Smetig, men värmande
Inga överraskningar i ”Skolan vid världens ände”
Publicerad 2022-11-18
Skolan vid världens ände
Regi Pawo Choyning Dorji, med Sherab Dorji, Ugyen Norbu Lhendup, Kelden Lhamo Gurung, Pem Zam
FILMRECENSION. Omotiverad lärare hittar motivation igen i bhutansk film som Oscarnominerades till Bästa internationella film.
DRAMA. Ugyen (Sherab Dorji). Storstadsslacker med sångdrömmar, Australien-planer och noll entusiasm för lärarjobbet. Skolledningen har tröttnat och ger ett ultimatum: sparken eller ta jobbet som lärare i Lunana. En lång bussfärd och åtta dagars trumpen vandring senare är han där. Ingen täckning, svajig el, knappt något papper. Invånarantal: 56 pers, alla uppspelta över att barnen ska få en utbildning så att de kan bli annat än jakskötare.
Som första bhutanska bidrag Oscarnominerades "Skolan vid världens ände" till Bästa internationella film, men känns från första rutan som en amerikansk berättelse. Någon ska ödmjukas, det gamla och genuina vinna över det urbana och ytliga. Inte en överraskning – och ändå är det svårt att inte falla för hur mycket läraren betyder för de gulliga, pliriga barnen som står på tå för att nå upp till svarta tavlan med sina knubbiga fingrar och längtar efter att lära sig. Det är smetigt, men det värmer.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.