Trevligt, men nån måtta får det vara

Karin Ahlborg

helskärm

Jag har verkligen ingenting emot glamourös mat.

Men någonstans går ju gränsen.

Tusen spänn per kilo för rödbetschips är definitivt över min.

Det finns absolut ingen anledning att inte paketera mat snyggt och trevligt.

Inte bara blir det roligare att handla, det visar på ett slags respekt för käket att behandla det som fingods.

Därför blir jag i förstone riktigt förtjust när jag ser en Ica Maxi-butiks exponering av olika fröer, gryner, bönor och linser, alla signerade ett känt matnamn.

I stora glasbehållare ligger maten och meningen är att man ska välja vilket gryn man vill ha och tappa upp så mycket man har lust till i påsar.

Har du någon gång sett behållare för jelly beans i England eller USA så vet du vad jag menar.

Men sedan hittar jag samma fröer och nötter och gryner och ris på en annan avdelning. Där är de förpackade i cellofanpåsar och jag ser priserna lite tydligare.

Och där slår det slint i skallen.

Torkade äppelskivor med kanel för 775 kronor per kilo??

Borta vid frukten kostar en mer oglammig sort torkade äppelskivor 150 kronor per kilo. Förvisso inte ekologiska men det blir en jäkla massa ekologi – och kanel – över på den skillnaden.

De cellofanförpackade pumpafröna kostar 174 kronor per kilo medan de lika ekologiska i pappkartong en bit bort kostar hälften så mycket.

Bland cellofanförpackningarna finns också ett annat märke, hemmahörande på Gotland.

De cellofanförpackningarna innehåller bland annat en ordinär teblandning med äpple, vanilj och kanel för 329 kronor kilot.

Medan en annan tetillverkare tillhandahåller ungefär samma slags te för 129 kronor kilot.

Och så har vi värstingen: 30 gram rödbetschips för 30 kronor.

Men någon måste ju driva med oss?! Tusen spänn kilot för rödbetschips?? Låt vara i cellofanpåse, men någon måtta får det väl ändå vara??

Har rödbetorna gödslats med svart kaviar?