Den här gången blev musiken en parentes
Så låter Kanye Wests nya album ”Donda 2”
KRÖNIKA Här finns frön till någonting större – ett modernt skilsmässoalbum.
Men oftare blir ”Donda 2” ett brev skickat i affekt.
Det är alltid svårt att avfärda artisten Kanye West som bara en fritt svingande man – det sista världen behöver just nu.
Genialiska stunder påminner ständigt om vad de senaste tjugo årens viktigaste artist är kapabel till. Senast: Netflix-dokumentären ”Jeen-yuhs”, ett hjärtevärmande porträtt av den gamla Kanye. I andra delen sammanfattas hans storhet – och anledningen till att han fortfarande är den enda som förmår välta internet med musik: Kanye West har aldrig gjort som andra. Och han har gjort det med hjärta.
Samtidigt har cirkusen kring Ye, som han numera kallar sig juridiskt, vuxit med oförminskad styrka. De plågsamma försöken att återförena en familj, de dagliga och alltmer förtvivlade utspelen mot Kim Kardashian och hennes nya pojkvän Pete Davidson. Musiken krymper till en prick på horisonten.
När det nya albumet till slut kom var det via egna plattformen Stem Player, tillsammans med en högtalare i storleken av en tennisboll. Den senaste uppdateringen av ”Donda 2” (V2.22.22 Miami) finns fortfarande bara att lyssna på för den som är beredd att hosta upp 230 dollar. Effekten är att få ens har hört Kanye Wests nya album – och de som gjort det är osäkra på om det är rätt version. En av världens största artister lyckas onekligen behålla mystiken.
Elfte albumet är, precis som föregångaren, döpt efter mamma Donda, men den här gången lyser hon med sin frånvaro i de nedklottrade textraderna. I stället är ”Donda 2” ett ofiltrerat separationsalbum som utspelar sig i realtid.
Oftare låter ”Donda 2” sketchartad och sorglig av fel anledningar. Som ett mejl skickat i affekt sent på natten: ”Ta aldrig bort familjefotona från kylen!”
Beatsen är karga, ödsliga. I öppningen ”True love” rappar Ye om de egna barnen som plötsligt bara verkar vara till låns över en refräng från bortgångne emo-artisten XXXTentacion. Ögonblickligen blir det uppenbart att han inte riktigt är där. Det låter som att Ye gör musik med blicken på Instagram. Märkligast av allt är att Kanyes signum, omsorgen om detaljerna, lyser med sin frånvaro. Den tidigare så uppiggande idén att ge ut evigt föränderliga verk framstår plötsligt som en ursäkt för att slippa göra klart.
Här finns frön till någonting större: ett modernt skilsmässoalbum, den efterlängtade systerskivan till mästerverket ”808s & heartbreak” som kunde ha blivit om inte Kanye – jag kan bara gissa – stressade ut ”Donda 2” för att synka med senaste Yeezy-, Gap- och Balenciaga-kollektionerna. Men oftare låter den sketchartad och sorglig av fel anledningar. Som ett mejl skickat i affekt sent på natten: ”Ta aldrig bort familjefotona från kylen!”.
Bara glimtvis lyckas Kanye omvandla sitt trånande till en form av desperat modernism. Ojämna hjärtrytmer som bas, autotunade små rop på hjälp.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik