Nu har Liberalerna förnedrat sig nog
Plågsamt att tvingas se på
Förnedringen måste nästan ha varit avsiktlig. När klimatminister Romina Pourmokhtari ett par dagar innan jul ställde sig på Rosenbads scen för att presentera regeringens klimathandlingsplan visste hon att det skulle bli fiasko.
Mycket riktigt. Sedan planen presenterades finns det knappast en enda expert, journalist eller miljöorganisation som hittat något att ta vara på i Pourmokhtaris plan.
Aftonbladet har krävt hennes avgång. Dagens Nyheter föreslår att alla Liberaler lämnar regeringen. Och klimatministern själv kan se fram mot en förtroendeomröstning där hon sannolikt blir beroende av Sverigedemokraternas stöd.
Salt i såren
För en ambitiös politiker i början av sin karriär borde det vara illa nog. Men som salt i såret tvingades miljöministern dessutom genomlida förnedringen tillsammans med precis de som tvingat fram den. På pressträffen deltog inte bara hennes departementschef, Ebba Busch (KD), och statsminister Ulf Kristersson (M). På scenen stod dessutom Sverigedemokraternas klimat- och miljöpolitiska talesperson, Martin Kinnunen.
Inbilla er inte att de fanns där för att ge klimatministern sitt stöd. Kristersson, Busch och Kinnunen stod där på pressträffen för att markera vem som egentligen bestämmer. Det var elakt, ingenting annat.
Offentlig förnedring
Problemet är att Pourmokhtari inte är ensam. För liberala ministrar har hela regeringssamarbetet präglats av offentlig förnedring.
Ta partiledaren själv, Johan Pehrson. Ingen kan säga att han utmärkt sig på sitt ansvarsområde. När arbetsmiljön hamnade i allas blickar efter de tragiska dödsolyckorna i december blev det biträdande arbetsmarknadsministern Paulina Brandberg (L) som försökte ta greppet.
Inte helt framgångsrikt, kan vi väl säga. Uppmaningen om fler oanmälda arbetsplatsinspektioner satte mest ljuset på de nerdragningar regeringen genomfört.
Vill inte prata
Brandberg kallade också till ett möte med fack och arbetsgivare. Byggbranschen begärde i stället ett möte med Ulf Kristersson. De ville prata med någon som bestämmer.
Kanske borde de vända sig direkt till Jimmie Åkesson.
Utbildningsminister Mats Person (L) har administrerat en politisering av universitetens styrelser. Skolminister Lotta Edholm (L) vill ersätta Jan Björklunds verk med en läroplan som betonar fakta, uppenbarligen utan att se det ironiska i att hennes parti bluffade sig igenom valrörelsen.
Pourmokhtaris klimatplan är ett fiasko. Men det är inte bara hennes fiasko, det är hela hennes parti som låter sig förnedras. Och det är plågsamt att tvingas se på.