GUIDE: Filmerna du inte får missa – just nu
Vi tipsar om vad som är bäst på bio, streaming och hyr
Uppdaterad 2022-11-19 | Publicerad 2018-09-01
Aftonbladet Nöjes recensenter plockar ut de främsta guldkornen bland filmer som visas på bio, streamas och går att hyra just nu – från de senaste premiärerna ner till de äldsta.
She said
BIO
DRAMA Journalisterna Jodi Kantors och Megan Twoheys Pulitzer-vinnande "She said" handlar om grävarbetet bakom New York Times-artikeln som i oktober 2017 knäckte Harvey Weinstein. Boken är filmisk, intensiv och oerhört välskriven – och regissören Maria Schrader och manusförfattaren Rebecca Lenkiewicz har lyckats över all förväntan med filmatiseringen. Duon fångar den stämning som varit de senaste fem åren av solidaritet och styrkan i en kollektiv röst, sorgen och raseriet över hur många som tystats. Det utan att alls göra en så genomsentimental film som det hade kunnat bli. (Emma Gray Munthe)
The menu
BIO
SKRÄCKKOMEDI Det börjar som en träffsäker om än lätt överdriven satir över de lyxkrogar som serverar menyer som pågår i all evighet, med konstiga ingredienser, lite skitnödigt presenterade, här av mästerkocken Slowik (Ralph Fiennes) som driver krogen på en ö dit alla gäster får skjuts med en båt. Knappt halvvägs in, förvandlas filmen snarare till en makaber skräckfilm. Tänk ”Saw” i lyxkrogsmiljö, ungefär. Filmen tilltalar mig i dubbel bemärkelse. Denna typ av lyxkrogar är inget för mig, om jag så blir bjuden på dem. Och som skräckfilm är filmen djupt obehaglig och totalt oförutsägbar. (Jan-Olov Andersson)
Boy from heaven
BIO
THRILLER Fares Fares imponerar som Ibrahim, en medlem av Egyptens underrättelsetjänst. De lägger sig i vem som ska bli ny rektor på Al-Azhar-universitetet i Kairo. En person med mycket makt och stor auktoritet inom sunni-islam, inom den tron kan det närmast jämföras med påven, har regissören Tarik Saleh berättat. Ibrahim anlitar en ny elev på universitetet, fiskarsonen Adam (Tawfeek Barhom), att spionera för hans räkning. Jag misstänker att inom vissa kretsar i arabvärlden och särskilt i Egypten har den här historien rejäl politisk och religiös sprängkraft. För mig blir ”Boy from heaven” en mycket välgjord, välspelad och spännande thriller. (Jan-Olov Andersson)
Rose
BIO
DRAMA Nej, 365 000 danskar har inte fel. Vårens stora publiksuccé i vårt södra grannland är verkligen en sevärd film. Den berör, roar, väcker tankar och som om vi inte visste att Sofie Gråbøl är en fantastisk skådespelerska – här är hon ännu bättre! Historien utspelas 1997. Ellen (Lene Maria Christensen) och hennes nya man (Anders W Berthelsen) tar med hennes syster Inger (Sofie Gråbøl) på en bussresa till Paris. Inger lider av psykisk ohälsa. Är schizofren och har mått skit i åratal. Resan blir till en äventyrlig road movie genom Europa. Vardaglig dramatik som känns hundraprocentigt äkta. (Jan-Olov Andersson)
Black Panther: Wakanda forever
BIO
ACTION Precis i inledningen får både Chadwick Boseman och hans T'Challa ett värdigt farväl: en begravningsceremoni där den nyss avlidne kungen av Wakanda skickas till urfäderna – och resten av filmen handlar också om saknaden efter honom. Prinsessan Shuri (Letitia Wright), drottning Ramonda (Angela Bassett), War Dog Nakia (Lupita Nyong'o), general Okoye (Danai Gurira) och hennes kvinnliga elitstyrka Dora Milaje (bland annat den ljuvliga Michaela Coel) måste nu själva försvara sin nation och landets viktigaste naturtillgång – vibranium – från att hamna i orätta händer. Uppföljaren är större, mäktigare, allvarligare. Bättre. Man har tagit ut svängarna mer, är också mindre klassisk Marvel-film. (Emma Gray Munthe)
My policeman
AMAZON PRIME VIDEO
DRAMA 90-tal, Brighton. Otrolig kustmiljö, stormigt hav. En man rullas av hemvårdare in i ett hus där en kvinna tar emot och får instruktioner om hur han ska tas om hand. Vad de två har för relation vet man inte än, men klart är att en tredje part – kvinnans man – inte vill ha honom där. Via dagboksanteckningar från 1957 utspelar sig filmen mest i återblickar där trion var inte helt sympatiska men fullt förståeliga gamänger och Marion (Emma Corrin/Gina McKee) blev kär i Tom (Harry Styles/Linus Roache) och Tom och Patrick (David Dawson/Rupert Everett) var förälskade i varandra. Ett brittiskt drama av fin kvalitet – och ger framförallt fritt fall-svindel över alla liv och kärlekar som levts och levs olevda på samma sätt som Marions, Toms och Patricks. (Emma Gray Munthe)
Bros
BIO
ROMANTISK KOMEDI I centrum: Bobby (Billy Eichner), vinnaren av "Best Cis Male Gay Man", ledare för podden "The Eleventh Brick at Stonewall" och kurator för ett museum för HBTQ+-historia. Har hittills aldrig varit förälskad, men träffar Aaron (Luke Macfarlane). I en tid när amerikanska lärare inte får säga gay skriker den här filmen gay från hustaken, och på så sätt är "Bros" ren aktivism. Inte sällan grov, alltid helt ointresserad av om alla hänger med i internskämt och referenser eller om publiken känner sig bekväm. Samtidigt allt en bra romantisk komedi ska vara: romantisk, het, smart, turerna känns i magen – och dessutom ovanligt skratta högt-rolig. (Emma Gray Munthe)
En sekund av lycka
BIO
DRAMA Under Maos kulturrevolution går en förrymd arbetslägerfånge (Zhang Yi) genom en oändlig öken för att gå på bio, se en nyhetsrulle där hans dotter är med. Men en föräldralös flicka (Liu Haocun) snor filmburken rakt framför hans ögon och en nästan stumfilmsartad jakt börjar. När rullen väl är på plats måste byborna hjälpas åt att ömt rengöra filmremsorna. Svårt att förstå hur filmen i sin nuvarande form släppts igenom kinesiska censuren: full av stillsam kritik mot det kaos kommunistpartiet orsakat. Samtidigt lyckas Zhang Yimou göra en varm, vacker, rolig och djupt rörande kärleksförklaring till filmen. (Emma Gray Munthe)
Året då jag slutade prestera och började onanera
BIO
ROMANTISK KOMEDI Hanna (Katia Winter) tycks vara kvinnan som mitt i livet har allting. Under förtexterna dansar hon fram genom tillvaron. Speglar sig i en fönsterruta och tycks konstatera hur snygg hon är. Livet leker. Sedan vänder allting, både jobb och pojkvän går förlorade. Genom en slump träffar Hanna den levnadsglada Liv (Vera Carlbom) som uppmanar Hanna att bejaka sina lustar och ”låta fittan styra” sitt liv. Frågan är också om det någonsin har gjorts en film i den genren med så många kvinnor bakom allt; regissör, producenter, manusförfattare, idésprutor och de flesta framför kameran. Det blir många oväntade, fräcka och roliga turer i intrigen. En fullkomligt ljuvlig romantisk komedi! (Jan-Olov Andersson)
Triangle of sadness
BIO
DRAMAKOMEDI Filmen som gav Ruben Östlund hans andra raka Guldpalm i Cannes, fem år efter ”The square”. Och ”Triangle of sadness” har samma styrkor som regissörens senaste filmer; oförutsägbarheten, skarpa iakttagelser av mänskligt beteende, kryddat med smått galen humor och scener man kan diskutera efteråt i evighet. Numera avlidna Charlbi Dean har fin kemi med motspelaren Harris Dickinson. De spelar ett modellpar och filmen börjar som en satir över modellbranschen. Deras inte helt glasklara relation avhandlas när de åker på lyxkryssning med stenrika människor. Båtens marxistiske kapten spelas med kraftfull utstrålning av Woody Harrelson. (Jan-Olov Andersson)
The survivor
HYRFILM
DRAMA Harry Haft (1925-2007) föddes som Hertzko Haft i Belchatów. En polsk jude som hamnade i koncentrationsläger under andra världskriget. Tack vare att han var bra i boxning, blev han en SS-officers (Billy Magnussen) favorit och fick gå matcher på liv och död mot andra i lägret. Förlorarna sköts ihjäl. Under 1980- och 1990-talen var Barry Levinson en av Hollywoods hetaste regissörer. 80 år gammal jobbar han oförtrutet på. Det här är hans bästa film på många, många år. Ben Foster är fullkomligt lysande i huvudrollen. (Jan-Olov Andersson)
Moonage daydream
BIO
DOKUMENTÄR Titeln kommer förstås från en klassisk David Bowie-låt men känns vald med största omsorg. ”Moonage daydream” verkligen både låter och ser ut som en moonage daydream. Långt ifrån en traditionell dokumentär, inga nygjorda intervjuer med centrala personer ur Bowie-historien utan istället ett 140 minuter långt flöde av filmklipp, livemusik, gamla tv-intervjuer, konst, hemvideor och kalejdoskopiska visuella effekter. Som gammalt fan har jag redan sett mycket, men långt ifrån allt och aldrig så här, i digitalt nyputsad glans. ”Moonage daydream” är helt enkelt en omistlig David Bowie-upplevelse. (Håkan Steen)
Joyce Carol Oates: A body in the service of mind
BIO
DOKUMENTÄR Filmregissören Stig Björkman är en beundrare av Joyce Carol Oates. Efter en intervju kring hennes mest kända roman ”Blonde” (2000), en tegelsten om Marilyn Monroes liv, blev de vänner. Här skildras allt från hennes fattiga uppväxt och hennes genombrott som författare, i arkivbilder från tv-intervjuer, till hennes vardag i hemmet i dag, där hon sitter och skriver. Det märks att det är en intervjuare som verkligen kan sin författare och som hon därför har förtroende för. Ett närgånget och underhållande porträtt av en av vår tids allra främsta författare. (Jan-Olov Andersson)
Mamma Mu hittar hem
BIO
ANIMERAD De är goda vänner men ett omaka par. Kossan Mamma Mu är glad och lekfull och äventyrslusten, åker skateboard och vattenrutschkana. Kråkan är ängslig och vill ha lugn och ro. Mamma Mu vill ut i världen. Kråkan, som bara rört sig mellan grannstäderna Sandviken och Gävle, tycker det är tryggast att stanna hemma. Sven Nordqvists underbart målade landskap kring bondgården och skogen är i samma anda som Pettson & Findus värld. Rachel Molin och Johan Ulvesson är perfekta röster till kossan och sura kråkan. Fint och vänligt leende om reslust och hemlängtan, vänskap och avundsjuka. (Jens Peterson)
Var är Anne Frank
BIO
ANIMERAT FAMILJEDRAMA Först förklaras grunderna om Anne Frank i skylt och tal. Sedan börjar berättelsen ett år från nu, utanför huset där hon gömde sig. I bakgrunden, kön av turister som besöker Anne Frank-museet. Inne i museet sprängs montern där Annes dagbok ligger, bokstäver virvlar upp och ur bläcket uppstår magiskt en flicka med samma namn som det Anne gav till sin dagbok. Kitty. Hon är förvirrad, undrar var hennes vän Anne är – och börjar leta. Därefter böljar filmen smart mellan Annes dagboksanteckningar och nutid, i en fint animerad, spännande och dramatisk film som aldrig dummar ner. (Emma Gray Munthe)
En ung Mumins äventyr
HYRFILM
ANIMERAT Medan Mumintrollet är sängliggande underhåller Muminpappan honom med berättelser från sin ungdoms bravader. Det är en historia om äventyrslängtan, och om hur allt började med en önskan om att inte längre behöva stå uppställd på barnhemmet med svansen uppsträckt i 45 graders vinkel – och om rymningen som ledde till möten med förstklassiga gengångare, uppfinnare, Mårror, Lilla My:ar och diverse annat. En finurligt formsäker version som står stadigt på Tove Janssons klokskaper, livskunskap, underfundiga humor och känsla för storslagna äventyr. (Emma Gray Munthe)
A hero
HYRFILM/TRIART PLAY
DRAMA Här handlar det om Rahim (Amir Jadidi) som suttit i fängelse i tre år på grund av en skuld till sin före detta svåger, Bahram (Mohsen Tanabandeh). Nu har Rahim fått några dagars permission och ska då försöka lösa skulden. Så många överraskande vändningar i historien att det är snudd på svårt att hänga med i alla turer. Annars får vi vad vi förväntar oss av en Asghar Farhadi-film. Strålande skådespeleri och en tankeväckande historia som engagerar. Men det är inte fullt i klass med det bästa han har gjort. (Jan-Olov Andersson)
Mothering Sunday
HYRFILM
DRAMA Det är Mors dag 1924, men huvudpersonen Jane (Odessa Young) är föräldralös och har ingen mamma att hälsa på. Hon är tjänsteflicka hos förmögna paret Niven (Olivia Colman, Colin Firth) som förbereder sig för den traditionella lunchen med vännerna. Det är med Janes ögon vi ser överklassvärlden. Hon cyklar iväg för att möta sin hemlige älskare. Filmen visar henne senare i livet när hon minns och skriver ner vad som hände. Det är en historia som berättats många gånger, men filmen hittar en egen ton. Stillsamt, vilande, väntande, poetiskt. (Jens Peterson)
Thirteen lives
AMAZON PRIME VIDEO
DRAMA Många minns den dramatiska räddningsexpeditionen som följdes på nyheterna runt världen. Ron Howards spelfilm berättar lugnt och pedagogiskt vad som hände. Visar grottsystemet i skisser. Viggo Mortensen och Colin Farrell är mycket bra i de största rollerna som två brittiska dykare. Filmen visar hur de instängda pojkarnas öde engagerade tusentals människor från många länder. Allt är spännande och skickligt återskapat. En hyllning till samarbete och medmänsklighet. (Jens Peterson)
Historjá: Stygn för Sapmí
TRIART PLAY
DOKUMENTÄR Natur och landskap är viktiga i Britta-Marakatt Labbas konst, och i den här filmen ser vi henne röra sig under alla årstider. Snö och isande vindar, dimma, vårporlande bäckar, stram sommar. I marker där samerna levt i årtusenden och där renskötseln gått i arv från generation till generation. Tills nu. Ska hennes son kunna fortsätta? Det är en engagerande och skickligt berättad dokumentär som visar vad som format Britta-Marakatt Labba och hennes konst. (Jens Peterson)
Havsmonstret
NETFLIX
ANIMERAT ÄVENTYR Berättelsen utspelar sig i en tidsålder som åtminstone påminner om 1700-talet. Haven är fulla av stora monster och det går att livnära sig som monsterjägare. Äventyret drar igång redan i första scenen och det är inte minst under striderna ute till havs som vi sitter som klistrade framför filmen. ”Havsmonstret” har inte en unik stil i sig, ”Draktränaren”-filmerna bjöd på mer ögongodis, men det är välgjort och uttrycksfullt. Framför allt är det spännande och roligt. Visst är det lätt för barn att identifiera sig med den nyfikna och äventyrslystna Maisie och det röda monstret har finfin husdjurspotential. (Stefan Hedmark)
The scars of Ali Boulala
HYRFILM/DRAKEN
DOKUMENTÄR Ali Boulala blev tidigt en av världens mest kända och beryktade skejtare, fick snabbt kontrakt och mycket pengar. Åkte till USA och levde lost boys-tillvaro utan vuxna, med obegränsade mängder sprit och droger. Sedan, en motorcykelolycka där han själv skadades svårt och vännen Shane Cross omkom. "The scars of Ali Boulala" berättar om talang och besatthet. Om uppgång och oändligt många fall. Regissören Max Eriksson och klipparen Mikel Cee Karlsson har haft 400 timmar film att plöja igenom. De har utnyttjat dem väl. Resultatet är en fin – men riktigt, riktigt mörk – dokumentär. (Emma Gray Munthe)
C’mon c’mon
HYRFILM
DRAMA Radiojournalisten Johnny (Joaquin Phoenix) arbetar med ett projekt där han reser till olika städer och intervjuar barn om hur de ser på framtiden. Det kräver hans fulla engagemang och därför är det inte riktigt lägligt när en tjänst som han gör sin syster Viv (Gaby Hoffmann) drar ut på tiden. Hon ber honom att komma till Los Angeles och passa hennes nioårige son Jesse (Woody Norman) medan hon reser till Oakland för att hjälpa pojkens far som har psykiska problem. När Johnny så småningom måste resa tillbaka till New York går Viv motvilligt med på att Jesse kan följa med. Det känns att filmen kommer direkt ur regissörens och manusförfattaren Mike Mills hjärta. Realismen är intakt, mycket tack vare helt suveräna, ja älskvärda, insatser av Phoenix och Norman. (Stefan Hedmark)
Boiling point
HYRFILM/TRIART PLAY/CINEASTERNA
DRAMA Pulsen höjs direkt. Kameran följer kocken Andy (Stephen Graham) på en mörk Londongata. Han är försenad till kvällens jobb på finrestaurangen han driver. Andy hinner be om ursäkt för olika misslyckanden i två korta telefonsamtal innan han är framme på krogen. ”Boiling point” är briljant berättad av Philip Barantini i en enda tagning. Greppet drar med oss som tittar in i hetsen och konflikterna. Kameran rör sig nervöst inne i restaurangens olika utrymmen, och ibland utomhus. Mycket, mycket skickligt. Och välspelat, med suveräne Stephen Graham i centrum som den kokande kocken. (Jens Peterson)
The Janes
HBO MAX
DOKUMENTÄR Våren 1972 arresterades sju kvinnor som varit centrala i "The Janes", ett nätverk i Chicago som sedan 1968 hade hjälpt runt 11 000 oönskat gravida med illegala aborter. Formmässigt är HBO Max-dokumentären om dem långt ifrån något extra: vad gäller arkivbilder har man fått koka soppa på en spik, och filmen vilar i stället nästan helt på intervjuer med dem som var där. Det gör inget. De här kvinnorna är otroliga, och deras berättelser och engagemang fantastiskt och rörande att få ta del av. (Emma Gray Munthe)
Parallella mödrar
HYRFILM/TRIART PLAY
DRAMA Pedro Almodóvar är tillbaka, lika formsäker som vanligt, men också lite argare. Det handlar om mödraskap. Om Janis (Penélope Cruz), en fotograf som närmar sig 40-strecket, och Ana (Milena Smit), ännu inte fyllda 20, som föder barn samtidigt på samma sjukhus i Madrid och som sedan hamnar i samma sal. Båda är ensamstående mödrar, av helt olika skäl. Och bådas liv kommer för alltid att hänga ihop, filmen bjuder på ett par rejält överraskande twistar i intrigen. Sprakande färger, kraftfull musik (som vanligt av Alberto Iglesias), strålande skådespeleri. (Jan-Olov Andersson)
Spider-Man: No way home
HYRFILM/BIO
ACTION/ÄVENTYR Tar vid där ”Spider-Man: Far from home” slutade: superskurken Mysterio har avslöjat Spindelmannens verkliga identitet, och Peter Parker (Tom Holland) och hans bästa vänner MJ (Zendaya) och Ned (Jacob Batalon) jagas på gatorna av hatare, hejare och paparazzis. När de också får sina universitetsplaner förstörda går Peter till Doctor Strange (Benedict Cumberbatch) för att få magisk hjälp med situationen. Skratta högt-scenerna blandas med några oväntat rörande och tunga. Det är också fint hur filmen slår ett slag för andra chanser, och att Frihetsgudinnan – själva symbolen för andra chanser – får spela en avgörande roll. (Emma Gray Munthe)
Morbius
HYRFILM
ACTION/DRAMA Efter dem om "Venom" har nu en annan Spindelmannen-fiende fått en egen film: Dr Morbius (Jared Leto). Han föds med en dödlig blodsjukdom, blir bästa vän, snudd på bror, med Milo (Matt Smith) som har samma sjukdom – och ägnar sitt liv till att hitta ett botemedel. I farten blir han Nobelprisbelönad och får en vampyrs egenskaper. Konsekvenserna blir mest trista för alla inblandade. Stämningen är tung, spelet mellan (en tack och lov nedtonad) Leto och Smith fint, fotot och effekterna snygga, Jon Ekstrands soundtrack mörkt synthigt, och ljudet (övervakat av Oscarsbelönade Per Hallberg) mullrar. Daniel Espinosas kärlek till den här världen märks, och serietidningsrutorna lyser tydligt igenom. (Emma Gray Munthe)
Kupé nr 6
HYRFILM/DRAKEN/CINEASTERNA
DRAMA En spritig roadmovie på räls. En kärlekshistoria som startar i brant uppförsbacke. Den finska studenten Laura (Seidi Haarla) skulle ha åkt från Moskva till Murmansk, för att titta på hällristningar, tillsammans med sin äldre, intellektuella flickvän Irina (Dinara Drukarova). Men hon får åka ensam i stället, i praktiken dumpad, och väl på tåget tvingas hon dela kupé med den törstige, plumpe gruvarbetaren Ljoha (Yuri Borisov). Välgjort och charmigt, med en näsa för detaljer som gör att man som tittare nästan kan känna lukten av vodka och saltgurka. (Karolina Fjellborg)
Omständigheter
HYRFILM/TRIART PLAY/CINEASTERNA
DRAMA Anne (Anamaria Vartolomei) är en ung och lovande litteraturstudent, som när hon upptäcker att hon är med barn ser alla sina möjligheter och drömmar försvinna. Hon är fast besluten att avsluta graviditeten, även om hon själv dör eller hamnar i fängelse på kuppen. Men lagen är så sträng att ingen vill hjälpa henne med det förbjudna. En intensivt intim, närgånget filmad enkvinnasshow, som länge är en ganska dämpad affär men under sin skakande slutsträcka blir en fysisk thriller med inslag av ren kroppsskräck. (Karolina Fjellborg)
Hit the road
HYRFILM/TRIART PLAY
DRAMA Ett dysfunktionellt familjedrama som växlar mellan galghumor och vemod. En bitterljuv roadtrip genom ett storslaget, fårat landskap. Om en kaotisk familj – en trött pappa med benet i gips (Hasan Majuni), en mamma som gör sitt bästa för att hålla ihop (Pantea Panahiha), en hyperaktiv liten son (Rayan Sarlak), en tystlåten vuxen son med ögonen stint på vägen (Amin Simiar), samt en döende hund. Roligt, rörande och excentriskt, i makalösa miljöer. (Karolina Fjellborg)
Lilla mamma
HYRFILM/TRIART PLAY/CINEASTERNA
DRAMA En äldre kvinna har gått bort, och hennes sörjande dotter tar med sig man och åttaåriga Nelly (Joséphine Sanz) för att tömma sitt barndomshem. Medan de vuxna packar utforskar flickan skogarna runtomkring och träffar en flicka i samma ålder. Hon heter Marion (Gabrielle Sanz), precis som Nellys mamma. Flickorna är också märkvärdigt lika. Regissören Céline Sciamma leker med en hisnande tanke, skapar en saga som spänner över generationer och där nu, då och framtid möts på ett helt självklart sätt. Hoppingivande, hjärtslitande – och magiskt i all sin enkelhet. (Emma Gray Munthe)
The Sparks brothers
HYRFILM
DOKUMENTÄR Fram tills nu har bandet Sparks vägrat låta sig dokumenteras på film. När det slutligen sker blir resultatet någonting extra. Regissören Edgar Wright (”Shaun of the dead”, ”Baby driver”) porträtterar Sparks med värme, humor och den naturliga research som följer med att vara ett fan över tid. I centrum står bandets kroniska ovilja att vända kappan efter vinden. Kickade bandmedlemmar och uppgivna skivbolag passerar revy. Särskilt fascinerande är att ingen av bröderna haft en tanke på att göra solokarriär. De har gått oskiljaktiga genom decennierna. Filmen fångar kittet som hållit dem samman. (Per Magnusson)
Balladen om en vit ko
HYRFILM/TRIART PLAY
DRAMA Den drömska och poetiska öppningsbilden av en ensam, vit ko på en fängelsegård går snabbt över till något annat: ett naturalistiskt drama där en gråtande kvinna är på väg för att besöka sin dödsdömda man strax innan avrättningen. Hon heter Mina (och spelas av Maryam Moghaddam som också regisserar tillsammans med sin man Behtash Sanaeeha), och "Balladen om en vit ko" handlar sedan om hennes och lilla dotterns liv ett år senare. Det är osentimentalt, rent och avskalat, utan musik och med ett foto helt utan onödigheter. (Emma Gray Munthe)
The lost daughter
HYRFILM/NETFLIX
DRAMA Litteraturprofessorn Leda Caruso (Olivia Colman) anländer till en grekisk ö där hon hyrt en lägenhet för att läsa och koppla av. Efter någon dag av frid dyker ett stort sällskap från New York upp på stranden. Bullrigt. Konflikt. Leda blir fascinerad av en ung mamma Nina (Dakota Johnson) och hennes dotter Elena. När den lilla flickan försvinner börjar alla leta. Händelsen sätter igång minnen hos Leda. Skickliga skådespelare berör och Maggie Gyllenhaal har gjort en imponerande regidebut. Leda visar många sidor, är både imponerande och irriterande. Ett mångbottnat porträtt av en människa som har svårt att förstå sig själv. (Jens Peterson)
