En genuint mänsklig och unik vision
Håkan Steen rankar årets 10 bästa album
Publicerad 2019-12-20
ÅRETS ALBUM Bon Iver var gåtfull och sårbar i en tid som jagar självklara svar.
1 BON IVER: ”i,i”
Det har blivit allt svårare att rangordna stora musikaliska upplevelser. Olika skivor är bra på olika sätt, fyller olika funktioner och trycker på olika känslomässiga knappar.
Således har jag egentligen inga särskilt övertygande argument för varför just Bon Ivers fjärde album är bättre, viktigare eller mer 2019 än något annat på den här listan. Jag vet inte heller om det är en starkare skiva än någon av Justin Vernons tre tidigare.
Allt jag vet är att jag den här hösten väldigt lätt har dragits in i den värld som är ”i,i” och blivit kvar där längre och oftare än i något annat album från i år.
Vernon bygger vidare på sin vision, som långt nere i botten alltjämt är grundad i en singer-songwritertradition men som för varje album blir allt friare och på något sätt mer självklar i sin frihet. Hur mycket musiken än går att beskriva som ett slags vemodigt stämda ljudcollage finns det alltid en kärnfullhet i Vernons idéer som gör dem till pop, oavsett om han drar låtarna mot gospel, r’n’b eller 80-talets pianopop.
Än mer gripande och genuint mänsklig blir Vernon när hans tunna röst parar uppgivenheten över klimatet, skenande ekonomisk ojämlikhet och Donald Trump med djup självrannsakan av sin egna fel och brister.
”i,i” är ett album om att försöka vara människa i en tid som känns mer komplicerad än på väldigt länge. Det är musik som till skillnad från de just nu snabbast växande krafterna i samhället aldrig erbjuder några förenklade svar utan i stället vågar vara både gåtfull och sårbar.
Att Bon Iver vid senaste Sverige-besöket spelade på en så stor scen som Globen visar att Justin Vernon erbjuder något vi verkligen behöver.
2 ”GHOSTEEN” (NICK CAVE & THE BAD SEEDS)
För någon som inte har varit med om det går det givetvis inte att föreställa sig den nattsvarta sorgen, den bottenlösa tomheten, alla de förmodade skuldkänslorna och tvivlet på hela tillvaron i att förlora ett barn.
Nick Cave hamnade i precis den mardrömmen när hans 15-årige son Arthur föll ned från en klippa för fyra år sedan. Han har använt sitt artisteri som terapi sedan dess, och som en bieffekt levererat sina kanske bästa album och konserter i karriären.
”Ghosteen” är den stora uppgörelsen, en minimalistisk svit i elva delar som ska upplevas som just en sådan. I avslutande 14-minuterseposet ”Hollywood”, där Cave blottar hur han väntar på friden som både han och vi vet aldrig kommer så länger han lever, är det starkt på gränsen till det outhärdliga.
3 ”BORT BORT BORT” (JOEL ALME)
När Joel Alme växlade över till svenska på förra albumet ”Flyktligan” gick han från begåvad popcrooner till att bli en av landets mest relevanta och älskvärda röster. ”Bort bort bort” bygger, som titeln antyder, vidare på liknande teman och 39-åringen hittar ännu mer rätt.
Skildringarna av självtvivel, missbruk och en allt annat än enkel uppväxt i Göteborg drabbar mer än något annat svenskt jag hört i år. Särskilt som Alme lägger dem över förtjusande enkla och självklara melodier någonstans halvvägs mellan Jackie Wilson och Jonathan Richman.
En jublande kväll på Slaktkyrkan i Stockholm, bara några veckor efter att den här skivan hade släppts, kunde hela publiken redan alla texterna. Det säger förmodligen en del.
4 ”PURPLE MOUNTAINS” (PURPLE MOUNTAINS)
Älskade David Bermans första Silver Jews-plattor men med Purple Mountains överträffade han sig själv. Nu blir det bedrövligt nog inte mer.
5 ”ODE TO JOY” (WILCO)
Långt ifrån det mest direkta Wilco-albumet men ge det lite tid och hitta Jeff Tweedys mest kärnfulla låtar på tio år.
6 ”REMIND ME TOMORROW” (SHARON VAN ETTEN)
Mästerligt sobra serenader från Brooklyn.
7 ”ZEBRAPOJKEN” (ERIK LUNDIN)
Ska inte låtsas att jag är nere med hiphop men jag älskar Erik Lundins kreativa, roliga, eleganta och passionerade sätt att behandla svenska språket.
8 ”WE GET BY” (MAVIS STAPLES)
Lagom till hennes 80-årsdag lockade producenten Ben Harper fram ett av soullegendarens finaste album.
9 ”BETTER OBLIVION COMMUNITY CENTER” (BETTER OBLIVION COMMUNITY CENTER)
Phoebe Bridgers, Conor Oberst och ett sällsynt lyckat möte mellan två generationer indierock.
10 ”ALL FUTURE” (DEPORTEES)
Alltjämt Sveriges mest älskvärda popband.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik