Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Frans kom tvåa och ”nya” nationalsången vann

Uppdaterad 2016-02-28 | Publicerad 2016-02-27

Markus Larsson om Melodifestivalen i Gävle

GÄVLE. Fanns som vanligt två vinnare även den här gången.

Frasse kom tvåa.

Och mellanakten där vår hopplöst daterade nationalsång äntligen fick rätt inramning och budskap vann.

En applåd, tack.

Molly Sandén då?

Tja, hon står just nu i radioskugga.

Det här var Frans Jeppsson Walls kväll.

Redan under det första genrepet inför publik i Gävle hände det något.

Den då något bortkomna 17-åringen såg lika bekväm ut på scenen som Jon Henrik Fjällgren antagligen skulle vara på en stekarfest i Båstad.

Frans? Titta i kameran nu. Frans? Vakna. I kameran. Nähä. Och var är du på väg nu? Frans? Hallå? Vad pysslar du med därute i mörkret till vänster? Houston, jag tror att vi har ett problem.

Men han hann bara sjunga några sekunder innan publiken började klappa och jubla så att väggarna i Gavlerinken skakade.

Frans är det slutgiltiga beviset på man inte alls behöver vara proffsig på scen och klippa kameror och ha en tanke med någonting särskilt. Det räcker att mumla ”sorry” några gånger, se truligt allvarlig ut och lura runt lite framför en bildskärm. Gärna med ryggen mot publiken.

Genialt. Varför tänkte du inte på det, Linda Bengtzing?

Det här är ett Robin Stjernberg-år. Det vill säga: tävlingen har ingen självklar vinnare. Och just därför kan Frans cykla fram till tätklungan på Friends arena.

Han har ju något som varken Oscar Zia, Wiktoria, Robin Bengtsson eller Molly Sandén kan öva in eller återskapa.

Vadå? Jo, en mycket speciell charm.

Han är ett lika oemotståndligt klickbete som gulliga kattklipp på Youtube. Och det är svårt att överträffa gulliga kattklipp. Vi tittar ju hellre på lurviga lustigkurrar än pratar om livslögner och döden.

Den andra vinnaren var som sagt inte Molly Sandén. Gissningsvis fick hon färre röster än Frans. Kan ha fel men låten och numret ”Youniverse” känns lite för kallt och stelt och kalkylerat. Som om någon har stoppat ner Loreen i ett paket mellanfil.

Däremot vann mellanakten ”Hela Sveriges sång”.

Gina Dirawi sjöng på arabiska, Sarah Dawn Finer sjöng på hebreiska och Jon Henrik Fjällgren jojkade. På ett enkelt och tydligt sätt placerade SVT mossiga ”Du gamla du fria” i ett nytt och flerspråkigt sammanhang.

När allt kulminerade med att texten ändrades – ”Norden” byttes mot det mer passande ”jorden” – blev det tävlingens bästa och vackraste tonartshöjning vid sidan av Henrik Schyfferts ståupprutin.

Sveriges grundläggande idé om att vara ett öppet, solidariskt, välkomnande och mångkulturellt samhälle har nog aldrig tidigare skildrats lika effektfullt i Melodifestivalen.

Helt rätt. Det värmde. Det värmde på riktigt. Statlig tv-underhållning när den är som bäst.

Som Henrik Schyffert så träffsäkert påpekade:

Ibland kan ett glas blandsaft vara helt fantastiskt.