Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Luke Combs har få lägen men mycket hjärta

Så bra var countrystjärnans konsert

Publicerad 2023-10-02

Amerikanske countrystjärnan Luke Combs gör Sverige-debut på ett sedan länge utsålt Avicii Arena.

KONSERT Luke Combs gör Sverige-debut på Avicii Arena med sympatiskt oförställd ”everyman”-framtoning och en sorts hitcountry som lockar lyssnare långt bortom cowboyhattarna.

Det blir en varm och underhållande men kanske inte alltför mångdimensionell kväll.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Luke Combs
Plats: Avicii Arena, Stockholm. Publik: 15 000 enligt Combs själv. Utsålt så det sjunger om det är det hur som helst. Längd: 85 minuter. Bäst: ”Beautiful crazy” är en gedigen ballad, ”1, 2 many” är underhållande krökarrock och ”Fast car” går förstås inte att komma runt. Sämst: Inte den mest dynamiska form av musik som finns, detta.


Det sveper en countryvåg över världen. I Sverige märks den bland annat på intresset för program som ”Jills veranda” och ”P4 Country” liksom på framgångarna för artister som First Aid Kit och David Ritschard.

Hemma i USA har country tagit över från hiphop som den största musikgenren. Sedan länge etablerade namn som Jason Aldean, Carrie Underwood, Chris Stapleton, Zach Bryan och Miranda Lambert fyller de största konserthallarna men på senare år har även några 90-talister tagit plats i toppen.

De främsta stjärnorna just nu är 30-årige Morgan Wallen, som hamnade i blåsväder under pandemin efter rasistiska uttalanden på fyllan, och den tre år äldre Luke Combs, en rödskäggig sångare och låtskrivare från Huntersville, North Carolina med trivselkilon, feelgoodframtoning och fyra framgångsrika album i ryggen.

Särskilt många ord har inte skrivits om Luke Combs i svenska medier men publik har han lyckats bygga ändå. Och det redan innan årets radiohit med Tracy Chapman-covern ”Fast car”.

Luke Combs är en god sångare som fyller sin röst med mer än bara country.

Biljetterna till den här sedan länge utsålda konserten släpptes förra hösten. Först till Annexet men intresset var så stort att Combs snabbt flyttades upp till betydligt större Hovet och sedan vidare till Avicii Arena, där han i kväll för första gången någonsin möter 15 000 av sin till synes rätt brokiga samling svenska fans.

Det går tveklöst att förstå varför Combs på de blott sex år som gått sedan debutalbumet ”This one’s for you” lyckats bli så populär. Sannolikt handlar det om kombinationen av stark ”guy next door”-aura, märgig röst och förmåga att skriva modern country med direkta popkrokar och hjärtlig, kärnfull lyrik.

Han pumpar upp stämningen med Neil Diamonds ”Sweet Caroline” och kliver sedan ut på scen till AC/DC:s ”Thunderstruck”, vilket hjälper till att sätta tonen för kvällen.

För modern country i mittfåran handlar inte så lite om feta rockriff och dundrande trummor. I det till hundra procent skäggiga sjumannabandet hörs i kväll inte sällan tre elektriska gitarrer samtidigt.

Sjumannabandet som Combs har med sig är rasande skickligt.

Combs spelar till stor del efter genrens regler men blir befriande nog aldrig grabbig ”bro country”. Han sjunger gärna om att ta en whiskey för mycket men lika gärna tämligen naket om kärleken till sin fru som nyss fött deras andra barn.

Och i den märgiga rösten hörs det att han lyssnar på betydlig mer musik än country, inte minst soul.

Showen består i princip av att Combs lufsar runt lite bekvämt över scenen, ”Refrigerator door” och den powerrockiga ”Must've never met you” sjunger han rentav med drickamugg i handen.

Låtarna är drivet skrivna och bandet rasande skickligt, vilket märks inte minst när de får turas om att sjunga och sola i ett covermedley.

Sannolikt har den otvungna framtoningen en hel del med Combs framgångar att göra.

Dessutom förstår Combs värdet av storytelling, så vi får veta hur han lärde sig spela gitarr när han var 21, skrev sin första låt och började spela live året därpå och satsade ytterligare något år senare sina sista 200 dollar på att spela in vad som blev hans första listetta ”Hurricane”.

Att inte ha kul är svårt men att verkligen bli berörd samtidigt ännu svårare. För hur älskvärd Combs uppenbarelse än må vara är han långt ifrån en lika mångdimensionell stilist som till exempel förebilden Chris Stapleton.

Lägena känns ju längre kvällen lider lite för få, djupet lätt begränsat. Och mängden elefanttrampande riffrock blir till slut smått utmattande, hur mycket folk än har väntat på att få vråla med i texten till ”Beer never broke my heart”.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik