Perfekt popmosaik av Veronica Maggio
Publicerad 2022-05-28
Veronica Maggio
Plats: Huskvarna Folkets Park. Publik: 6 000 (utsålt). Längd: 90 minuter. Bäst: ”Solen har gått ner”. Sämst: Hade nästan glömt hur det känns när inte bara fingrar, utan faktiskt halva armar, försvinner i svensk försommarkyla.
KONSERT När Veronica Maggio radar upp sina singlar inför en publik som väntat i tusen dagar på att gå på konsert under bar himmel blir det svårslaget.
En perfekt popmosaik som värmer i den femgradiga kvällen.
HUSKVARNA. Kvällssolen på ekarnas neongröna blad. Korv med bröd och känslan av pånyttfödelse efter en pandemi. Huskvarna Folkets Park är nästan overkligt scenisk och gemytlig när Thomas Stenström vaggar in publiken i skolavslutningsstämning. Det är dock tveksamt om han ens skulle existera i sin nuvarande form utan kvällens huvudnummer.
I sexton år har Veronica Maggio lyckats med konststycket att hålla sig relevant som artist. Ett putsat perspektiv här, en ny producent där. På senaste albumet ”Och som vanligt händer det något hemskt” befinner sig Maggio i en hittig men melankolisk radiopop på klubbig botten, inte långt ifrån Molly Sandén. Små förändringar inom snäva ramar som nu låter 41-åringen från Uppsala stå på ännu en turnépremiär, inför 6 000 som köper den svalt formgivna kepsen utan att tveka.
Hon kommer med bugningar och slängkyssar. Publiken sjunger med i fjolårets ”Se mig” som vore det en klassiker. Alla låtar är singlar – eller åtminstone kunde vara det. Maggio blev tidigare i år första svenska artist att nå en miljard streams på Spotify med en katalog helt på svenska. Låtarna har redan tonsatt tusentals cigaretter under fläkten. När hon radar upp dem såhär inför en publik som väntat i tusen dagar på att gå på konsert under bar himmel blir det svårslaget.
”Tillfälligheter” är snygg som småländsk möbeldesign. ”Sergels torg” rusar rakt in i väggen utan att veta sitt eget bästa. Konserten saknar inte heller dynamik. ”Inga kläder” får tjusig dansmusikskrud. En av de största hitsen, ”Satan i gatan”, tas ner till bara piano.
Tillsammans blir de till en perfekt popmosaik som värmer i den femgradiga kvällen. Som säger ja till vadsomhelst, som sitter kvar bland tomma flaskor, som alltid hamnar i helvetet ändå, så vem bryr sig? Faktum är att Veronica Maggios envist dekadenta hållning som låtskrivare börjar framstå som nästan nostalgisk. Ett välkommet alternativ till yngre generationers gymkort och sparande i kryptovaluta.
– Jag gillar inte att gå hem, jag gillar inte att släcka lampan, jag gillar inte att varva ner, påannonserar hon extranumret ”Solen har gått ner”.
Och ringar samtidigt in hela sitt rastlöst romantiska popväsen.