Nytt mästerverk av Céline Sciamma

”Lilla mamma” är som att få en liten skatt i handen

Emma Gray Munthe

helskärm

Lilla mamma

Regi Céline Sciamma, med Joséphine Sanz, Gabrielle Sanz, Nina Meurisse, Stéphane Varupenne

FILMRECENSION Regissören Céline Sciamma leker en tankelek som spänner över generationer, och där nu, då och framtid möts på ett helt självklart sätt.

DRAMA En äldre kvinna har gått bort, och hennes sörjande dotter tar med sig man och åttaåriga Nelly (Joséphine Sanz) för att tömma sitt barndomshem. Medan de vuxna packar utforskar flickan skogarna runtomkring och träffar en flicka i samma ålder. Hon heter Marion (Gabrielle Sanz), precis som Nellys mamma. Flickorna är också märkvärdigt lika, och Marions hus visar sig vara nästan identiskt med det som håller på att tömmas. 

Regissören Céline Sciamma leker med en hisnande tanke, skapar en saga som spänner över generationer och där nu, då och framtid möts på ett helt självklart sätt. Så här långt har hon inte gjort någon enda dålig film, och även om ”Lilla mamma” känslomässigt inte är lika nära outhärdlighetens gränser som ”Porträtt av en kvinna i brand” känns den som att få en förunderlig liten skatt i handen. Igen verkar Sciamma ha överfört glasklar tanke och instinkt till film utan att förlora något däremellan. Redan innan slutsångens text dyker upp bredvid eftertexterna – som på karaoke – vibrerar ”Lilla mamma” av tillsammansskap: vi som tittar sitter ihop, sjunger samma tankelek och samma önskningar i kör. Det är hoppingivande, hjärtslitande – och magiskt i all sin enkelhet. 

Visas på bio.