Realism och magisk saga

Matteo Garrones ”Pinocchio” är egenartad och drömsk – men saknar struktur

Emma Gray Munthe

helskärm

Pinocchio

Regi Matteo Garrone, med Roberto Benigni, Federico Ielapi, Marine Vacth, Rocco Papaleo, Massimo Ceccherini, Gigi Proietti

FILMRECENSION Matteo Garrone har tagit sig an en spelfilmsversion av den klassiska italienska sagan om marionettdockan som vill bli en riktig pojke.

SAGA Matteo Garrone, mest känd för Camorra-skildringen "Gomorra", har tagit sig an en spelfilmsversion av den klassiska italienska sagan om marionettdockan som vill bli en riktig pojke – men som måste förtjäna förvandlingen. Garrones version är mörkare än till exempel Disney-varianten från 40-talet, och i hans händer blir "Pinocchio" en blandning av vemodig neorealism och saga med surrealistiska inslag och magiska varelser. Slitna ansikten och kläder, fattigdom och tydlig sensmoral. Italienska landskap och varmt, vackert foto. 

I rollen som träsnidaren Geppetto: Roberto Benigni. När en dockteater rullar in i den dammiga byn blir han inspirerad, vill göra den finaste marionettdockan i världen, tjäna pengar hederligt och resa. Träbiten han kommit över visar sig vara magisk, dockan han snidar fram har hjärtslag. I rollen som Pinocchio: Federico Ielapi och välgjorda effekter. I det fantasifulla finns en genuint rörande far- och sonberättelse och en hel del humor, det mesta kommer från Benigni och hans spel. Blandningen är egenartad och drömsk, men kanske inte så mycket en film med handling som en räcka händelser staplade på varandra.

Filmen går på bio.