Som en snyftning från klar himmel
Uppdaterad 2021-05-26 | Publicerad 2021-05-21
ALBUM Det första såret är det djupaste, det har sagts tusen och åter tusen gånger om.
Men det var längesedan någon sa det som Olivia Rodrigo.
Olivia Rodrigo
Sour
Geffen/Universal
POP Det hände någonting när Olivia Rodrigo gästade Saturday Night Live med ”Drivers license” i lördags. Inte så mycket under framförandet i sig – för övrigt det starkaste i sammanhanget sedan Adele debuterade ”Someone like you” i tv. Nej, jag tänker på sekunderna när pianot klingat av. Publiken brast ut i jubel, men 18-åringen var fortfarande svart i blicken. Det tog en liten evighet innan hon sprack upp i Disney-leende, rimligt för någon som just fått planetens största hit och sjungit den på bästa amerikanska sändningstid. Rodrigo var fortfarande i låten. Hon såg ut som någon som blivit lämnad för första gången.
I ”Drivers license” låser Olivia Rodrigo upp våra hjärtans inre skrin. Till gången då vi fortfarande saknade perspektivet att det skulle komma fler chanser. Till stunden när allt bara var över, för alltid.
I låtens första rad har Kalifornien-sångerskan just tagit sitt efterlängtade körkort. Fri som en fågel, vuxenlivets dörr på glänt. Men vid ratten sitter den sorgsnaste tjejen i världen. Hon ser hans ansikte i varje bil, hör hans röst i trafiken. ”And you’re probably with that blonde girl/Who always made me doubt/She’s so much older than me/She’s everything I’m insecure about”.
Det har gått snabbt. Som ung och lovande skådespelare sedan 2016 – först i ”Bizaardvark”, sedan i mockumentären ”High school musical: The musical: The series” – började Rodrigo i fjol träffa skivbolag efter att ha blivit med Tiktok-hit. Hon valde vd:n som berömde hennes låtskrivande snarare än stjärnpotential, producenten som gav henne kritik snarare än smicker.
”Drivers license” kom i januari. Låten var tänkt som en introduktion. I stället slog den strömningsrekord på strömningsrekord, parkerade på förstaplatser världen över. Samtidigt, inom loppet av några veckor, fyllde Rodrigo 18 och flyttade hemifrån. På galor blev hon fotograferad tillsammans med idolen Taylor Swift, tillbaka på hotellet försökte hon komma i kapp med läxorna. Parallellt jobbade hon 13 timmar om dagen, sju dagar i veckan, för att färdigställa sitt debutalbum.
Nu är ”Sour” här. Rodrigo har skrivit alla låtarna själv. ”Drivers license” visar sig vara en precis innehållsdeklaration. Tillsammans målar de elva spåren ett dräpande porträtt av ung separation; från första chocken, genom krokodiltårarna, svartsjukan – men inte utan snuttar av ilsk, amerikansk collegepop att skrika till medan man eldar upp gulliga polaroidbilder.
De mest obstinata stunderna må utgöra albumets skönhetsfläckar, men ur ett tonårsperspektiv känns helheten så väldigt sann. Allt måste ut! Tiden som skulle vara livets bästa men som bara suger. Kompisarnas outhärdliga semesterbilder på Instagram. Att få kalla sin förra kille ”a damn sociopath”.
Vid ett första möte låter ”Sour” som ett tidlöst popgenombrott, en ”Jagged little pill”, ”Red”, ”Pure heroine”. Och precis som jag hade hoppats vilar den vackert på balladerna. ”Traitor” är ännu en fånigt hjärtknipande sång. ”Enough for you” och ”Hope ur ok” tröstande självhjälpsstunder att snyfta till över kaffet. I ”1 step forward, 3 steps back” ringer Rodrigo masochistiskt upp exet och försöker ”prata normalt”. Hon vältrar sig i allt det där man bara har råd att vältra sig i en gång i livet; när räkningar inte är ett problem och föräldrarna fortfarande fyller kylen med filmjölk.
Rodrigo har beskrivit sig själv som ”den största Swiftien i världen”. Hon delar förebildens låtskrivarfiness och humor. Alternerar detaljskärpa med charmigt burdus spontanitet. På ”Sour” låter det faktiskt som att en ny Taylor är född. Rodrigo gör samma sak – fast med en nydumpad 18-årings hjärta. Det är musik skriven mitt i raset. Mejlet du aldrig borde ha skickat. Sakerna du aldrig skulle ha skrikit till din käraste.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik