Minska lunchberget

Karin Ahlborg

Inför hela och halva portioner - eller doggy-bagen

Verkar det vettigt att köpa en hel kotlettrad om man bara vill ha en kotlett?

Nej, knappast.

Men det är ju så det fungerar på krogen.

helskärm

Jag har svängt omkring ovanligt mycket i landet under sommaren.

Ätit ute till både lunch och middag (om jag orkat, alltså).

Och det har slagit mig varenda gång:

Varför läggs det upp så in i bängen mycket mat på tallrikarna?

Jag som är en 165 centimeter och väger strax under 60 kilo kan omöjligen få i mig en portion som en 186 lång och 85 pannor tung och därtill hårdtränande man stoppar i sig.

Men jag både serveras och betalar lika mycket.

Resultatet blir att jag endera försökt följa barndomsmantrat att äta upp på tallriken och därpå fallit i paltkoma som varat i 24 timmar.

Eller att jag sitter och ser ut som en petig gammal fröken och tvingar personalen att slänga två tredjedelar av maten.

Det ena känns inte bättre än det andra.

Så nu undrar jag vad som hände med den gamla hederliga backningen? Att den som inte blev mätt av maten som lagts upp av någon annan kunde få ta om? Medan vi andra kunde få äta normalstora portioner.

Eller kanske ännu hellre. Vad sägs om att erbjuda hela och halva portion-er?

Så plånboken kunde gödas samtidigt?

Som det fungerar nu på svenska hak liknar det alltmer det amerikanska sättet att förhålla sig.

Hur det smakar spelar ingen roll bara det är mycket av allting.

Till skillnad från oss behöver dock inte jänkaren smocka i sig alltihop om han eller hon inte vill utan kan ta med sig resterna i en doggy-bag och vips fick man två mål till priset av ett.

Det är både begripligare och mer sympatiskt än att se hur maten går rakt ner

i soporna och veta att man dessutom pröjsat för att nöjet at få slänga felfri (nåja) mat.

Giv mig en barnportion, tack!