Rambo slaktar för de svaga världen runt
Men vart tar han vägen efter nya filmen?
KRÖNIKA. I varje ”Rambo”-film har Sylvester Stallone hittat en lämplig krishärd för oss att leva ut våra våldsfantasier.
Nya filmen heter ”Last blood”. Men har Rambo verkligen spillt blod för sista gången?
Det finns inte mycket att göra i Bowie, Arizona. På sommaren är medeltemperaturen i denna ökenhåla 36 grader. Där finns en baptistkyrka, en kyrkogård, en handfull affärer och någon restaurang. Vid senaste folkräkningen hittades 449 själar i Bowie.
Men orten väcktes ur sin ökensiesta 1985. Då berättade plötsligt en av amerikansk populärkulturs mest berömda ikoner, John Rambo, att han är född i Bowie. Det skedde i en av årets stora biosuccéer, ”Rambo: First blood part II”. Den nu bioaktuella ”Rambo: Last blood”, utspelar sig till och med i Bowie.
Det är stort. Det är lite som att en påkostad actionrulle plötsligt skulle utspelas i min pappas hemort, Kangos, i Pajala kommun. Den lokala handelskammarens ordförande i Bowie har uttryckt stolthet över bygdens son. I morgon är det nationella Rambo-dagen i USA. PR-jippo inför nya filmen, så klart.
Namnet ”Rambo” har mest fått en negativ klang, en symbol för en krigskåt person som dundrar in i ett känsligt läge och drar fram det tunga artilleriet. Lite synd. Namnet är fint, har skandinaviskt ursprung och tros vara ett gammalt svenskt eller norskt ord för ”korpnäste”.
Publicerades under Vietnamkriget
För Sylvester Stallone är dock figuren en lite tragisk hjälte som alltid står på de svagas sida. Boken ”First blood” (”Tvekampen” på svenska) publicerades under brinnande Vietnamkrig i början av 1970-talet. Då var författaren David Morrell lärare på universitetet i Iowa och upprördes över hur hans studenter behandlades efter att de hade tjänstgjort i Vietnam. John Rambo, i konflikt med myndigheterna, blev en symbol för krigsveteranerna.
Det har blivit sammanlagt fem filmer och Stallone har varit trogen grundtanken, att stå på de svagas sida, mot skurkar och opålitliga myndigheter.
I tvåan kämpade han för krigsfångar. I ”Rambo III” hjälpte han afghanska frihetskämpar mot Sovjetunionen (innan vissa av dem blev talibaner?). I fjärde filmen stod han upp för missionärer och hjälparbetare mot Burmas militärdiktatur. Och i ”Last blood” hjälper Rambo offer för människosmuggling att slå tillbaka mot mexikanska knarkkarteller.
Allt mer groteskt våld
Låt oss inte hymla om vad det är som lockar med de här filmerna. Våldet har blivit allt mer groteskt för varje ny ”Rambo”-film. Att se dem är som att leva ut små förbjudna våldsfantasier, genom Stallones biceps, jägarknivar och rasslande ammunitionsband.
Men Stallone har också onekligen haft ett intresserat öga för aktuella krishärdar. Vad ska Rambo tackla i sexan? Det är då vi får se honom och Greta Thunberg förena krafterna mot klimatbovarna, eller hur?
3 x Stallone
… där han inte är Rocky eller Rambo.
- ”Nighthawks” (1981)
- ”Cliffhanger” (1993)
- ”Cop land” (1997)
Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.