LISTAN: Idyllisk popmusik för maj
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan njuter Per Magnusson av idyllisk popmusik för maj, dissekerar Beyoncés fågelkvitter på Friends Arena och lyssnar på en liten bit ur ett liv.
1. Idyllisk popmusik för maj
För nästan två decennier sedan sjöng Erlend Øye, ena halvan av norska duon Kings Of Convenience, yvigt på sin DJ Kicks-samling. Något som inte hörde till vanligheterna – formatet var främst till för renodlade dj:s med fokus på dansmusik.
För tre år sedan överraskade Avalon Emerson – mjukvaruutvecklaren som blev dj på Berlin-klubben Berghain – på liknande sätt när hon tolkade Magnetic Fields ”Long forgotten fairytale” i samma kontext.
När pandemin kom tvingades den turnerande dj:n och producenten, likt många i sitt skrå, att tänka om. Resultatet är lysande debutalbumet ”& the charm”, där hon byter techno mot mjukt idyllisk musik i gränslandet mellan japansk city pop, balearisk house och Saint Etienne.
Emerson, som växte upp i en musikalisk familj i Arizona, har medgivit att hon ”inte är någon sångerska”. Medveten om sina begränsningar vet hon precis hur hon ska placera rösten i produktionen.
Hennes adult contemporary-techno kan ses som ett tecken på dansmusikens flytt från klubben till mer poppiga sammanhang. Skira stråkar, försiktigt funkiga gitarrer och pastellfärgade stämningar får ackompanjera årets vackraste tid.
2. Beyoncés fågelkvitter
Jag tyckte verkligen om Beyoncés nedtonade öppning på Friends Arena. Stjärnan satte tonen redan innan konserten när ambient musik varvades med fågelkvitter i högtalarna så suggestivt att publiken gång på gång lurades tro att det var dags, bara för att tvingas tillbaka till sittplatser och mellanöl i plastglas. Den enda lilla del av musiken som jag har lyckats lokalisera är ”Poly” med Neotron. Mer än så vet jag inte, men låt syntarna blandas med senvårens fågelkvitter utanför fönstret, blunda och du är tillbaka på Beyoncés världspremiär.
3. Dyr terapirap
Jack Harlow är kanske inte en av de mest kritikerrosade rapparna även om han är ganska enorm, i synnerhet i hemlandet USA med Lil Nas X-samarbete och Grammy-nominering på sitt cv. Nya skivan ”Jackman” befinner sig långt ifrån den samtida hiphopens mastodontalbum. Istället ger oss 25-åringen från Kentucky tio koncisa låtar. De dyra soulsamplingarna och det självtvivlande berättandet om rädslan att aldrig träffa sin framtida fru för tankarna till Drakes tidiga album ”Thank me later” och ”Nothing was the same”.
4. En liten bit ur ett liv
Under 70-talet var Joyce Street hemmafrun som slets mellan inspelningsstudion och hushållsplikterna. Hon lyckades, imponerande nog, lämna efter sig ett strålande stycke storstadscountry och honky tonk. Texterna framförs på karaktäristisk sydstatsdialekt och verkar hämtade direkt ur dagboken. Vårens samling ”Tied down” är – i synnerhet till sin första hälft, där den musikaliska paletten är mer smakfull – en ljuvlig sammanfattning av en tioårig karriär. Eller snarare en liten bit ur ett liv.
5. Satellitpop på film
I morgon är det, på dagen, ett år sedan ”Harry’s house” kom ut. På fjolårets bästa album hittade Harry Styles en fri och modern musik via ledig västkustpop och Laurel Canyon-ballader. Nu kommer en söt påminnelse. I nya videon till ”Satellite” spelar en kärlekskrank robotdammsugare huvudrollen. Apparaten suger upp skräp på en Harry Styles-konsert när den ser en rymdfarkost på tv. Det är kärlek vid första ögonkastet. Den lilla dammsugaren ger sig ut på en resa för att hitta sin ögonsten. Ett litet konstverk i sig.
Fem låtar: pollenchock och musik för mollstämda själar
”CMON”
Fred Again feat. Brian Eno
Jag har skrivit om Fred Again på den här platsen flera gånger tidigare. Nu har den brittiska producenten gjort ett album tillsammans med mentorn och ambientmästaren Brian Eno. Det finaste spåret på skivan ”Secret life” gifter vackra röstfragment med mjuka syntar. Musik för mollstämda själar, att dra som ett täcke över huvudet.
”PEGASUS”
Arlo Parks feat. Phoebe Bridgers
Phoebe Bridgers är en logisk duettpartner till Arlo Parks – de är båda del av samma sorgsna, sensationella Gen Z-våg – men här är det huvudpersonen som glänser. Som genom en pollenchock sjunger brittiskan nasalt och ömt om persiska blå lakan, juveler runt en hals och att behöva kärlek som kroppen kräver socker.
”WINTER SOLSTICE” (BRAXE & FALCON REMIX)
Phoenix feat. Braxe & Falcon
Remixer kan kännas mer än lovligt uttjatade – men det finns undantag. Som när kusinerna Alan Braxe och DJ Falcon, som låg bakom en av fjolårets starkaste singlar ”Creative source”, tar sig an landsmännen i Phoenix. Här lägger den franska duon händerna på en av de bästa låtarna från Versailles-kvartettens senaste album ”Alpha zulu”.
”SEVEN YEAR ACHE”
Miljon
Stockholmsduon Lisa Milberg och Jon Bergström sänker tempot på Rosanne Cashs pärla från 1981 och tar in låten i sin värld. Tolkningen är lika fin i sin egen rätt som den är en pophistorisk kulturgärning, och refrängen precis lika draperad i melankoli: ”Tell me you’re trying to cure a seven-year ache/See what else your old heart can take”.
”HINOKI WOOD”
Gia Margaret
Ibland krävs det inte mer än att någon råkar döpa en låt till din favoritdoft. Men det stannar naturligtvis inte där. Den amerikanska singer-songwritern och producenten från Chicago spelar på precis rätt strängar och tangenter för att fånga den förlösande mysfaktorn i försommarens första regn.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik