Hank von Hell borde släppa loss mer
Uppdaterad 2021-11-19 | Publicerad 2020-06-16
ALBUM Hank von Hell kan fortfarande konsten att rocka, men det skulle inte skada om Turbonegros tidigare sångare tänjde på gränserna mer.
Hank von Hell
Dead
Sony
ROCK Egentligen skulle jag kunna kopiera och klistra in det mesta från recensionen av comebackplattan ”Egomania”.
På uppföljaren ”Dead” upprepar Hank von Hell, Turbonegros forne sångare, samma misstag och lyckträffar som för två år sedan.
Stora delar av materialet är provocerande harmlöst och hämmat för att komma från en man som ofta formulerar sig utan filter och har mer smuts under fingrarna än de flesta av oss vanliga dödliga.
När den hormonstinna sångaren numera riktar blicken mot sängkammaren är det snarare tämjt AOR-gubbsnusk i stil med Def Leppard än Turbonegro-våghalsigt material som ges utrymme. Hur kan man annars beskriva textraden ”We can be unstoppable, forget the safety word” i ”Forever animal”?
Men skivan spinner också vidare på det som faktiskt fungerar i Hank von Hells korsbefruktning av polerad poprock, sorglös skatepunk och medryckande metal. Som ett starkt melodispråk, eggande rigg och refränger lika smittsamma som könssjukdomar på festival.
Det sporadiska putsandet av producenten Tom Dalgety, som tidigare har gjort underverk med bland andra Ghost och Rammstein, sätter onekligen sin kvalitativa prägel.
Och när Hank väl släpper in känslorna och vågar vältra sig i vemod – som i titelspåret och ”13 in 1” – bränner det till rejält.
I de stunderna känns Hank som en storstilad rockstjärna som nosar på något stort.
Om den sidan kom fram oftare vore knockouten ett faktum.
BÄSTA SPÅR: ”Dead” och Guernica Mancini-duetten ”Crown”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik