Storslagen bioupplevelse i upphettad Christie-deckare
Uppdaterad 2022-02-11 | Publicerad 2022-02-10
Döden på Nilen
Regi Kenneth Branagh, med Kenneth Branagh, Gal Gadot, Annette Bening, Tom Bateman, Armie Hammer, Sophie Okonedo, Letitia Wright, Ali Fazal, Emma Mackey, Jennifer Saunders, Dawn French, Russell Brand.
THRILLER Så här ser en mäktig bioupplevelse ut. Minnesvärda bilder, storslagna landskap, en kamera som rör sig nervigt runt människor och monument. ”Döden på Nilen” är maffig på stor duk.
Handlingen är kanske inte lika engagerande. Agatha Christies spännande roman kom 1937 och Kenneth Branaghs film stannar i den tiden, med skickligt återskapade miljöer. Grundintrigen är sig lik, samma brott och lösning. Men mycket är ändrat jämfört med romanen och med tidigare filmatiseringar. En del figurer har försvunnit, andra förändrats. Persongalleriet är rejält omkastat.
Bokens mrs Otterbourne är författare, men har nu blivit en blues-sångerska (Sophie Okonedo) och vi möter henne först på en klubb i London. Där dansas det så lustfyllt att Agatha Christie fått dåndimpen om hon sett parningsrörelserna.
Kvar finns förstås mästerdetektiven Hercule Poirot, precis som i ”Mordet på Orientexpressen” (2017) spelad av Branagh själv. Här har hans historia fått en bakgrund, och i filmens prolog möter vi honom 1914 i första världskrigets skyttegravar i Poirots hemland Belgien.
Enbart den inledningen ser ut att kosta mer än en normal svensk långfilm. Den ger en viktig pusselbit till Poirots karaktär, och hans förståelse för kärlekens kraft.
För ”Döden på Nilen” blir en berättelse om kärlek. Många kärlekar. Det hör till genren att när det första mordet sker finns det gott om misstänkta. Vi presenteras för en lång rad besvikelser och bitterhet. Många ögonkast blir det; arga, ledsna, svartsjuka, undrande, hatiska.
Vem som helst kan vara mördare. Vem som helst kan bli nästa offer.
Poirots misstankar flyttas från den ena till den andra, samtidigt som det pågår andra hemligheter.
Det hör också till den här sortens storfilmer att rada upp filmstjärnor. Starkast lyser Annette Bening som rik överklasskvinna, Gal Gadot som den omsusade Linnet Ridgeway och komikerparet French & Saunders som förmögna kvinnor med hjärtat till vänster. Språkfålen Russell Brand gör en nedtonad roll som läkare med krossat hjärta.
Mest lyser det om Hercule Poirot. Branagh trivs synbarligen som det fåfänga geniet med kontrollbehov och förtjusande belgisk brytning. ”Döden på Nilen” ger ett fördjupande porträtt av honom.
Bilderna bränner sig fast i en upphettad version av en gammaldags pusseldeckare.