Chris Stapleton är en enastående berättare
Publicerad 2020-11-13
ALBUM När Chris Stapleton bara håller sig på rätt sida gränsen till det bluesigt bredbenta är han på sitt fjärde album alltjämt en av vår tids främsta sångare och låtskrivare.
Chris Stapleton
Starting over
Mercury Nashville/Universal
AMERICANA Om vi ska välja att se Jason Isbell, Sturgill Simpson och Chris Stapleton som de senaste tio årens främsta inom ett slags ny outlawcountry – trion har var och en på sitt sätt, och med stor framgång, brutit mot Nashvilles strikta regler för vad man får sjunga om och hur musiken bör låta – är Stapleton möjligen den minst kände i Sverige, sannolikt för att han inte behöver åka hit och turnera.
Men fem Grammys och låtskrivarcredits på Adele-album, med mera, talar sitt tydliga språk. Via tre tidigare album har 42-åringen från Lexington, Kentucky skaffat sig närmast självlysande stjärnstatus inom det vi brukar kalla americana.
”Starting over” lär förstärka den positionen. Visserligen undrar man kanske varför en så här begåvad låtskrivare gör hela tre covers, två av Guy Clark (”Old friends” och ”Worry b gone”) och en av John Fogerty (”Joy of my life”), även om tolkningarna givetvis är föredömligt gedigna. Och det händer att trogne producenten Dave Cobb låter honom kliva väl långt in i det bluesigt bredbenta.
Men när han är bra berättar Stapleton alltjämt starkare historier än de flesta om amerikansk vardag och känslorna som är viktiga på riktigt, med mästerlig förmåga att skala bort allt utom det mest väsentliga i en låt. Den här gången får han dessutom lyhörd hjälp av gäster som Mike Campbell och Benmont Tench från Tom Pettys kompband The Heartbreakers.
Allra mest kommer Stapletons uttrycksfulla röst till sin rätt när den drar åt soul. Som i ”You should probably leave”, med mjuk doft av 70-talets Memphis, och den smått knäckande balladen ”Cold”.
BÄSTA SPÅR: ”Cold”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik