Krister Henriksson: ”Jävligt tråkigt”

Linn Elmervik

När Michael Nyqvist som ung skådespelaraspirant sökte till scenskolan var Krister Henriksson hans motspelare.

Nu sörjer Henriksson att han inte fick fortsätta följa sin kollega.

– Det är jävligt tråkigt att jag inte fick se vem han till slut blev, säger han.

Krister Henriksson,70, tog emot beskedet om Michael Nyqvists död med chock.

– Jag kände väldigt mycket för det. 56 år är en väldigt tidig ålder, säger han.

Henriksson, som precis som Nyqvist var anställd på Dramaten i Stockholm, träffade sin kollega så sent som för några månader sedan.

– Jag visste om att han var sjuk och kunde konstatera med egna ögon att han såg sjuk ut, så jag förstod att det var någonting. Men inte det här, inte att han skulle dö.

”Han lite blyg för mig”

När en ung Michael Nyqvist sökte till Teaterhögskolan i Malmö läste han sina repliker mot Krister Henriksson, som då redan var en etablerad skådespelare.

– Jag var med alldeles från första början. Vi jobbade på samma teater, men aldrig med samma produktioner, så vi hade kvar den där relationen som lärare och elev. Jag tror att Micke var lite blyg för mig. När han skulle söka in var jag en auktoritet i hans ögon, och han var en ung elev i mina. Jag tror att det där aldrig riktigt upphörde, säger Krister Henriksson.

Han beskriver Michael Nyqvist som en människa och skådespelare som aldrig slutade vara nyfiken.

”Han gick hela tiden vidare”

– Han ville utvecklas hela tiden. Jag var alltid intresserad av vem han skulle bli till slut. Han gick hela tiden vidare och det kan man inte säga om så många. De flesta bestämmer sig när de är fyrtio för att det här är jag…men han gjorde inte det. Därför tycker jag det var jävligt tråkigt att jag inte fick se vem han till slut blev. Jag hade stora förväntningar på det, eftersom jag i grunden var hans lärare.

Vad var det fina och speciella med med just Michael?

– Det fina var den där osäkerheten han alltid bar med sig och som han själv pratat mycket om. Han blev adopterad och bortlämnad i tidiga år och jag tror att den osäkerheten är något som formar en hela livet. Att bli bortlämnad av sin mamma, det är klart att det skapar någon vilja att bli älskad.