Texterna är inte bättre än en femteklassare
Publicerad 2024-10-04
ALBUM Coldplays skivor är i dag mest en biljett till nästa arenakonsert.
De blir tomma utan en livepublik.
Coldplay
Moon music
Parlophone/Warner
ROCK Det är svårt att säga om Coldplay är radikala eller banala.
Sanningen sitter i lotusställning nånstans mitt emellan.
Det är så lätt att gilla det gigantiska lilla rockbandet från London. När resten av världen ägnar sig åt kapprustning och nationalism fortsätter sångaren Chris Martin att vara Nalle Puh. Eller snarare Nalle Woke. Ett snällt, medvetet och optimistiskt alternativ.
Coldplays tionde och senaste album är den andra delen i bandets ”Music of the spheres”-trilogi där de vill ersätta oro och negativa tankar med en kram. Max Martin har producerat musiken, med assistans av bland andra Ilya och Oscar Holter. När de svenska hitmakarna arbetar med The Weeknd och Ariana Grande går det ibland att höra namnteckningarna i musiken. Här är allihop i princip osynliga. Det låter, på gott och ont, bara som Coldplay.
I ”Jupiter” sjunger Chris Martin om en tjej som är queer. Refrängen ”I love who I love” kommer att få arenorna att blinka i regnbågens alla färger. ”We pray” gästas bland annat av den palestinska artisten Elyanna och i refrängen nämns ”Baraye”, protestlåten som tonsatte demonstrationerna för kvinnors rättigheter i Iran.
Att Coldplay låter det ta plats på sin enorma plattform saknar inte betydelse. De har över huvud taget varit skickliga på att samarbeta med andra artister, ofta yngre och lika ofta från andra genrer, som fått dem att hitta nya lyssnare som inte har haft ”Yellow” på sina spellistor tidigare.
Annars är ordet komplext inget som kan klistras på Coldplay när de vill sprida budskapet om att allt som behövs och betyder nåt är kärlek. Oavsett vad de säger i intervjuer verkar de tänka mer på vad publiken vill att de ska vara än hur de själva vill låta. Låtarna är specialskrivna för att så många som möjligt ska kunna dem utan att ha lyssnat på dem förut. Alla kan sjunga med i ett ”la la la”.
Det är nödvändigtvis inget fel på att vinstmaximera sin konst. Problemet är att musiken blir rätt tom utan en publik. När Coldplay uppträder på en fullsatt arena eller festival växer musiken med flera meter. I det sammanhanget fyller alltid Chris Martins plattityder en funktion. Den som undrar om varför just Coldplay är ett av världens största band kan titta på versionen av ”Fix you” på Glastonbury från i somras.
På skiva är nya balladen ”All my love”, där Chris jämför livet med årstider och vädret, knappast smartare än en femteklassare. Ingen behöver dock bli förvånad om den förvandlas till ett rörande extranummer nästa gång som gruppen passerar Ullevi.