Boris Johnson kan inte snacka bort bensinköer
Nationalismen står den liberala borgerligheten dyrt
I dag har den brittiska regeringen satt in militär för att lösa bensin- och dieselkrisen. Soldater ska köra tankbilar till mackarna och förhoppningen är att det ska sätta stopp för hamstring och köer.
Bensinkrisen är det senaste kapitlet i den transportkollaps Storbritannien upplever. Det lär komma fler. Enligt branschen fattas det 100 000 chaufförer och tabloiderna har i veckor varnat för att affärshyllorna kommer att vara tomma när det är dags för julhandel.
"En period av anpassning" efter Brexit och pandemin säger Boris Johnson vars parti just nu håller kongress i Manchester. På lite sikt ska dock allt bli bra. Det är tveksamt om det kommer att lugna britter som oroar sig för julmaten.
Storbritannien är viktig för europeisk politik. Det var här marknadsfundamentalismen och nyliberalismen fick fäste när Margaret Thatcher tog över det konservativa partiet i mitten av 1970-talet. Fröet till mycket av den vrede som fortfarande präglar politiken såddes då.
Somliga, till exempel Annie Lööf, betraktar ändå Thatcher som en förebild.
Det var också här Socialdemokratins orientering mot mitten hade sin främsta förebild. Tony Blair och New Labour vann val, men de bidrog också till en ekonomi med finansspekulanter i ena änden och lågavlönade servicearbetare i den andra.
Blair är inte förebild för någon längre. Dessutom vet vi nu att han gör allt för att smita undan skatt.
Frågan är vad vi kan lära av de brittiska bensinköerna och av Boris Johnsons vånda?
Ganska mycket skulle jag säga.
Transportkrisen är inte någon blixt från klar himmel. Tvärt om, det var det här britterna röstade för. Inte bensinköer eller inställda julmiddagar naturligtvis. Men man röstade för att lämna EU och stänga gränsen, till exempel för många av dem som kört lastbilar på brittiska vägar.
Boris Johnson säger nu att transportbranschen måste höja lönerna så att fler britter vill köra lastbil.
En uppvisning i vad som händer när marknadsliberaler krokar arm med en nationalistisk och populistisk höger
För egen del skulle jag välkomna om arbetaryrken värderades högre, men jag tror inte Johnson kommer att åstadkomma det. Ändå är det nog precis vad många av de arbetarväljare som röstade för ett utträde hoppades på. Det är däremot knappast vad Tories traditionella väljare hade tänkt sig.
Hela processen kring brexit är en uppvisning i vad som händer när den marknadsliberala borgerligheten försöker kroka arm med en nationalistisk och populistisk höger. Konflikten har redan kostat två partiledare jobbet. Nu återstår att se om Boris Johnson rider ut bensinkrisen. Och vad som händer om hyllorna i affärerna fortfarande är tomma i december.
Britterna kan nog fortfarande påverka europeisk politik, även om det blir som varnande exempel för till exempel svenska moderater som flirtar med den nationalistiska högern.