Millencolin gör sorglös punk om världens förfall
Uppdaterad 2019-03-05 | Publicerad 2019-02-15
ALBUM Vi människor sitter sannerligen i skiten.
Men när Millencolin tacklar oroväckande samhälls- och klimatproblem känns det långt ifrån dystert.
Millencolin
SOS
Epitaph/Playground
PUNKROCK Man ska kanske inte döma en bok efter omslaget.
Men i det här fallet säger skivomslaget det mesta om innehållet på Millencolins nionde album ”SOS”.
På det blåa konvolutet, signerat gitarristen Erik Olsson, befinner sig bandets fågelmaskot i en sorts realistisk dystopi. Omringad av missiler, fossilslukande fabriker, smältande is och en Twitterfågel som ger fingret.
Uppföljaren till ”True brew” från 2015 är proppfull av illavarslande profetior och träffsäkra samhälls- och klimatanalyser.
”We have our coffees/And dump our trash/Like kamikazes/We’re heading for a crash”, förebådar bandets sångare och basist Nikola Sarcevic i grooviga ”Sour days”.
”SOS” är också en trallvänlig punkdiskurs om grottmänniskoliknande beteende på sociala medier, fake news, politik och rasism.
I ”Yanny & Laurel” används exempelvis en viral snackis från ifjol som en smart metafor för hur vi tolkar information på olika sätt.
Trots den tjocka slöjan av melankoli som vilar över innehållet känns skivan långt ifrån dyster.
Gruppens sorglösa skatepunk av skandinaviskt snitt får en på kroken redan från första stund.
Inledande titelspåret charmar med eggande upptrappningar, stämningsfulla inslag av barnkörer och en snortajt insats av trummisen Fredrik Larzon. ”For yesterday” får mig på fall tack vare Sarcevics smittsamma trallande, starka melodier och gitarrer av orientalisk prägel(!).
Som låtskrivare har Örebro-kvartetten tagit sjumilakliv framåt sedan 1990-talets demodagar. Men precis som i stort sett samtliga föregångare från 00-talet lämnar ”SOS” inget bestående intryck, den ödesdigra tematiken till trots.
BÄSTA SPÅR: ”SOS”, ”For yesterday”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik