Drakes champagnepoesi fortsätter att imponera
Publicerad 2021-09-03
ALBUM ”Certified lover boy” kommer med bisarr Damien Hirst-konst och meme-vänlig frisyr.
Drakes framtoning skaver fortfarande mot hans sorgsna musik.
Drake
Certified lover boy
OVO/Republic/Universal
R’N’B Som så ofta med popstjärnor tangerar Drake ständigt sitt seriefigursjag. Förhandssnacket kring nya albumet har huvudsakligen handlar om artistens hår – och en evig beef med Kanye West. Men sanningen är att 34-åringen från Toronto även ligger bakom delar av det gångna decenniets finaste och viktigaste musik.
”Take care” var en sammetsmjuk revolution för rappen där attityden fick sällskap av självutlämnande vardagsbetraktelser. I sina bästa stunder har Drake gift dansmusik med pop och fått till synes slumpmässiga hits som ”Passionfruit”. Och senaste ”Scorpion” var med sina 25 låtar och 29 producenter ett modernt mastodontalbum, faktiskt det första i sitt slag.
”Certified lover boy” har drabbats av åtskilliga förseningar – bland annat på grund av en knäskada. Under tiden har Drake ändå släppt massor av musik, inklusive fjolårets charmanta dansnummer ”Toosie slide”. Vid sidan om musiken har han lanserat sitt eget cannabismärke.
Det finns fortfarande väldigt mycket att tycka om med artisten Drake. I ena stunden samplar han The Beatles ”Michelle”, i nästa tar han låtskrivarhjälp av kanadensiska r’n’b-esset Charlotte Day Wilson. Det tyder på nyfikenhet och genrefrihet. En påminnelse om att Drake, för bara drygt tio år sedan, var ledande i att befria oss från rigid indierock.
Egentligen har inte så mycket hänt sedan starten, tänker jag, när Drake på sitt sjätte album gör entré till ständige samarbetspartnern Noah ”40” Shebibs kashmirsofta beats. Visst, han har doppat fötterna i de flesta genrer – som dancehall-Drake har han blivit världens största artist – men här sitter han igen, suckande, sippande sin champagne.
”I haven’t been able to see family for a while/That shit is wearin’ me out… And if money’s all I need in my grave, then bury me now.”
Popstjärnan må bo i ett oerhört lyxigt (och opersonligt) hus och ha världens mest delade frisyr, men han sitter fortfarande hos terapeuten och ältar sina föräldrars skilsmässa. För att inte tala om den son som aldrig var planerad men som nu är det enda han inte kan leva utan.
Albumet ramas in av två sådana bekännelser.
Däremellan delar Drake effektivt in ”Certified lover boy” i små kapitel där stämningen ständigt skiftar. Just denna champagnepoesi, skrytig partystämning, de små timmarnas släpiga musik, soulsamplande årgångshiphop, en alltmer sällsynt afropop.
Bekännelsetexterna är egentligen den tydligaste tråden.
Med ett delikat beat låter ”7am on Bridle path” som en morgonpromenad där Drake spiller alla sina tankar i telefonens röstmemo. I albumets bästa låt, den blå jazzballaden ”Yebba’s heartbreak”, sitter Drake vid pianot och lämnar över mikrofonen till sångerskan Yebba. Ändå känns det som albumets mest personliga spår.
Drake har fortfarande massor på hjärtat. En del är svammel, annat små livssanningar. Precis som när du träffar din bästa vän över tre, fyra glas.
BÄSTA SPÅR: ”Yebba’s heartbreak”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik