En välkommen och anspråkslös kvalitet
Markus Larsson recenserar Per Gessles akustiska konsert
Uppdaterad 2021-07-09 | Publicerad 2021-07-07
KONSERT ”Oj, vad mycket skräp jag har skrivit.”
Det säger Per Gessle alldeles i början.
Resten av konserten bevisar motsatsen.
Per Gessle
Plats: Hotel Tylösand, Halmstad. Publik: 450 (utsålt). Längd: 85 minuter. Bäst: ”Listen to your heart”, ”Honung och guld” och, faktiskt, ”Sommartider”. Sämst: Kanske inget större fel på ukulele-versionen av ”Tuffa tider”, men med tanke på allt guld Gessle har gjort vill man ändå hiva instrumentet till måsarna.
HALMSTAD. Det krävdes bara en pandemi för att Per Gessle skulle sätta sig ner och göra ett akustiskt gig igen.
Sist det hände var ”MTV Unplugged” som Roxette spelade in på Cirkus i Stockholm 1993.
Nu är omständigheterna knappast normala. Vi är inte riktigt där ännu. Ett tag till kommer spelningarna runt landet att vara relativt små och omgärdade av hyfsat stränga regler.
Publiken ska sitta ner vid sina bord, hålla avstånd i baren och inte dricka när de står upp. Nej, inte ens mineralvatten är tillåtet att dansa runt med. Och den som försöker att just dansa kommer vänligt men bestämt att buntas ihop till ett litet paket, få ett frimärke i pannan och skickas bort utan returadress, typ.
På väg upp ur frysboxen
Men till skillnad från förra sommaren händer i alla fall något. Att över huvud taget kunna se en riktig spelning känns lite overkligt. Den stillsamma kvällen blir ändå en öronbedövande kontrast till hur grått och dött det har varit.
Det här är förhoppningsvis ett tecken på att livescenen är på väg tillbaka upp ur frysboxen. Utan den blir allting så sorgset och själlöst. Samtiden är tillräckligt olidlig och dum som den är.
Uppställningen på scenen är mer bekant. Den utomordentliga Helena Josefsson på kör, Clarence Öfwerman på piano, Magnus Börjesson på bas och en numer riksbekant äldre man med gitarr, Christoffer Lundquist.
Det är lite överraskande hur väl Gessle fungerar i den något ovana situationen. Han varvar klassiker och rariteter med rara mellansnack om Roy Orbisons gitarrer och sin svunna tid som landstingstrubadur, då han brukade dra runt och spela ”Drömmen om Elin” på ålderdomshem.
Formen och arrangemangen skapar en halländsk americana som stryker feta streck under melodierna. Enda i Sverige som kan tävla med Gessle om melodier som alla kan utantill är så klart Abba.
Hyllade Marie Fredriksson
Nu är kanske inte den solbrända och glada gräddhyllan på Hotel Tylösand här för att lyssna på ”Min älskling” eller ”Vid hennes sida”. Sorlet som rinner ner från borden och ishinkarna tyder inte på det.
Ni vet vilken låt alla väntar på. Den handlar om en årstid, hey hey.
Men först gör de en glimrande ”Listen to your heart”, tillägnad Marie Fredriksson och Pelle Alsing. Versionen kan få hårda hjärtan att skriva sentimentalt om vykortshimlen över sanddynerna.
Men det är ”Sommartider” som sätter straffen, som vanligt. Raggarpopen blir ett ljud från en bättre sommar som kanske kommer igen.
Inget är direkt märkvärdigt med Per Gessles akustiska premiär. Allt andas snarare en vuxen och anspråkslös kvalitet som har alla möjligheter att växa till något starkare.
Fotnot: Per Gessle spelar på Tylösand 8/7, 13/7, 14/7, 21/7, 22/7, 28/7, 29/7, 2/8, 3/8.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik