Busch och Pourmokhtari är det stora klimathotet
Reduktionsplikten blir regeringens nästa haveri
Stämplarna efter vildsvinets klövar är stora som spåren från en älgkalv. Det blir så när temperaturen växlar mellan plus och minus. Spåren smälter ut, och fryser igen. Den snö som finns kvar är packad till is.
Inne bland träden har som tur är det mesta försvunnit så att rådjuren har en chans att hitta mat. Annars hade de svultit.
Fler dör av kyla än av värme, sa Jimmie Åkesson i valrörelsen. Det är nog i alla fall sant när det gäller vilda djur i svenska skogar.
Jag vet att väder och klimat inte är samma sak. Klimatförändringar kan bara mätas över tid, men samtidigt visar de sig just i form av väder. Den här vintern har vädret varit konstigt.
Uppvärmningen är inte ett hot för framtiden. Den pågår här och nu. I Europa var förra året det näst varmaste som uppmätts. De senaste åtta åren är också de varmaste forskarna har siffror på.
Det är bråttom.
Nästa mål för den svenska klimatpolitiken gäller från 2030. Dit är det sju år. Då ska utsläppen som mest vara 63 procent av nivån 1990. Transporternas utsläpp ska ner ännu mer.
Regeringen hävdar att målet ligger fast.
Sju år kan låta som gott om tid och i privatlivet är det kanske också det. Men när det handlar om att ställa om ett helt samhälle är sju år som ett ögonblick. Just därför undrar jag hur klimatminister Romina Pourmokhtari och näringsminister Ebba Busch kan verka så obekymrade.
För någon vecka sedan kom siffror som visade att Sveriges utsläpp av växthusgaser minskade under det tredje kvartalet förra året. Den viktigaste förklaringen är trafiken.
Fler elbilar och dyrare bränsle har bidragit, men enligt experterna är den viktigaste orsaken inblandningen av biodrivmedel i den vanliga dieseln och bensinen. Reduktionsplikten, med andra ord.
Precis den som regeringen lovat att ta bort, eller i alla fall sänka till något man kallar EU:s miniminivå. Istället tänker sig regeringsmedlemmarna en satsning på elbilar och laddstolpar, även om allt inleddes med att ta bort bonusen för miljöbilar.
Jag bara frågar mig, hur lång tid tror Pourmokhtari och Busch att de har på sig?
Många, kanske de flesta, av de bilar som rullar runt på våra vägar kommer fortfarande att användas om sju år. Utan förutsägbara regler lär ingen drivmedelstillverkare investera för att ställa om sin produktion. Bilarna kommer att fortsätta att släppa ut växthusgaser och vädret kommer att bli ännu konstigare.
När jag står där i den bleka februarisolen och ser snökristallerna gnistra tänker jag att klimatförnekare som Jimmie Åkesson i alla fall är konsekventa. De vägrar ta in verkligheten när den inte passar.
Det riktigt stora hotet kommer från snackare som Romina Pourmokhtari och Ebba Busch. Och klockan tickar.