Det är dags att S bjuder in Sjöstedt
Januaripartierna behöver erkänna att de är beroende av Vänsterpartiet
Regeringsröran är löst, för denna gång. Privatiseringen av arbetsförmedlingen skjuts upp ett år och Lagen om valfrihetssystem, LOV, ska inte användas. Moderaterna och Kristdemokraterna har därmed fått igenom sin politik och Vänsterpartiet, som startade konflikten, står som vinnare. Januariavtalets innehåll är inte längre hugget i sten.
Det öppnar för fler reträtter från Januaripartierna och nya krav på omförhandlingar. Socialdemokratin behöver nu på allvar ställa sig frågan om vad som krävs för att Stefan Löfvens mittenstatstrategi ska hålla hela mandatperioden. Och om det är värt besväret.
Egentligen vilar regeringen inte bara på Januariavtalets 73 punkter utan under avtalet finns en mer grundläggande princip. Låt oss kalla den "SD-låset".
Sedan 2010, när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, har partiet varit en politisk no-go-zon. Fredrik Reinfeldt höll SD stången genom att göra upp med Miljöpartiet om migrationen och blockerade därmed Jimmie Åkessons viktigaste frågor. Stefan Löfven har genom Decemberöverenskommelsen och Januariavtalet förfinat SD-låset så att frågan om att isolera SD blivit överordnad både den gamla blockpolitiken och partiernas egna politiska prioriteringar.
Men SD-låset har två viktiga svagheter, den bygger på att SD fortsätter vara oberörbara i offentligheten, och att Vänsterpartiet accepterar rollen som regeringsunderlag utan inflytande. Nu är allt detta i gungning.
Bortsett från att Ulf Kristersson svek sitt löfte till förintelseöverlevanden Hédi Fried är den stora förändringen av förra veckans möte mellan M och SD att ett högerblock har återuppstått i svensk politik. Därmed är SD knappast någon no-go-zon längre, i varje fall inte på något meningsfullt sätt.
Både Stefan Löfven och kulturminister Amanda Lind var hårda i sin kritik av Kristerssons SD-invit och Moderaterna svarade med de vanliga anklagelserna om "brunsmetning". Men handsken är kastad, och kritiken kommer inte att få lika stor betydelse som när Anna Kinberg Batra för knappt två år sedan försökte sig på samma manöver och sedan fick avgå.
Vårt nya politiska landskap har nya normer för normalt och onormalt, kontroversiellt och okontroversiellt. En ny åsiktskorridor, om man så vill.
Detta påverkar i allra högsta grad Vänsterpartiet. Genom att hota med att fälla arbetsmarknadsminister Eva Nordmark har partiet visat att de inte längre accepterar rollen som maktlöst stödparti. Att döma av Jonas Sjöstedts intervju i Agenda i söndags, där han aviserade fler konflikter, handlar det om ett strategiskt skifte.
Därmed ändras även förutsättningarna för att upprätthålla SD-låset. Januaripartierna kan självklart låtsas som det regnar men i så fall kommer regeringen sannolikt att falla förr eller senare.
En bättre strategi är därför att bjuda in Jonas Sjöstedt. Och det finns tecken till att man förstår detta.
"En arbetsgrupp med representanter för riksdagspartierna ska att (Sic!) ges möjlighet att följa arbetet." skriver Januaripartierna i en artikel på Aftonbladet debatt om reformeringen av Arbetsförmedlingen. Det betyder i klartext att även Vänsterpartiet nu får insyn.
Men Socialdemokraterna bör gå längre. Omkring hälften av regeringens beslut omfattas inte av Januariavtalet, där finns möjlighet att bjuda in Vänsterpartiet redan idag. Och i riksdagens utskott kan man samarbeta, och aktivt visa att man gör det.
Ett avskräckande exempel på vad som händer om S och V inte pratar med varandra finns i Göteborg. Där styr numera Alliansen med bara 24 av 81 mandat i ryggen medan de rödgrönrosa partierna bråkar med varandra. Det måste gå att lösa på ett bättre sätt.
I förlängningen kommer Januaripartierna att behöva erkänna att de är beroende av Vänsterpartiet. Om de vill upprätthålla SD-låset, vill säga, och stoppa ett parti med rötterna i nazismen från att få inflytande över nästa regering. Ett ganska enkelt val, kan jag tycka.
Chatta med Anders Lindberg
Vid klockan 9:00 kan du chatta med Anders Lindberg och Aftobladets ledarredaktion om den avvärjda regeringskrisen och vilken inflytande Vänsterpartiet egentligen bör få i framtiden.
Du kan ställa dina frågor redan nu nedan.
Denna chatt är stängd.
Tack för alla frågor, tyvärr har vi inte hunnit svara på alla frågor.
Välkommen tillbaka nästa gång!
/ Anders
Svaret på frågan är väl att väljarna röstade fram en riksdag där 6 av 10 ledamöter är höger.
Om S i det läget vill kunna regera måste man samarbeta i mitten.
Det finns fördelar och nackdelar med strategin. Man får igenom lite av sin politik men till priset av att man inte får igenom allt.
Men det blir ju inte bra, vilket som.
/ Anders
Hur f-n kunde Socialdemokraterna hamna i den här smörjan undrar många med mig och varför är det ingen i partiledningen som stakar ut en långsiktig väg som gör att vanliga människor i Sverige vet vad partiet vill och visionen är????Nu är det tyvärr månad för månad som S känner av hur vinden blåser och rättar in sig i ledet så man inte tappar väljare pga av sina åsikter och det betyder i slutändan att S likt L kommer att förgöra sig själva.
Per-Arne Larsson10 dec 2019Ledarredaktionen och nyhetsredaktionen är oberoende från varandra så det är inget konstigt att vi gör olika analyser.
/ Anders
HejsanLena Melin anser att vänstern är dem stora förlorarna i denna konflikt om arbetsförmedlingen.Hur kan ni se så olika i denna fråga?
Niklas10 dec 2019