”Poltergeist” har fått en rätt onödig remake
Uppdaterad 2016-10-20 | Publicerad 2015-05-22
Så många får den
Skräck Få skräckfilmer har lämnat så bestående minnen i min kropp som spökklassikern ”Poltergeist” (1982).
Glömmer aldrig rädslan över att tv:n plötsligt skulle slås på av sig självt mitt i natten. Skräcken att råka fastna med blicken i myrornas krig-bruset. Decennier senare serveras vi nu en moderniserad variant av denna klassiska haunted house-saga. Tjock-tv:n är borta och i stället är det platta skärmarsom sköter andarnas jobb. I övrigt är det i stort sett samma upplägg.
En familj flyttar till ett hemsökt hus. Saker börja knasa och ”spökjägare” rings in. Några små nymodigheter friskar upp och det bjuds på fina visuella effekter. Sam Rockwells trovärdiga porträtt av pappan ligger också på pluslistan.
Ändå hänger frågan i luften genom hela filmen. Varför?