Filmatiseringen av ”Tre sekunder” funkar bra – till en början

Karolina Fjellborg

FILMRECENSION Anders Roslunds och Börge Hellströms bästsäljande bok ”Tre sekunder” har blivit en hårdkokt machorulle som inte riktigt håller hela vägen in i mål.

Tre sekunder
Regi Andrea Di Stefano, med bl a Joel Kinnaman, Rosamund Pike, Clive Owen, Common, Ana de Armas och Eugene Lipinski.

KRIMINALTHRILLER Anders Roslunds och Börge Hellströms bästsäljande bok ”Tre sekunder” från 2009 har blivit film. Originaltiteln är ”The informer” och handlingen är nu förlagd till New York – men helt osvensk är produktionen ändå inte då det är Joel Kinnaman som gör huvudrollen.
Han spelar Pete Koslow. En ex-militär och ex-fånge som har värvats som informatör åt FBI, där han lyder under den hala agenten Wilcox (Rosamund Pike) och hennes ännu mer opålitliga chef Montgomery (härligt slemmigt spelad av Clive Owen). Koslow har på deras order infiltrerat ett gäng polska gangstrar, mot löftet om att snart bli frisläppt från FBI:s bojor och kunna vara vanlig familjeman på heltid – men när en drogaffär går fruktansvärt fel och en undercoverpolis blir skjuten, grusas Koslows drömmar om frihet.

Just som han trodde att han var ute, drar de tillbaka honom in, kan man säga, och Koslow skickas in i den stenhårda helvetesburen Bale Hill Prison, där han varit förut, för att ta hand om den polska bossens (Eugene Lipinski) affärer där inne.
FBI slänger honom åt vargarna alltså, och medan han svävar i livsfara på insidan, svävar hans familj i livsfara på utsidan, och den ende som verkar ha någon heder i ”Tre sekunders” kalla, elaka värld, full av samvetslösa banditer och amoraliska poliser, är NYPD-snuten Grens (Common), som blir en tredje part i härvan när han börjar nysta i mordet på sin mördare kollega.
”Tre sekunder” är en hård, spänd och macho film, med massor av muskler, tatueringar, slagsmål, hårdkokt dialog och hotfulla miljöer, både ute på gatorna och inne i fängelset. Det funkar ett bra tag, och när filmen och dess intrikata trådar är som bäst får man till och med lite smarta ”The departed”-vibbar.
Men saker går utför framåt upplösningen, som är lång, energilös och krånglig, och utmanar både trovärdighet och tålamod. Och flera gånger under filmen ringer 90-talet för att få sin typiska fruroll tillbaka. Ana de Armas har verkligen inte mycket mer att göra än att stirra ängsligt med stora ögon och se otroligt söt ut.
Kinnaman gör ett bra jobb med det han har att arbeta med – den missförstådda hårdingen som tycks ha hela världen emot sig, och är beredd att göra allt för att skydda sin familj – men får fortsätta att leta efter den för honom perfekta Hollywoodrullen. Den med en roll som passar honom på det sätt som Stephen Holder i tv-serien ”The killing” gjorde.
(Och på tal om tv-serie, är ”Tre sekunder” en historia som förmodligen skulle göra sig väldigt bra i det formatet.)

”Tre sekunder” har biopremiär den 27 september.

Se det här i stället: En häftigare mix av svenskt och amerikanskt är Ari Asters omtalade skräckis ”Midsommar”.

Visste du att... Rosamund Pike nyligen vann en Emmy för sin prestation i kortkomediserien ”State of the union”? Finns att se på HBO Nordic.

Just nu... är Joel Kinnaman även aktuell med sci-fi-serien ”For all mankind”, som får premiär på den nya streamingtjänsten Apple TV+ den 1 november.