’Jag är rädd att förlora glädjen’

Rebecka Ljung

Joel Alme om att streta emot karriärhetsen och att skriva sina första låtar på svenska

Joel Alme är tillbaka, på nytt språk.

Trots intresse från USA är nya skivan på svenska.

– Jag kanske har gjort fel, som lagt mer kraft på att backa undan än att dra mig fram?

Joel Almes nya album ”Flyktligan” är en släktkrönika om kärlek och flykt undan sorg, som tar lyssnaren till barndomens Majorna.

Han sjunger om de som växte upp fattigt med ensamstående föräldrar, om en vän som dog för ung och kusinen som gled in i kriminalitet och också försvann, inte ens 20 år fyllda.

– Jag tänker mycket på de som aldrig fick uppleva att gå på bio eller skaffa familj … Jag vill ge dem något slags utrymme igen. Det är ju inte alla som får känna att man liksom fortsätter i livet.

Gillar vardagslivet

Joel Almes uppväxt var ­relativt trygg, och i dag värde­sätter han sitt eget ­familjeliv. Långt från rock’n’roll-myten gillar han att laga mat, hämta och lämna på förskolan, åka skridskor …

Stockholms innerstad ­besöker han max varannan månad.

– Det är många som vill ­visa upp en spännande front, men jag är en trygghetsmänniska. När jag kände mig otrygg som liten, sprang jag hem och satte på en film. Så gör jag fortfarande. Lite som eremiten i ”Skrotnisse”, fast på ett normalt sätt.

Trygg behöver dock inte betyda i samma gamla hjulspår. Almes nya album är hans första på svenska.

– Jag var trött på engelskan och tänkte: Jag måste göra nåt annat. Nu orkar jag inte gunga längre. Nu vill jag leka i sandlådan. Att skriva på svenska var inte svårt.

Joel Alme försöker streta emot karriärhetsen i Stockholm, som han kallar ”ekorrhjulet”.

– Jag kanske har gjort fel, som lagt mer kraft på att backa undan från pressen än att dra mig fram? Men jag är rädd att förlora glädjen i att skapa musik. Ibland känner man att 50 procent av musiken är business. Jag har svårt för det. Då går jag hem och kollar på film i stället.

”Öppnades en dörr”

I höstas hade Joel Almes låtar en central roll i amerikanska dramakomedin ”Happy Christmas”, med Anna Kendrick och ”Girls”-kända Lena Dunham i rollerna. Det gav ringar på vattnet.

– Det var skitkul. Otroligt mycket folk hörde av sig från USA. Det öppnades en dörr, så man har nog en fanbase där.

Så ditt språkbyte kom kanske lite olägligt nu?

– Ja, hade jag varit i ekorrhjulet nu, hade nån bett mig skrota den svenska planen och göra nåt mer anpassat. Jag kanske borde skriva några halvdåliga country­låtar?

Nej, någon sådan plan finns inte. Men Joel ­Alme drömmer lite om att skriva filmmusik.

– Det skulle jag gilla. Då kan man sitta hemma …