Låter adamsäpplena dallra till de spricker
Uppdaterad 2021-12-19 | Publicerad 2012-03-25
till Il Divos konsert på Globen
”Vi är som fyra tigrar i bur”, säger den långe blonde.
”Rrrrr”, fyller den buskigt mörke i, för tydlighetens skull.
Mansbandet äntrar scenen som i slow motion skridande nerför en trappa. Välparfymerade kvinnor tindrar med ögonen.
Det är inte svårt att förstå Il Divos säljpunkt. De utgör ett trevligt alternativ för de som inte gillar operans fäbless för feta damer, på-liv-och-död-drama och klassisk musik. Allt som gör den kittlande, med andra ord.
Eld i bakgrunden
På Europa-premiären av kvartettens fjärde världsturné ställer männen ständigt upp i nya välregisserade formationer. Till en backdrop av eld sjunger de Chris Isaaks ”Wicked game”. Och de låter sina adamsäpplen dallra i – håll era hästar – Leonard Cohens ”Hallelujah”. Bandets enda bachelor Carlos beklagar sig. Han känner sig melankolisk. Det är inte lätt att vara singel när de andra har fru och barn.
Jagar det manliga
Il Divo tar i så de spricker i jakten på någonting manligt, moget och sensuellt. Men resultatet är blott mittemellanmusik i Batistini-kostym.