Licorice Pizza
HYRFILM/AMAZON PRIME VIDEO
DRAMAKOMEDI En rad tonårskillar står på skoltoaletten och kammar håret inför skolfotograferingen, strax innan en toastol bus-sprängs. Utanför går en uttråkad fotoassistent med svängande höfter, och så fort 15-årige Gary Valentine (Philip Seymour Hoffmans son Cooper Hoffman) ser henne blir han förälskad. Alana Kane (Alana Haim från rockbandet HAIM) ska bli hans fru, hon vet bara inte om det än. Det börjar som en typisk high school-film, men med Nina Simone på (topp)soundtracket – och precis så fortsätter "Licorice Pizza": lättsamt, men med lite sting. Trots stinget har Paul Thomas Anderson gjort en film som känns befriande okomplicerad – och som också är väldigt, väldigt rolig. (Emma Gray Munthe)
Nelly & Nadine
DRAKEN
DOKUMENTÄR "Hoppets hamn" (2011) och "Every face has a name" (2015). Två gånger förut har Magnus Gertten utgått från arkivmaterial från när överlevare från koncentrationslägren kom till hamnen i Malmö i april 1945. Närstuderat de svartvita ansiktena, grävt fram information, letat upp dem som var där. Kopplat ihop och intervjuat. Hur blev deras liv? Här får vi vara med när en av de överlevarnas barnbarn bestämt sig för att öppna hittills stängda lådor på vinden. Där finns foton, filmrullar, och dagböcker med språk och beskrivningar som tar andan ur en – och en otrolig kärlekshistoria. Mästerlig in i minsta beståndsdel – klipp, foto, ljudbild, musik – men ändå större än summan av alla delarna. (Emma Gray Munthe)
Jane par Charlotte
HYRFILM/CINEASTERNA
DOKUMENTÄR ”Min tanke är att betrakta dig som jag aldrig vågat betrakta dig.” Skådespelerskan/sångerskan Charlotte Gainsbourg gör som så många andra gjort före henne och riktar kameran mot en förälder för att försöka förstå och komma närmare. Objektet: skådespelerskan, sångerskan och modeikonen Jane Birkin. Kameran pendlar mellan det gör det själv-enkla och det mer filmiskt genomtänkta, medan samtalen pendlar mellan det lite trevande och teatralt iscensatta och det genuint intima och vardagliga. Ibland är också Charlottes dotter med på ett hörn, och som alltid svindlar det när man ser tre generationer i samma bild. Det är fint att få vara med och lyssna på dem. (Emma Gray Munthe)
Maronas fantastiska resa
TRIART PLAY
ANIMERAD BARNFILM Hunden Marona blir påkörd och ser livet passera som en film. Nollpunkternas nollpunkt, en återblick till alla hennes människor och de olika namn de gett henne. Hon har levt ett liv i showbiz och soptunnor och till och med i fåniga små skor, i lycka och olycka. Att se filmen är som att trilla ner i en dröm inuti en tavla. Omtumlande och färgstarkt. Skevt och surrealistiskt. Roligt och skrämmande. Sorgligt och mörkt. Stjärnhimlar, rymden och gatumyller. Man blir glad av detaljrikedomen, de snillrika illustrationerna, bildlösningarna och formlekarna. (Emma Gray Munthe)
Top gun: Maverick
BIO/HYRFILM
ACTION Pete ”Maverick” Mitchell (Tom Cruise) är fortfarande en av flottans bästa piloter, men programmet han testflyger för ska skrotas. Han tvingas utbilda 12 toppelever för ett uppdrag som sämre människoexemplar inte kommer hem levande från: de ska smygflyga på 100 meters höjd och precisionsbomba en enmetersyta full med skurkstatsuran och sedan stiga omöjligt brant över Dödens krön, förmodligen angripna. Precis som med "Karate Kid"-fortsättningen "Cobra Kai" är det mellan actionscenerna ofta varmare, mänskligare och mer åt det komiska hållet än i originalen. Man värnar nostalgin, men uppdaterar smart. "Top gun: Maverick" är långt bättre än föregångaren. (Emma Gray Munthe)
Lily & Morris – vänner för evigt
TRIART PLAY
ANIMERAT Lily är en alldeles vanlig mus, men ända sedan hennes pappa mötte döden som en hjälte har hon velat vara den modigaste musen av alla. Vill alltid hävda sig och bevisa sig. Det ena leder till det andra, och plötsligt har två dödsfiender dött och hamnat i djurhimlen: Lily och den lite hariga räven Morris. Miljöerna är fantasifulla, detaljrika och magiska, och djuren lika gulliga som uttrycksfulla. Man blir både glad och varm i magen av Lily och Morris äventyr. (Emma Gray Munthe)
Piff och Puff – räddningspatrullen
DISNEY PLUS
ANIMERAT/LIVE-ACTION Piff (John Mulaney) och Puff (Andy Samberg) träffades som unga, gav sig in i showbiz och blev stjärnor i sin egen tv-serie. Men när Puff försökte sig på ett sologig sprack både karriären och vänskapen, och nu säljer Piff försäkringar, medan Puff, som har ”CGI-opererat” sig, desperat försöker hålla sig relevant inom popkulturen. Följer gör en orgie i roliga cameos, bekanta karaktärer i olika animationsstilar, Hollywood-drifter och självrefererande insiderskämt. Kanske inte så roligt för barn. Men kreativt, fiffigt och väldigt kul för vuxna. (Karolina Fjellborg)
Martin Eden
DRAKEN
MUSIKAL Jack Londons delvis självbiografiska roman har blivit en fantastisk film av Pietro Marcello, som har flyttat handlingen från det tidiga 1900-talets Oakland till ett tids-ambivalent Neapel, som liksom verkar flyta fritt bland ett mustigt Italiens gångna årtionden. Luca Marinelli, som ser ut och för sig som en sann filmstjärna, gör rollen som Martin Eden; en karismatisk sjöman som efter att ha räddat en välbärgad ung man från att åka på stryk bjuds in i dennes familj, och blir blixtförälskad i systern Elena Orsini (Jessica Cressy). Väldigt mycket film. Som en bortglömd pärla från förr. (Karolina Fjellborg)
As in heaven
HYRFILM
DRAMA Det är sent 1800-tal, ute på den danska landsbygden. 14-åriga Lise (Flora Ofelia Hofmann Lindahl), som är äldst i en stor syskonskara, ska få lämna gården och skaffa sig en utbildning. Trots att hennes pappa (Thure Lindhart) – som verkar vara frånvarande större delen av tiden men i alla fall har lyckats hinna göra sin fru (Ida Cæcilie Rasmussen) gravid ännu en gång – inte begriper vad det är för vits med sådant. Men ett olycksbådande förebud säger oss snart att Lises drömmar kommer att grusas. Ett behärskat men intensivt och hårdslående, blodfärgat kraftprov. (Karolina Fjellborg)
The Northman
HYRFILM
THRILLER Tiden är ungefär 900 år e. Kr. Unge Amleth (Oscar Novak) blir vittne till hur hans farbror Fjölnir (Claes Bang) mördar Amleths far Kung Aurvandil (Ethan Hawke) och stjäl med sig änkan Gudrún (Nicole Kidman). Om Alexander Skarsgårds förra stora actionäventyr ”Legenden om Tarzan” (2016) var strömlinjeformat för en bred familjepublik, är ”The Northman” snarare som en skitig, lerig, kolsvart, extremt våldsam så kallad art movie. Regissören Robert Eggers har verkligen satt sin stämpel på den och där jag tröttnade på hans lite nihilistiska ton i överskattade ”The lighthouse” häromåret, fungerar den perfekt på denna hämndhistoria. (Jan-Olov Andersson)
Drive my car
HYRFILM
DRAMA Yusuke (Hidetoshi Nishijima) som regissör av en teateruppsättning av Tjechovs ”Onkel Vanja”. Det finns dock ett krav. Yusuke har kört till Hiroshima i sin gamla, men mycket välskötta Saab 900, men hans nya arbetsgivare tilldelar honom en chaufför. Yusuke vill naturligtvis köra själv i sin egen bil, men det accepteras inte. Den unga kvinna som har anlitats som hans chaufför, Misaki (Toko Miura), visar sig dock vara en utmärkt bilförare, så till sist går Yusuke med på kravet. Filmen är tre timmar lång och berättandet är långsamt. Men samtidigt är det inte en ”svår”, krånglig konstfilm. Det är inte en serie svårtolkade bildrutor där vi endast kan ana oss till vad filmskaparna vill säga. Tvärtom är dess berättelse allmängiltig och lätt att följa, en skildring av sorg och relationerna i våra liv. (Stefan Hedmark)
Dag för dag
C MORE/HYRFILM
DRAMAKOMEDI ”Dag för dag” är Felix Herngrens mest allvarliga film, utan att för den skull ge avkall på humorn. Utgångspunkten är tre människor på ett äldreboende. Alla tar plats på en händelserik husbilsresa genom Europa, mot dödskliniken i Schweiz. I utkanten av historien finns också Katrins (Martina Haag) otrogna make (Herngren) och flirtiga granne (Peter Magnusson). Sven Wollter, Marianne Mörck och Tomas von Brömssen är ljuvliga i sitt samspel. Man skrattar med dem i de trivsamma stunderna, man blir djupt berörd av dem i de allvarliga. (Jan-Olov Andersson)
Last night in Soho
HYRFILM
THRILLER Eloise (Thomasin McKenzie) bor på landsbygden i dagens Cornwall. Hon älskar mormors musik från 1960-talet. Eloise romantiserar den tiden och de kläderna. Hon blir överlycklig när hon kommer in på en skola för modedesign. Mot London! Men där är hårdare och elakare än vad hon drömt. Imponerande bilder och ett smart manus bygger en skicklig thriller. Edgar Wright har tidigare blandat rysningar med skratt, som i ”Shaun of the dead”, men här är det genomgående kalla kårar och skräck. De idylliska 60-talslåtarnas lättsamma harmonier får en olycksbådande ton. (Jens Peterson)
The card counter
HYRFILM
DRAMA Historien om en professionell kortspelare (Oscar Isaac) som drar genom USA från kasino till kasino och tjänar pengar. Själva kortspelsscenerna behärskar inte Schrader så bra, det är som att han aldrig har spelat kort själv. Och man kan tycka att Isaac gör sin roll tämligen nollställd, som en totalt känslokall människa. Så småningom går historien mer på djupet. Kyliga iakttagelser av människor som mår skit. Låter kanske inte så lockande, men till sist sugs man in i kortspelarens drama. (Jan-Olov Andersson)
Svart krabba
NETFLIX
THRILLER Detta är en postapokalyptisk krigsfilm som känns extra obehaglig när kriget på riktigt är så nära. En hög militär (David Dencik) ger några soldater (Noomi Rapace, Aliette Opheim, Dar Salim, Jakob Oftebro, Ardalan Esmaili, Erik Enge) ett självmordsliknande uppdrag. De ska transportera något som kan avsluta kriget över den frusna havsisen (Östersjön?) till ett högkvarter. Isen är för tunn för att bära fordon, därför har man valt ut ett gäng som är bra på långfärdsskridskor. Skönhet varvas med ruggigt obehagliga scener. Och explosiv våldsam action. (Jan-Olov Andersson)
Jag är Zlatan
HYRFILM
DRAMA Filmen hoppar mellan barndomen i invandrartäta Malmö-förorten Rosengård och hur Zlatan lite senare får kämpa för att ta plats i Malmö FF:s juniorlag, där föräldrarna till de andra spelarna försöker få den kaxiga ”blatten” utesluten ur laget, till proffstiden i Ajax i Holland. Trots att Zlatan nog kanske inte alltid var så lätt att tycka om för omgivningen, så har film-Zlatan, suveränt gestaltad av de två skickliga amatörerna, också en oemotståndlig charm och talang som övervinner allt. Jens Sjögrens film har precis rätt känsla och stämningar, både i fotbollsscenerna men inte minst i skildringen av Zlatans liv utanför planen. (Jan-Olov Andersson)
Röd
DISNEY PLUS/HYRFILM
ANIMERAT Skådeplatsen är det tidiga 00-talets Toronto, där 13-åriga, kinesisk-kanadensiska Meilin försöker leva upp till sin mammas krav och förväntningar, och samtidigt ha kul med sin trio av pojkbandsfrälsta bästisar. Men när hennes mamma upptäcker hennes oskyldiga förälskelse i en äldre pojke, och ställer till en väldigt offentlig scen, väcks ett inre vidunder inom Meilin, och morgonen därpå är hon förvandlad till en gigantisk röd panda. En bitvis onödigt febril men uppfriskande rättfram skildring av tonårstjejers turbulens. Med smittande humor och energi, en påhittig visuell stil. (Karolina Fjellborg)
Sanna mödrar
HYRFILM/CINEASTERNA
DRAMA Efter en inledande omväg ger regissören Naomi Kawase (bl a "Under körsbärsträden", "Mot solnedgången") publiken glimtar ur ett pars resa mot adoption, där tiden böljar fram och tillbaka. Filmen slirar ner i melodrama och sentimentalitet vid några få tillfällen – men är annars så välspelad och naturligt äkta att känslan ofta är dokumentär. Vissa scener är så starka att de sliter hjärtat ur kroppen, men det är den kompakta grunden av kvinnoskap som stannar kvar efteråt. (Emma Gray Munthe)
Tisdagsklubben
HYRFILM
DRAMAKOMEDI I botten handlar det om svek, otrohet, ouppfyllda drömmar, ensamhet och kvinnlig vänskap. Allt presenteras genom de tre väninnorna Karin, Monika och Pia, alla kring 60-strecket, spelade av Marie Richardson, Carina M Johansson och Sussie Eriksson. Väninnorna anmäler sig till en kurs i asiatisk matlagning på tisdagskvällarna. Läraren är stjärnkocken Henrik (Peter Stormare, nedtonad och bättre än någonsin). Regissören Annika Appelin hittar hela tiden rätt ton i berättelsen. Som en rom-com har den viss förutsägbarhet, men den är ändå samtidigt full av överraskningar. (Jan-Olov Andersson)
The Batman
HYRFILM/HBO MAX
ACTION Gotham befinner sig mitt uppe i en valrörelse när borgmästaren hittas mördad i sitt hem. Vid kroppen finns ledtrådar, gåtor, med Batman som adressat. Snart visar det sig att borgmästaren inte är det enda högdjuret i Gotham som är illa ute. Det är mycket som är bekant här, både vad gäller skurkgalleriet och tonen. Till stor del är filmen en detektivhistoria, där Batmans berättarröst påminner om privatdeckare i gamla noir-rullar. Bruce Wayne är ung och deppig, en lidande emo-kille med mörkt, stripigt hår och kajal runt ögonen när han bär Batman-masken. Senaste ”Spider-Man” fick oss att le, men nya ”Batman” drar snabbt ner dina mungipor. I stället borrar du naglarna i biofåtöljen. Det är också en bra sak. (Stefan Hedmark)
Belfast
HYRFILM
DRAMA Kenneth Branaghs 9-åriga alter ego, Buddy (Jude Hill), bor i ett kvarter där protestanter och katoliker lever sida vid sida, även om de besöker olika kyrkor på söndagsförmiddagarna. Buddys familj är protestanter, men inte religiösa på det sättet, de bryr sig inte om vad andra har för tro. Familjen försöker stå utanför konflikterna, men dras motvilligt in i dem. Kämpa vidare eller ge upp och flytta? Branagh suger in åskådarna i sin läckra svartvita berättelse. Vi blir engagerade på den sida som vill ha lugn och ro, men inser att våldet kommer att segra. Fantastiskt skådespeleri av alla. En film som hela tiden både roar, berör och väcker tankar. (Jan-Olov Andersson)
De oskyldiga
HYRFILM/AMAZON PRIME VIDEO
SKRÄCK Här är det sommar i stan, och mellan höghusen bildas nya konstellationer av de få barn som är kvar. Ida tröttnar på sin autistiska syster Anna, lämnar henne vid gungorna för att hänga med Ben in i skogen. Så småningom blir de fyra barn i gruppen – och deras lek är inte alltid lek. De är våldsamma och grymma, men kan också förstå varandra utan att prata. Vissa saker bara är. Som deras paranormala förmågor. Skevt mardrömsartad, och Eskil Vogt placerar publiken stadigt i barnvärlden utan vuxenfilter. Det var länge sedan jag såg något så här otäckt, och länge sedan en film påverkade mig så starkt rent fysiskt. Vissa scener kommer att sitta i (alldeles för) länge. (Emma Gray Munthe)
Nightmare Alley
DISNEY PLUS/HYRFILM
DRAMA Nu har Guillermo del Toro förvandlat det till en film noir-thriller som utspelas från 1939 och några år framåt. Andra världskriget finns i bakgrunden, men alltihop utspelas på amerikanska bondvischan. Stan Carlisle (Bradley Cooper) bränner upp sitt föräldrahem och tar jobb på ett kringresande tivoli. Willem Dafoe är karismatisk chef. Där uppträder allt från mer eller mindre vanskapta människor till lättklädda kvinnor och ”världens starkaste man” (Ron Perlman). Stan gör en mentalistföreställning ihop med en kvinna (Rooney Mara) han är förtjust i. En thriller som mer är stämningsfull och väldigt läcker och snygg, än så jättespännande. (Jan-Olov Andersson)
The tragedy of Macbeth
APPLE TV PLUS
DRAMA Efter ett blodigt slag stöter lord Macbeth (Denzel Washington) på tre häxor som förutspår att han kommer att bli kung över Skottland. Det sitter redan en man på tronen, Duncan (Brendan Gleeson), men Macbeth och hans hustru (Frances McDormand) bestämmer sig för att undanröja honom. Kathryn Hunter är helt trollbindande som de tre häxorna, en fågelliknande figur som kan vrida sina seniga kroppsdelar på onaturliga sätt samtidigt som hon fyrar av repliker med en skrapig gula blend-röst. Visuellt är filmen helt oemotståndlig, ett mardrömslandskap som badar i intensiv svärta och smärta. (Stefan Hedmark)
Litet land
HYRFILM
DRAMA Baserad på Gaël Fayes hyllade roman med samma namn, och börjar med att Burundi och dess befolkning av hutuer och tutsier placeras på kartan. En till en början ordinär barndomsberättelse tar sedan avstamp i 1992 – när folkmordet i grannlandet Rwanda är något år bort och tioåriga Gabriels (Djibril Vancoppenolle) liv fortfarande består av fruktpallning, lek och tjuvrökning. Slutresultatet är lika delar viktig historielektion som fin barndomsskildring. (Emma Gray Munthe)
Julia & jag
SVT PLAY
DOKUMENTÄR Två kändisbarn som ser bra ut men mår dåligt och så gör en av dem en film om det. Filmens Julia är dotter till Jacques Werup (1945-2016), författare, poet, manusförfattare och musiker. Filmens ”jag” är Nina Hobert. Dotter till filmregissören Richard Hobert. Nina har gjort musik under rätt många år, bland annat till pappans ”Fågelfångarens son” (2019). En mycket modig och självutlämnande film som formmässigt inte riktigt liknar något annat. Till sist känns filmen mer allmängiltig än den först kändes. Och man tycker väldigt mycket om Julia och Nina, två kvinnor kring 30-strecket. (Jan-Olov Andersson)
Tigrar
HYRFILM
DRAMA Journalisten Ronnie Sandahl långfilmsdebuterade med ”Svenskjävel” 2015, skrev manus till ”Borg” som kom två år senare, och ger med ”Tigrar” sig på den biografiska idrottsgenren en andra gång. Här har han både skrivit och regisserat igen, baserat på fotbollsspelaren Martin Bengtssons roman ”I skuggan av San Siro: från proffsdröm till mardröm”. I ”Tigrar” spelas han av Erik Enge, och det man tittar på är en så lyckad kombination av personregi och skådespelarbegåvning att mötet med filmens mer etablerade skådespelare ibland skaver. De andra spelar, Enge är. (Emma Gray Munthe)
Världens vackraste pojke
HYRFILM/SVT PLAY
DOKUMENTÄR Det är 50 år sedan regissören Luchino Visconti kom till Stockholm i jakten på den perfekta skönheten till ”Döden i Venedig”, och plockade ut Björn Andrésen i ett hav av pojkar. Här kombineras Kristina Lindströms förmåga att bygga porträtt på en grund av gedigen research, arkivmaterial och nya intervjuer med Kristian Petris förmåga att skapa suggestiva och stämningsfulla collage på en grund av ett brinnande intresse för människan och alla hennes sidor. Ett kompakt stycke poetisk dokumentär som möblerar om i den som tittar. (Emma Gray Munthe)
Oasis Knebworth 1996
PARAMOUNT PLUS/HYRFILM
DOKUMENTÄR När Oasis landade sin helikopter vid Knebworth House i Hertfordshire stod det brittiska 90-talet i zenit. På två år hade fem arbetarblokes gått från pubar till fotbollsarenor. Men ingenting skulle bli som detta; britpopens motsvarighet till den sista måltiden, 90-talets Woodstock. De dramatiserade delarna får filmen att kännas som en nostalgisk snuttefilt. Arkivmaterialet är däremot strålande och blir till ett oavsiktligt modernt tidsdokument med Beppe-hattar och baggy jeans. Vi får följa de två kvällarna kronologiskt, från förberedelser till fyrverkerier. Citatmaskinen Noel Gallagher bär berättelsen. Filmen låter – och ser – fantastisk ut. (Per Magnusson)
Becoming Cousteau
DISNEY PLUS
DOKUMENTÄR Regissör, äventyrare, uppfinnare, undervattensutforskare, miljökämpe. I "Becoming Cousteau" får man med hjälp av arkivmaterial, intervjuer, texter och filmklipp följa hur Jacques Cousteau blev vad han blev. Med en sådan här huvudperson och sådant här grundmaterial vore det snudd på omöjligt att göra något helt ointressant, och Oscarsnominerade Liz Garbus ("What Happened, Miss Simone?", "Lost girls") dokumentär är också klart sevärd. Väl uppbyggd, väl klippt, med bilder, ton och musik som frammanar Cousteaus nyfikenhet och förundran inför havet. (Emma Gray Munthe)
Ninjababy
HYRFILM
DRAMAKOMEDI Handlar om 23-åriga Rakel (Kristine Kujath Thorp) som är bra på ett teckna, delar lägenhet med bästisen (Tora Dietrichson), de super och ligger runt, det sista Rakel tänker på är att bilda familj. Då upptäcker hon att hon är gravid – i sjätte månaden. ”Ninjababy” är fylld av härligt galen humor och uppfinningsrikedom och samma lite vildsinta energi som Danny Boyles tidiga filmer. Kristine Kujath Thorp är rena uppenbarelsen i huvudrollen. (Jan-Olov Andersson)
West Side story
HYRFILM/DISNEY PLUS
MUSIKAL Steven Spielbergs film stannar kvar i 1950-talets New York, där slumkvarteren väster om Central Park rivs för att ge plats åt bl a Lincoln Center. De två gängen slåss om makten i kvarter på väg att försvinna. Tony Kushners manus ligger närmare originalmusikalen än 1961 års film. Slagsmålen nu är lika mycket blod som balett. Här finns även dialog på spanska, utan textning, för att ge en mer realistisk bild av Maria och hennes nära. Nya filmversionen är bättre med dagens ögon, men speglar sig också lekfullt i föregångaren. Gott om minnesvärda bilder med Janusz Kaminskis foto. (Jens Peterson)
Flykt
HYRFILM/SVT PLAY
DOKUMENTÄR För många börjar flykten från Afghanistan precis nu, i Jonas Poher Rasmussens dokumentär börjar den för decennier sedan. I "Flykt" berättar regissörens vän Amin för första gången om hur han som barn tog sig från Kabul till Köpenhamn, och hur det påverkat honom. Manus har de skrivit tillsammans. Formen är animation, och situationer från själva inspelningen och Amins vardag med pojkvännen blandas med barndomsminnen. "Flykt" är gastkramande, men sensationaliserar eller sentimentaliserar inte. (Emma Gray Munthe)
A-ha: The movie
HYRFILM/SVT PLAY
DOKUMENTÄR Extremt kändisskap, turnétrötthet, slitningar, självtvivel, olika viljor och tre bandmedlemmar som trivs varken med varandra eller rampljuset. Åldrande, och möjligen lite förlåtelse. "a-ha: The movie" ger inblickar även om den rent musikdokumentärmässigt kanske inte är något helt extraordinärt – men framförallt ger den tillfälle att gå in i en svart låda och översköljas av rys. (Emma Gray Munthe)
The hand of God
NETFLIX
DRAMAKOMEDI Filmens tonåring Fabietto Schisa (Filippo Scotti) är regissören Paolo Sorrentinos alter ego. Han är galen i musik, har alltid sin Walkman och ett par hörlurar med sig, men är som alla i Neapel vid den här tidpunkten (1984) uppfylld av ryktena om att fotbollsstjärnan Diego Armando Maradona ska flytta dit och spela för Napoli. Så sker också, men fotbollen finns mest i bakgrunden och har fått låna ut titeln till filmen. Framför allt handlar det om Fabietto och hans familj. Hur han så småningom upptäcker kärleken, till både kvinnor och film. Hela Sorrentinos film är som en färgglad galen skröna, i Ettore Scolas, Federico Fellinis eller Emir Kusturicas anda. (Jan-Olov Andersson)
Clara sola
HYRFILM/CINEASTERNA
DRAMA Svensk-costaricanska Nathalie Álvarez Mesén väver samman religiöst förtryck och sexuellt uppvaknande med latinamerikansk mystik – och en touch av 70-talsskräcken ”Carrie” – i sin debutfilm ”Clara sola”. Som inte blev Sveriges Oscarsbidrag, men däremot Costa Ricas. En prövande långsam men vacker och stillsamt kraftfull film om religiösa bojor och den avgörande skillnaden mellan att få vara annorlunda och att tvingas att vara det, med tjusigt naturfrossande foto av Sophie Winqvist. (Karolina Fjellborg)
The Magnettes
HYRFILM/CINEASTERNA
DOKUMENTÄR ”The Magnettes” är lika mycket en film om popmusik, drömmar och vänskap som en film om psykisk ohälsa och familj. Och hur man kombinerar de fem. Allra mest handlar filmen om uppväxt. De sköra åren när allt utom drömmarna kan dra åt skogen. Tunga gitarrer och keyboard-fodral på tågperronger utan hjälpande händer. Tolv timmars resa för att spela med en glappande sladd i Liverpool. Sova med kläder som kudde i Hamburg. Det är bara så eländigt och vackert alltihop. (Per Magnusson)
Världens värsta människa
HYRFILM/TRIART PLAY
DRAMAKOMEDI Det här är den tredje och alltså klart bästa filmen i norska regissören Joachim Triers så kallade ”Oslo-trilogi”. Fast man behöver varken ha sett ”Reprise” (2006) eller ”Oslo, 31 augusti” (2011). Alla filmerna är fristående, det enda de har gemensamt är spelplatsen och att skådespelaren Anders Danielsen Lie är med i alla tre, i helt olika roller. I centrum står snart 30-åriga Julie (Renate Reinsve), med rörigt liv både när det gäller karriären och kärlekslivet. Humorn bottnar alltid i något som känns verkligt, replikskiftena känns inte skrivna (fast de är det), man tror på varenda ord de säger. Alla tre skådespelarna är suveräna, med ett extra plus för Renate Reinsve. (Jan-Olov Andersson)
The power of the dog
NETFLIX
DRAMA Rika bröderna Burbank driver en stor ranch med många cowboys. George (Jesse Plemons) är den tystlåtne förnuftige affärsmannen med rika vänner och fina kläder. Phil (Benedict Cumberbatch) spelar den kaxige machobrodern, som aldrig tvättar sig. Han är en översittare som är hård mot alla, och kallar sin bror för tjockis. Jane Campions filmberättande fascinerar. Väver ihop majestätiska landskap med nervösa kameraåkningar runt Cumberbatchs ansikte och Jonny Greenwoods olycksbådande musik. Det är förrädiskt lågmält. (Jens Peterson)
Sabaya
SVT PLAY/CINEASTERNA
DOKUMENTÄR Den svensk-kurdiske ”The deminer”-regissören Hogir Hirori är tillbaka med ”Sabaya”, om kampen för att frita de yazidier som i åratal har hållits som sexslavar av IS. I centrum står Mahmud, som tillsammans med sin vän Ziyad och andra volontärer på organisationen Yazidiska Hemcentret regelbundet gör livsfarliga turer in i det ökända syriska flyktinglägret al-Hol för att, efter tips från informatörer, hitta och rädda de ”sabayas” som har tvingats utstå det obeskrivliga. Förjävligt och förkrossande om helvetet på jorden. (Karolina Fjellborg)
Tick, tick... BOOM!
NETFLIX
MUSIKAL Drömmen om Broadway, drömmen att slå igenom, att flytta till New York för att lyckas. På scen eller bakom scen. Många har försökt, få lyckas. Jonathan Larson var en av drömmarna, skildrat i den här självbiografiska föreställningen. Som byggts ut till en vital långfilm av en annan framgångsrik musikalskapare, Lin-Manuel Miranda (”In the Heights” och ”Hamilton”). Andrew Garfield är mycket bra i huvudrollen som den envise entusiasten som försöker och försöker och försöker igen. En smittande kärleksförklaring till musikteatern. (Jens Peterson)
Titane
HYRFILM/CINEASTERNA
DRAMA Huvudpersonen Alexia (Agathe Rousselle) får som barn en titanplatta inopererad i huvudet efter en bilolycka. Hon växer upp och blir stripteasedansös på bilutställningar. Sedan seriemördare och efterlyst för det. Julia Ducournau berättar med ett läckert bildspråk, frossar stundtals i sex och våld och har total kontroll över den visuella estetiken. Både bild- och ljudmässigt är ”Titane” väldigt häftig. Vad hon däremot vill säga med sin lek med könsroller, sexualitet, fördomar och stereotyper, är mer oklart. Men ”Titane” är ingen film man glömmer i första taget. (Jan-Olov Andersson)
The harder they fall
NETFLIX
VÄSTERN Vilda västern är ej som förut, när regissören Jeymes Samuel, även känd som artist/musikproducent under namnet The Bullits, rör om ordentligt i mytologin kring livet på prärien. I grunden är det en hämndhistoria. En liten grabb ska hämnas sina föräldrars död. När han vuxit upp, leder Nat Love (Jonathan Majors) ett gäng som försörjer sig på att råna folk, banker och tåg, samtidigt som han letar efter sina föräldrars mördare. Han heter Rufus Buck (Idris Elba) och leder ett annat kriminellt gäng som just tagit över staden Redwood. Stilen, våldet, skottduellerna, slagsmålen, replikskiftena, musikvalen… allt tyder på att regissören kan sina Sergio Leone- och Quentin Tarantino-filmer utantill. (Jan-Olov Andersson)
No time to die
HYRFILM/VIAPLAY
ACTION När en actionfilm är nära tre timmar lång ringer varningsklockor, men filmskaparna har lyckats hålla rafflet intensivt mer eller mindre hela tiden, tack vare rikedomen i alla ingredienser som en Bondfilm traditionellt bjuder på. Med svenske mästerfotografen Linus Sandgren bakom kameran förvaltas alla miljöer på bästa sätt. Filmen går mycket längre än vad någon av de 24 företrädarna gjorde. Daniel Craigs era avslutas som den började – det är explosivt, brutalt, lyxigt och romantiskt. (Stefan Hedmark)
The seventeen
HYRFILM/CINEASTERNA
DOKUMENTÄR 2007 var Teodora del Carmen Vásquez gravid i nionde månaden när hon födde ett dött barn. En händelse som i El Salvador – ett land med en av världens absolut hårdaste och mest oresonliga abortlagstiftningar – räckte för att Teodora skulle bli dömd till ett långt fängelsestraff. Inte för abort, vilket hade betytt mellan två och åtta år bakom galler. Utan för överlagt mord, vilket innebar 30 år. En hjärtskärande, viktig och oerhört upprörande film, om ett sorts verklighetens ”The handmaid’s tale”-system. (Karolina Fjellborg)
The father
HYRFILM/VIAPLAY/CINEASTERNA
DRAMA Anne (Olivia Colman) kommer till sin far Anthonys (Anthony Hopkins) stora våning i London och är frustrerad. Hon har just fått veta att han har kastat ut den senaste vårdgivaren som hon hittat åt honom. Hans demens har blivit sämre, och när han får veta sanningen om Annes Parisflytt blir han upprörd. Det är som i en Hitchcock-film, där vår hjälte utsätts för en komplott, ett snillrikt sätt att med filmens verktyg få oss att förstå hur det är att leva med sjukdomen. I motsats till en Hitchcock-film är dock ”The father” fast förankrad i verkligheten – och oerhört gripande, inte minst mot slutet där ålderdom möter barndom. (Stefan Hedmark)
Summer of soul
DISNEY PLUS/HYRFILM
DOKUMENTÄR Woodstockfestivalen 1969 är sönderhyllad av boomergenerationen som en av tidernas viktigaste popkulturella händelser. Men samma sommar som företrädesvis vita hippies vallfärdade till en gård i upstate New York för att lyssna på företrädesvis vit rock i tre dygn hölls under nio söndagar en serie gratiskonserter i Harlem som lockade upp emot 40 000 personer per kväll till Mount Morris Park (nu Marcus Garvey Park). The Roots-trummisen Ahmir ”Questlove” Thompsons regidebut är en kulturgärning av stora mått. För det är ett smått knäckande konsertmaterial som avtäcks här, med flera artister precis på toppen av sin kreativa förmåga. (Håkan Steen)
In the Heights
HBO MAX/HYRFILM
MUSIKAL Redan 2008 gjorde ”Hamilton”-skaparen Lin-Manuel Miranda succé med musikalen ”In the Heights”. Titeln kommer från stadsdelen Washington Heights på norra Manhattan i New York. En stor del av befolkningen där har rötter i Dominikanska republiken, Puerto Rico (precis som Miranda) och Kuba. Historien utspelas i och kring Usnavis (Anthony Ramos) bodega i ett gatuhörn i Washington Heights. Musiken är härligt svängiga latinamerikanska toner. Regissören John M Chu glider skickligt in och ut ur människornas liv och från salsaklubbar till gatufester. En livsbejakande härlig feelgood-musikal. (Jan-Olov Andersson)
Luca
DISNEY PLUS/HYRFILM
ANIMERAT Det är 50-tal på den italienska rivieran, och strax utanför kusten lever sjömonstret Luca tillsammans med sin överbeskyddande mamma och sin tankspridda pappa. Han tillbringar dagarna med att valla fiskar, och har hela sitt liv varnats för människovärlden. Men han är nyfiken på den, och när han träffar den självständigare och mer våghalsiga Alberto, och följer med honom upp på land där de båda förvandlas till människor, öppnas en ny värld av möjligheter. Ett förtjusande, färgstarkt och mysigt nostalgiskt vykort från uppväxttidens somrar. (Karolina Fjellborg)
First cow
HYRFILM/CINEASTERNA
DRAMA Från allra första början förstår också någon som inte är bekant med regissören Kelly Reichardt att ”First cow” är en film som kommer att ta tid på sig. Hunden nosar runt kring något som sticker upp ur jorden, kvinnan undersöker närmare och gräver med händerna försiktigt fram två skelett som ligger tätt tillsammans. Kameran följer med hennes blick upp mot trädtopparna, när den är tillbaka på marken igen är vi på samma plats, men i en helt annan tid. Oregon, runt 1820. Man förundras, man förstår inte riktigt hur det går till, men utan att alls beskäftigt och självgott säga det rakt ut förmedlar Reichardt en känsla av att tillvaron är akut. Av att vi är beroende av varandra och naturen, här och nu. (Emma Gray Munthe)
A quiet place part II
PARAMOUNT PLUS/NETFLIX/HYRFILM
THRILLER Lika effektiv som första filmen. Det är spänning för spänningens skull, skickligt filmberättande som finurligt kombinerar ljud och bild. Nya filmen inleds med att berätta vad som hände dag 1 när anfallet kom. Den fortsätter där ettan slutade. Mamman (Emily Blunt) leder sina barn från gården i hopp att nå andra överlevande. Ibland mycket våldsamt. Ofta blir åskådaren andfådd, men filmen rör sig rytmiskt mellan viskningar och rop. Schhh. (Jens Peterson)
Wrath of man
HYRFILM/VIAPLAY
ACTION Jason Statham gör en klassisk Jason Statham-figur, en stenhård och tystlåten arbetarklasshjälte som låter nävarna tala. Den här gången spelar han Patrick Hill, som snabbt får tilltalsnamnet ”H” på sin nya arbetsplats – en firma som kör värdetransporter. Filmen är våldsam och snygg, lika spännande i tillbakablickarna som under Stathams nuvarande jakt på hämnd – pulsen ökar också tack vare Christopher Bensteads musik som har ett rejält Ennio Morricone-liknande driv. Krutröken ligger tät för det mesta. Det är testosterontungt. Och betydligt mer rafflande än något som Statham (eller Liam Neeson) har gjort de senaste åren. (Stefan Hedmark)
Rättfärdighetens ryttare
HYRFILM/TELE2 PLAY
DRAMA Slumpen spelar inledningsvis stor roll. Om inte en kvinnas bil hade trilskat, hade hon inte behövt ta tåget. Om inte en man, en statistiker och riktig kuf (Nikolaj Lie Kaas), hade velat byta plats med henne, så hade hon överlevt bombattentatet mot tåget. När Anders Thomas Jensen ”bara” skriver manus till Susanne Biers och andras filmer, brukar historierna vara lite mer strama. Som regissör frossar han i sin vanliga unika mix av Quentin Tarantino-våld och action, galen dialog och föga politiskt korrekt svart humor. (Jan-Olov Andersson)
Promising young woman
HYRFILM/VIAPLAY
DRAMA/MÖRK KOMEDI Cassandra (Carey Mulligan) är 30, bor hos föräldrarna, jobbar på café. Var toppstudent på läkarutbildningen, men hoppade av samtidigt som bästa vännen Nina. Något hände, och nu hämnas hon om nätterna. ”Promising young woman” är en tillspetsad, skevt rolig och ironisk fantasi, bilderna är komponerade så att Cassandra får änglavingar av sänggavlar i bakgrunden, helgonglorior av lampor. Hon är en uppoffrande, hämnande ängel som är lätt att tycka om i den me too-backlash vi befinner oss i just nu. (Emma Gray Munthe)
Minari
HYRFILM/VIAPLAY/CINEASTERNA
DRAMA Filmens skapare Lee Isaac Chung kommer från en sydkoreansk familj, men är född och uppvuxen på amerikanska landsbygden, mest i Arkansas. ”Minari” (titeln står för en koreansk krydda som odlas av familjen det handlar om) är en till stor del självbiografisk historia, om en sydkoreansk invandrarfamilj som försöker leva Den Amerikanska Drömmen i 1980-talets Arkansas. Filmen är fylld av både allvar och många lättsamma ögonblick. Och skådespeleriet. Alla är suveräna. Youn Yuh-Joung blir bättre ju längre filmen pågår och vann en välförtjänt birolls-Oscar. (Jan-Olov Andersson)
En runda till
HYRFILM/TELE2 PLAY
DRAMAKOMEDI Gymnasieläraren Martin (Mads Mikkelsen) och hans kompisgäng omsätter teorin om att vi är alla födda med 0,5 promille för lite i kroppen i praktiken. Dricker bara på arbetstid, aldrig efter kl 20 eller på helgerna. Undersöker olika promillehalter, nytänder, maxar, tappar kontrollen. En film om alkoholkultur, absolut. Men mer en film om att öppna bröstkorgen, släppa in liv och musik. Sjunga med öronen och hjärtat. Ta någon i handen. Våga. Fast utan att alls vara så bottenlöst tråkig och pretentiös som jag stelt svenskt och med två enheter för lite i blodet just beskrev det: ”En runda till” är otroligt rolig. (Emma Gray Munthe)
Kamrater!
HYRFILM/CINEASTERNA
DRAMA ”Kamrater!” skildrar ett svart kapitel i kommunistdiktaturens historia. 1962 i staden Novotjerkassk nära Svarta havet utbröt strejker vid en fabrik där man tillverkade diesellokomotiv. Upproret slogs ned av militären och KGB. 26 personer dödades, 87 skadades. Historien berättas genom partifunktionären Ljudmila (Julia Vysotskaya, lysande!). Titelns utropstecken är ironiskt. De svartvita bilderna talar effektivt om att detta är en annan tid. Här finns makaber svart humor när Ljudmila börjar ifrågasätta de ideal hon alltid stått upp för. (Jan-Olov Andersson)
Quo vadis, Aida?
HYRFILM/CINEASTERNA/DRAKEN
DRAMA Regissören Jasmila Zbanic har i flera filmer berättat historier med koppling till inbördeskriget, främst i starka debuten ”Grbavica – läker tiden alla sår?” (2006). Här går hon mer rakt på sak och låter oss förstå och känna skräcken hos några av dem som drabbades och deras anhöriga. Främst hos Aida (Jasna Djuricic, fenomenalt bra) som jobbar som FN-tolk på den bas som upprättats i Srebrenica. Man går nästan sönder när man ser filmens slut, hur det liksom finns både hoppfullhet och hat när forna fiender tvingas gå vidare i livet, sida vid sida. (Jan-Olov Andersson)
Nomadland
HYRFILM/DISNEY PLUS
DRAMA Det handlar om nutida nomader. Folk i dagens USA som inte orkar eller vill eller har gett upp hoppet om Den Amerikanska Drömmen. De är ofta 60+. Inte missbrukare, de vill bara leva ett fritt liv och åker runt i USA i sina husbilar eller vans och bor här och där på camping- eller parkeringsplatser. Umgås med likasinnade. Pissar och skiter i hinkar. Tar ströjobb på Amazon-lager. Förlagan är Jessica Bruders reportagebok ”Nomadland: Surviving America in the 21st century”. Några från boken spelar sig själva i minnesvärda miniporträtt. En film som verkligen kryper in under skinnet på en. Och som visar upp ett helt annat, och föga glamoröst, USA än vi är vana att se på film. (Jan-Olov Andersson)
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.