Dylan-covers hjälper mot det svenska november-monstret
Bjurman: Svensk november måste bekämpas
STOCKHOLM. Det är nitton år sedan jag upplevde november i Sverige – och några sensationellt grå dagar i Stockholm påminner om varför jag hållit mig undan.
Tur det finns förlustelser att pigga upp sig med – som färska Dylan-covers av Cat Power.
2004 stod det i almanackan när jag senast befann mig i konungariket under en novembermånad och jag har lyckats glömma exakt hur förstummande eländigt det blir här denna tid på året.
November är ingen livsbejakande jenka i New York heller, men herregud – hur kan det vara så här sanslöst monstergrått, råkallt och mörkt redan under tidiga eftermiddagen? Och – hur står ni alls ut?
Själv går jag desperat till motangrepp med olika sorters förströelser och förlustelser och de NHL-matcher på Globen som jag kallats hem för att bevaka hjälper, men det behövs andra slags yttringar också.
Som Cat Powers Dylan-covers. Eller vad man ska kalla dem. Chan Marshall, som hon egentligen heter, inte så mycket tolkar sin Dylan som återskapar en klassisk liveshow, pretty much ton för ton, på färska ”Cat Power sings Dylan: The 1966 Royal Albert Hall concert”.
I teorin kan det måhända te sig lite märkligt, för att inte säga helt poänglöst, men…nä. På något sätt gjuter hon ändå nya nyanser i de femton tagningarna, får dem att skimra på ett eget sätt. Inte mycket, nej, men tillräckligt för att jag inte ska kunna sluta lyssna.
Naturligtvis är det någon i publiken som, precis som för 57 år sedan, ropar ”Judas”. Men Marshall svarar inte, som Dylan gjorde då, ”I don’t believe you”. Hon muttrar bara ”Jesus”. Se där, skillnad ändå…
De episka, djupt själfulla, elektroniska flöden Vince Clarke – han från Depeche Mode, Yazoo och Erasure – väver samman på solodebuten ”Songs of silence” är andra silverkors att hålla upp mot höstens onda väsen. Inte trots att de ibland accentuerar tillståndet där ute – utan just därför. Av andra skäl fungerar även den nya, ”trumfria” versionen av Daft Punks ”Random access memories”, de sjaviga Amerika-bilderna på ”Empty country II”, Chris Stapletons lika innerliga som skrovliga ”Higher”, Jan Gradvalls utsökta Abba-bok ”Vemod undercover”, Michael Fassbender i Netflix-filmen ”The killer” och en helkväll på Harvest Home – en av mina absoluta favoritkrogar i världen, även i detta mörker.
November i Sverige måste verkligen bekämpas på alla till buds stående medel.
ORSAKER TILL EXTAS
•William Nylander (Hockeyspelare)
– Främsta nordamerikanska gästen på Globen sedan Frank Sinatra 1990.
•Cat Power – Cat Power sings Dylan: The 1966 Royal Albert Hall concert (Album)
– En identisk dublett. Och ändå inte.
•Jan Gradvall – Vemod undercover (Bok)
– Grållan gold.