Sista festen med Bruce Springsteen & The E Street Band är det perfekta avskedet
Per Bjurman på turnépremiären i Tampa
Uppdaterad 2023-02-13 | Publicerad 2023-02-02
TAMPA. Var det sista resan med E Street Band som inleddes i den tropiska värmen i Tampa i natt?
Ja, kanske.
Så hoppa på tåget, för tro mig: Om det är på det viset sätter en av tidernas bästa live-akter punkt med en mycket värdig urladdning till föreställning – bitvis så exalterande att det bara går att skratta.
Bruce Springsteen & The E Street Band
Plats: Amalie Arena, Tampa. Publik: 21 500. Längd: Två timmar och 45 minuter – långt ifrån rekordnoteringarna. Räkna med minst en halvtimme till på Ullevi. Bäst: Inledningen, ”Kitty’s back”, ”E Street shuffle” och den rusigaste ”Rosalita (come out tonight)” jag upplevt live. Sämst: Trubbiga ”Burnin’ train” sitter inte perfekt som första extranummer och ”House of a thousand guitars” lyfter inte. Fråga: Varför spelar de aldrig ”Jungleland” på premiärerna?
Inget har yttrats om att den turné som brakade igång i mäktiga Amalie Arena i Tampa i natt – och når Göteborg för tre utsålda Ullevi-shower vid midsommar – skulle vara den sista; bara att det är den första på sex år.
Men det säger sig självt att de här backanaliska estradörerna inte kan krama musten ur sig själva i utmattande tretimmarsmaraton hur länge som helst, de är i sanning inga vårkycklingar längre, och jag tycker såväl starten som avslutningen på den show som ska utgöra grundbulten i ”Springsteen and E Street Band 2023 Tour” signalerar att vägs ände närmar sig.
Öppningsnumret ”No surrender” är det ultimata manifestet om vänskapen och brödraskapet som utgjort drivmedlet under ett halvt sekel av rock ’n’ roll-mission – och intima, avskalade slutklämmen ”I’ll see you in my dreams” en ren besvärjelse om det som inte kan finnas för evigt men lever vidare i alla fall.
Ingen behöver dock vara ledsen för det. För festen är verkligen inte över ännu. Om de nu tar farväl gör de det med just den livsbejakande, sprakande typ av vulkanutbrottsspelning som alla som följt Springsteen & E Street Band under längre tid drömt om.
Alltså, enkom inledningen…i 48 minuter bara matar de på. Hungrigt, lystet, sammanbitet. Utan avbrott. Som i en sån där lång, svepande kamearåkningsscen i en Martin Scorsese-film. Och så kulminerar det första andetaget, om man kan beskriva det så, i en tumlande, kalejdoskopisk, jazzigt bucklig och till slut rent euforisk ”Kitty’s back” – med blås och körer och bongotrummisar och what not på scenen. Den trodde jag var för lång och krånglig i sammanhang som de här, men den artar sig till ett väckelsemöte på New Jerseys livfullaste boardwalk en lördagkväll när det är fullmåne.
Samma karnevalnummer lyckas de strax därpå göra av ”E Street shuffle” – en annan inte okomplicerad sång jag befarade skulle leda till rastlöshet i läktarraderna.
Soul-dängorna däremellan, ”Nightshift” och ”Don’t play that song for me”, fungerar inte lika bra. Personligen tycker jag de låter klart mycket bättre än på omdebatterade albumet ”Only the strong survive”, för precis som väntat svänger E Street Band betydligt saftigare än Ron Aniello (producenten som står för nästan allt komp på skivan), men det är under de två numren fansen passar på att gå på toa…
Det finns fler detaljer det går att ha synpunkter på. Som att vissa av spåren från ”Letter to you” framstår som rätt platta i denna omgivning och som att enstaka klassiker även efter sex år känns något uttjatade, men som vanligt sköljs alla de där invändningarna bort när vi under sista timmens stegring åker flumeride på Liseberg rakt in i extasen. Det är bara att riva sönder anteckningsblocket och skratta åt hur fruktansvärt roligt och exalterande och underbart det är att få vara med när Springsteen – som kvällen igenom sjunger alldeles lysande också – och hans band of brothers and sisters exempelvis skickar upp gamla ”Rosalita (come out tonight)” i omloppsbana runt planeten.
Så håll hårt i Ullevi-biljetterna. Sista festen med E Street Band, innan vi bara kan se dem i drömmarna, är det perfekta avskedet.
LÅTARNA SPRINGSTEEN & E STREET BAND SPELADE VID PREMIÄREN I TAMPA
1. No surrender
2. Ghosts
3. Prove it all night
4. Letter to you
5. Promised land
6. Out in the street
7. Candy’s room
8. Kitty’s back
9. Brilliant disguise
10. Nightshift
11. Don’t play that song
12. The E Street shuffle
13. Johnny 99
14. Last man standing
15. House of a thousand guitars
16. Backstreets
17. Because the night
18. She’s the one
19. Wrecking ball
20. The rising
21. Badlands
EXTRANUMMER
22. Burnin’ train
23. Born to run
24. Rosalita (Come out tonight)
25. Glory days
26. Dancing in the dark (följd av bandpresentation)
27. Tenth avenue freeze-out
28. I’ll see you in my dreams
