Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

En charmerande famn chansoner från Cocker

Uppdaterad 2024-06-12 | Publicerad 2021-10-22

”Chansons d´Ennui Tip-Top” är Jarvis Cockers hyllning till fransk popmusik.

ALBUM Jarvis Cocker sjunger en famn chansoner inspirerade av Wes Andersons nya film ”The French dispatch”. Det var ju precis så här Pulp-sångaren skulle åldras.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Jarvis Cocker
Chansons d’Ennui Tip-Top
Abkco/Universal

POP Idén om att en britt skulle tolka franskt poparv var långt ifrån självklar.

Men är det någon som ska göra det är det Jarvis Cocker, den forne frontfiguren i det nobla bandet Pulp. Det har alltid funnits någonting franskt över hans yviga scenspråk. Dessutom delar 58-åringen sedan två decennier sin tid mellan London och Paris.

”Chansons d’Ennui Tip-Top” är soundtrack och ”komplement” till Wes Andersons bioaktuella film ”The French dispatch”. Anderson har gjort till vana att använda avantgardistisk musik snarare än Hollywood-hits i sina symmetriskt excentriska mästerverk. Han har även regisserat videon till singeln ”Aline”, där Cockers karaktär Tip-Top rör sig genom en fransk stad. Filmens skådespelare – Timothée Chalamet, Bill Murray med flera – flashar förbi.

Från första orgelslingan är albumet en enkel biljett till en osvikligt fransk och känslomättad värld. Pittoreska gator, snirkliga kaféstolar, regnblanka trottoarer. Cockers älskvärda rödvinsbaryton är den perfekta resekamraten.

Hans relativt nya band Jarv Is förser chansonerna med trevlig kammarpop. Imponerande, men knappast oväntat från en artist av Cockers kaliber, är att musiken inte bara landar i retro. Tvärtom laddas den med en suggestivitet och detaljrikedom som känns högst relevant.

Enstaka spår, som Brigitte Bardots ”Contact”, blir kanske mer kul än bra. Men det är en invändning i marginalen. Cocker har ju ägnat ett halvt liv åt att kasta sig handlöst mellan sensuellt viskande och popmusikaliska nervsammanbrott. Det här kan han.

Till höjdpunkterna hör Jacques Dutroncs ”Les gens sont fous” och Dalida & Alain Delons ”Paroles, paroles”.

Allra finast är tolkningen av ”Ami la rose”, en av Françoise Hardys mest populära sånger från 1964. I den fångar Cocker livets sköra omöjlighet som bara fransk konst förmår.
BÄSTA SPÅR: ”Ami la rose”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik