Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

”Den sista resan” goes Oscar

Jan-Olov Andersson: Helt rätt beslut

Filip & Fredriks dokumentärfilm ”Den sista resan” blir Sveriges Oscarsbidrag.

Helt rätt beslut. Allt annat hade varit en skymf mot en film som berört över 400 000 biobesökare.

– Jag började böla som djävulen, säger Filip Hammar, på Zoom från Los Angeles.

Filip & Fredriks inställning till den svenska filmbranschen har, med viss rätt, inte varit särskilt positiv.

Dokumentärfilmen ”Filip & Fredrik presenterar: Trevligt folk” var en djupt inkännande film om det svenska integrationsproblemet, berättad via historien om ett somaliskt bandylag i Borlänge. Den lockade stor publik – men kammade noll när det gällde nomineringar till Guldbaggen 2016.

Fredrik Wikingsson efter beskedet

Filip & Fredrik

Förra filmen ”Tårtgeneralen” blev också en publiksuccé, men duon var missnöjda med att den inte fick fler än fyra Guldbaggenomineringar 2019 och bojkottade den stora filmgalan. När filmen vann Publikpriset, togs det därför emot av Filip Hammars mamma Tiina Hammar.

– Först vill jag säga att min son Filip inte är här och inte heller hans kompis Fredrik. De jobbar säger de, men jag tror jag vet. De är sura för att de inte fick fler nomineringar, sa hon och drog hem skrattsalvor hos publiken.

Nej, den här gången gick det inte att förbise Filip & Fredrik

Skulle det bli samma visa den här gången, när en kommitté på åtta personer från filmbranschen skulle utse Sveriges Oscarsbidrag?

Nej, den här gången gick det inte att förbise Filip & Fredrik.

Lars Hammar, Fredrik Wikingsson och Filip Hammar i ”Den sista resan”.

Konkurrenterna var ”Syndabocken” och ”Passage”. En habil thriller, om än väldigt välspelad. Ett engagerande drama med hbtq-tema, fast inte lika bra som Levan Akins tidigare film ”And then we danced”. Få såg dem på bio.

”Den sista resan” är den mest sedda dokumentärfilmen någonsin i Sverige. Drygt 400 000 biobesökare. Siffror som väldigt få svenska filmer har kommit upp till över huvud taget under senare år.

Men det är inte publiksiffror det handlar om.

”Den sista resan” har blivit en fenomen.

Det har nog sällan gått en film på svenska biografer som så totalt har älskats av publiken

En både djupt gripande och stundtals rolig historia om hur paret tar med Filips numera rätt skröpliga pappa Lars till Frankrike i en orange Renault 4 och ett (förmodligen) sista besök i Beaulieu-sur-Mer, pappans älsklingsplats på franska rivieran.

Fredrik Wikingsson efter beskedet

Det har nog sällan gått en film på svenska biografer som så totalt har älskats av publiken. Som gråter, som skrattar, som blir djupt berörda.

Jag vet folk som älskar frågelekar men ändå vägrar se Kanal5:s ”Alla mot alla” bara för att de tycker Filip & Fredrik som programledare bara gapar och skriker. Men den här filmen… den älskar de.

Största utmaningen blir säkert att få rätt människor att se filmen

Så vad kommer Oscarsjuryn att tycka?

Kanske att de två (för dem okända) regissörerna tar väldigt stor plats själva i filmen. Men sedan blir nog även de berörda.

Största utmaningen blir säkert att få rätt människor att se filmen. Att nätverka, göra pr, men sådant är Filip (som ju bor i Los Angeles) och Fredrik smått mästerliga på.

Att ”Den sista resan” är en dokumentär, gör ju även att filmen står ut i konkurrensen. Som givetvis är stenhård när ett 80-tal länder nominerar sina bästa filmer. Över 30 länder har redan valt ut sina filmer.

Tysklands och Frankrikes bidrag, Mohammad Rasoulofs ”The seed of the sacred fig” och Jacques Audiards ”Emilia Perez”, båda vinnare på Cannesfestivalen i våras, är så bra att de borde vara givna som två av de fem filmer som tävlar om titeln Bästa internationella film.

– Jag började inte gråta som Filip, men jag är glad och taggad även om jag vet att vi är fullständiga nollor när vi ska börja kampanja i USA, säger Fredrik Wikingsson.

– Nu gäller det att få rätt folk att se filmen. Kanske kan man hitta några ambassadörer som gillar filmen och kan hjälpa till. Det är ju en fördel att Filip bor i Los Angeles och jag får försöka vara där så mycket som familjen tillåter. Det är ju en pojkdröm det här, att få visa filmen i USA och hålla Q & A på engelska.