Frida Hyvönen är rakare än någonsin
Publicerad 2021-03-05
ALBUM På sitt sjunde album fortsätter Frida Hyvönen att skriva så innerligt och detaljerat att varje låt känns som en gripande novell.
Frida Hyvönen
Dream of independence
RMV/Universal
POP En av låtarna på Frida Hyvönens sjunde album tar plats på Nordirland. I ”A funeral in Banbridge” åker hon dit för att gå på en gammal väns begravning. Här möter hon olika personer: den svettiga pastorn, killen hon en gång varit kär i och mamman som måste ta farväl av sitt yngsta barn.
Inlevelsen i hennes röst förflyttar lyssnaren till kyrkan.
Det kvittar vilket språk Hyvönen skriver och sjunger på, varje låt liknar en novell. På fem år gamla ”Kvinnor och barn”, hennes första album på svenska, var den vackra vardagspoesin precis lika närvarande.
”Dream of independence” är helt och hållet producerad av artisten själv. I en ny intervju med Damernas värld säger hon att låtarna berör sådant som sällan får ta plats i popmusiken.
Den här gången kommer ämnena från hennes kollegieblock och de tankar som hon skrev ned när hon gick i psykoanalys, i titelspåret funderar hon över sårbarheten i att alltid vara den som följer efter och aldrig den som leder.
Men det är i vanlig ordning också öppenhjärtigt och ofiltrerat om livets alla aspekter: döden, föräldraskapet och klimakteriet. Dramatiska pianomelodier får berättelserna att kännas ännu mer levande.
Ibland tar hon i så att det låter som att tangenterna ska gå sönder, särskilt i ”Face face” som enligt Hyvönen är ”albumets roliga låt”.
Betydligt lugnare är ”14 at 41” som handlar om att springa på en bekant på en Lana Del Rey-konsert och bli kär. ”He put his arm around my shoulder and I felt fourteen at forty-one” sjunger hon och trots att låten är nästan sju minuter lång känns den ändå för kort.
Det är grejen med Frida Hyvönen, man vill att hennes historier aldrig ska ta slut.
BÄSTA SPÅR: ”14 at 41”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik