Countrystjärnan drev med hippiekulturen – blev älskad och hatad

Markus Larsson

helskärm

Den amerikanska musiken är lika stor och stormig som landets historia.
Det är ett soundtrack om fattiga och rika, tragedier och optimism, krig och rasism.
Inför presidentvalet skriver Markus Larsson om tio låtar som skakade, lyfte och förändrade USA.

5. ”Okie from Muskogee” (Merle Haggard, 1969)

Vi röker inte marijuana i Muskogee.

Vi trippar inte på LSD.

Vi bränner inte vår inkallelseorder på Main Street.

Vi gillar att leva rätt, och vara fria.

Inledningen av ”Okie from Muskogee” är en klassiker. Fortsättningen är, om möjligt, ännu roligare.

Countrystjärnan Merle Haggard från Kalifornien driver med hela motkulturen på 60-talet. Måltavlan är framför allt bortskämda hippies med ovårdade skägg och sandaler och deras opatriotiska demonstrationer mot Vietnamkriget. Vad visste några påtända medelklassungdomar om vad de protesterade mot? Hur mycket offrar de jämfört med soldaterna som strider och dör när de försvarar USA utomlands? Glina kan ju när som helst åka tillbaka till ett fint universitet, eller hem till mamma och pappa.

Om man kan håna rednecks går det alldeles utmärkt att skoja med hippies, förklarar Haggard i intervjuer. Samtidigt är ”Okie from Muskogee” en kärleksfull blinkning till landsbygdens fyrkantiga och gudfruktiga livsstil.

I det polariserade USA mot slutet av 60-talet är ”Okie from Muskogee” som att peta in en dynamit i brasan. Liberaler tycker att han är en reaktionär idiot. För den mer konservativa publiken blir han en hjälte. Militärer springer upp på scenen och kramar honom. ”The Hag” vinner i slutändan mer fans än han förlorar.

Merle Haggard uttrycker genom åren olika och motsägelsefulla åsikter om låten. Vid ett tillfälle säger han att han var ”dum som en sten” när han skrev ”Okie from Muskogee”. 2012 verkar han landa i att låtens budskap handlar om stolthet.

”Okies” var från början ett öknamn för fattiga människor från Oklahoma. Under ”dust bowl”-eran på 1930-talet tvingas hundratusentals att flytta på grund av ekonomisk depressionen och missväxt. De söker sig till Kalifornien. Många av dem får det svårt. De möts av ett hånfullt klassförakt och behandlas som smuts. Merle Haggard vet. Hans mor och far gjorde den resan själv.

Det finns andra nedsättande beskrivningar av vit under- och arbetarklass. White trash. Slödder. Bonnläppar. Tack vare ”Okie from Muskogee” fick bortglömda människor i mellanvästerns röda delstater en hyllning och en röst.

En som delar Haggards sentida tolkning av ”Okie from Muskogee” är Kris Kristofferson, själva sinnebilden av en politiskt blå och intellektuell countryartist. I svenska musiktidningen Sonic utvecklar han sin åsikt:

”’Okie From Muskogee’ är väldigt missförstådd, man måste se den i sitt rätta sammanhang. Sa man ’okie’ om någon var det ett lika negativt laddat ord som att kalla någon 'luffare' eller 'zigenare'. Den låten var bara Merles egen variant på 'Say it loud – I’m black and I’m proud’”.

Fotnot: Resten av texterna i serien ”Larssons amerikanska sångbok” publiceras löpande fram till presidentvalet den 3 november.