’Jag är övertygad - alla är fascister’

Rebecka Ljung

Jonathan Johansson om budskapet på nya skivan

Jonathan Johansson är tillbaka, argare och tydligare.

Nya skivtiteln ”Lebensraum” fanns i Hitlers ordförråd.

– När plattan handlar om Europa och fascism så är det väl inte så konstigt?

– Jag är övertygad om att alla är fascister. Det är inskrivet i vårt DNA. Jag tror att alla är rasister i grunden. Vi måste välja, varje dag, att inte vara det.

Jonathan Johansson, 34, är ­lite mindre poetisk och mycket mer tydligt samhällskritisk i sin nybakade pop. 2013 var han på ön Lampedusa, när en båtolycka krävde över 300 liv.

Katastrofen fick EU att se över asylpolitiken – och ­satte temat för artistens nya album.

– Det rev upp nånting i mig, som jag tror att jag har hållit borta för att det bara är för pinsamt och obehagligt … Det politiska klimatet har varit så akut att jag tror det väckte ett ansvar. Plattan är ett försök att sätta ner ­foten och visar var jag står.

Ser dubbla känslor

Skivan skildrar europeisk flyktingpolitiks problem och de dubbla känslor som ­Johansson ser hos den ­svenska medelklassen. ­Titeln ”­Lebensraum” är ett ord som Hitler använde för livsrummet han ansåg att ”herrefolket” förtjänade, på ­bekostnad av ”undermänniskorna”.

– Ordet lyser ju verkligen. Skivbolaget har alldeles för mycket respekt för mig, så de sa okej. Men vissa reagerar känslomässigt, för det är för mycket sår. Nån vän sa: Är du Lars Vilks eller? Du ­söker bara en reaktion.

– Men vad fan, när plattan handlar om Europa och fascism så är det väl inte så konstigt?

Jonathan Johansson skrev låtarna på Mallorca, i Berlin, Italien … För första gången hörs även uppväxtorten Malmö, i spår som ”Dröm en dröm” och ”Alla helveten”, eftersom artisten vill berätta om sin egen rasism i 12- och 13-årsåldern.

Kärlek en utmaning

Efter teatermusiken till ”Dracula” blev han less på sitt sound, så ”Lebensraum” spretar av hiphop, r&b och funk.

– Vi ville riva ner det väldigt duktiga huset vi hade byggt, och göra saker som fick en att rodna. Det tog tid att få till nåt som inte kändes som bleka kopior. Skivan är fan flippig, och det gör mig glad, säger Johansson.

Kärlek ryms också på ­albumet. Jonathan Johanssons flickvän är italienska och lärde sig engelska för två år sedan, så språkliga utmaningar är vardag.

– Att vara kär hade jag aldrig skrivit om innan, och det var faktiskt jättesvårt. Det var helt sjukt i början – vi ­använde väldigt mycket Google translate. Men det går alltid att kommunicera, om man verkligen vill.

”Min uppgift att göra bort mig”

Härnäst blir det spelningar och mer låtskrivande till Titiyos album. Vad fansen tycker om nya stilen återstår att se.

– Lite rädd är jag, och är man rädd så är man ute på tunn is. Och är man inte ute på tunn is, ska man inte hålla på med det här. Det är väl min uppgift att göra bort mig, säger ­Jonathan Johansson.

Jonathan Johansson om…

… Maggio-missen:

”Jag tackade nej till samarbete inför 'Satan i gatan'. Det är ju ett av mina största misstag. Jag fick förfrågan om att skriva nåt till plattan och bara: Nej, jag har inte riktigt tid. Det var dumt. Det var väldigt dumt.”

… motvilliga skådespeleriet:

”Jag skrev musik till filmen 'Edith & Aljosja' med en kompis, och Ann Holmgren erbjöd mig en roll. Det var läskigt! Jag vet ju inte hur man gör. Jag har inga verktyg, utan går bara runt och låtsas.  Jag är öppen för fler såna förslag, men det är ingenting som jag odlar.”

… favoritartisten Blood Orange:

”På Way Out West var jag försenad, så jag sprang genom hela jävla festivalområdet som om jag var 14 bast. Jag kom fram helt dyngsur, pånyttfödd, och ställde mig längst fram som ett riktigt fan. Man blir ödmjukare av känslan: Hur fan gör han? Hur är det möjligt att göra något såhär bra?”

Jonathans tre hiphop-pärlor

2Pac – ”Do for love”

Odd Future – ”Oldie”

Thaiboy Digital – ”Shadow silence”