Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Springsteens mördarblues blir partynummer på scen

Bjurman: Det fina jag glömde nämna i Springsteen-recensionen

NEW YORK. Just ja, ”Johnny 99”.

I den välbekanta recensionsstressen efter E Street Band-premiären i Tampa förra veckan glömde jag nämna vilken yster, färgsprakande showstopper de hade gjort av den svartvita gamla skelett-boogien.

Det hör inte längre till vanligheterna att jag recenserar konserter, så det var en kick att få stämpla in på Amalie Arena i Tampa för första Bruce Springsteen & The E Street-premiären på sju år första februari – och sedan hasta tillbaka till hotellrummet och under klassisk deadline-stress försöka formulera ett omdöme värdigt publicering i denna publikation.

Men på grund av just stressen, eller kanske snarare ringrosten, glömde jag att nämna ett par höjdpunkter och det tänkte jag korrigera nu.

Och framförallt är det alltså ”Johnny 99” som förtjänar att lyftas fram. Vid sidan av de buckliga karnevalsversionerna av gamla ”The wild, the innocent…”-numren  ”Kitty’s back”, ”The E Street shuffle” och ”Rosalita (come out tonight)”  – som jag märkligt nog aldrig upplevt i en mer betagande tagning – utgjorde den showens stora överraskning. I original är ju ”Johnny 99” en sotig mördarblues, nedskalad till själva benet, från svartvita akustiska albumet ”Nebraska”, men i denna live-skepnad omvandlas den till hårdsvängande showstopper i blinkande neon, förstärkt med saftigt blås och allt.

Bruce Springsteen.

Hoppas den kvarstår i repertoaren – ännu så länge oväntat statisk, ser jag på nätet från senare spelningar – tills Ullevi-kalasen i sommar. 

Den innerliga varianten av ”Last man standing” borde jag också kommenterat, det är en av få sånger från lätt överskattade ”Letter to you” som verkligen griper tag – och den föregås av föreställningens enda riktiga monolog, om det faktum att Bruce är enda överlevande medlemmen från hans första band, The Castiles.

Att de öppnar himlens portar med de sedvanliga publikvältarna – ni vet, ”Badlands”, ”Promised land”, ”Born to run”, ”Because the night”, ”Tenth avenue freeze-out” etc – behöver egentligen inte  påpekas. Det är som att påminna om att Formel 1-förare kan köra fort.

Fast trots att det är uppenbart att alla inblandade blivit äldre – 73-årige Bruce kastar sig verkligen inte på knäna längre – framför de dem med en satans spänst.

Ja, nu vet ni allt.

Det är bara att börja längta efter ”Johnny 99”.

ORSAKER TILL EXTAS

• The last of us (HBO-serie)

– Det där omtalade tredje avsnitt…det var verkligen förstummande bra.

• The Men – New York City (Album)

– Fin Brooklyn-punk.

• Kansas City Chiefs (NFL-lag)

– Självklart håller vi på dem i morgondagens Super Bowl)

Följ ämnen i artikeln