Girl In Red är en empatisk popstjärna
Publicerad 2023-04-13
KONSERT Det speciella med konserten är bandet mellan artist och fans. Hur Girl In Red ständigt rår om sina unga beundrare.
Girl In Red
Plats: Fryshuset, Stockholm. Publik: 3 500 (utsålt). Längd: 1 timme och 20 minuter. Bäst: ”.” och ”Serotonin”. Sämst: Att Girl In Reds tidiga kassettpop tappar lite av sin forna sprödhet på scen.
Utanför Fryshuset: förpackningar med resterna av kladdkaka och godisnappar. På Girl In Reds merch: ”Finally we’re doing these fucking shows”.
Mitt under pandemin blev den norska artisten föremål för stor, internationell hajp. På debutalbumet ”If I could make it go quiet” sjöng Marie Ulven, som hon egentligen heter, om tvångstankar, signalsubstanser och begär. Hennes underbart filterfria vilja att dela med sig av sina egna pinsamheter gav henne snabbt ikonisk status för generation Z.
Kvällen på Fryshuset är utsåld, trots att 24-åringen spelade på Way Out West så sent som i somras. Publiken skanderar idolens namn redan till den uppvärmande r’n’b som spelas i högtalarna före konserten.
När Marie Ulven stormar in på scenen utbryter tumult. En tjej längst fram svimmar redan efter första låten, till artistens förvåning. Till saken hör att Fryshuset än en gång knappast gör skäl för sitt namn. Det är lika varmt som i en bastu.
Girl in Red är ett yrväder på scenen. Slänger med håret, far från flank till flank. Kastar ut så många plektrum i publiken att jag oroar mig för att hon ska få slut på dem. I mellansnacket pendlar hon mellan norska, en väldigt brittisk engelska och svenska. Ulven lever liksom efter karaktären Jeff Bebes devis i filmen ”Almost famous”: ”I look for the guy who isn’t getting off, and I make him get off”.
Den hett efterlängtade konserten med Girl In Red handlar överhuvudtaget mycket om energi mellan artist och fans. En handuppräckning visar att ganska många går på konsert för allra rösta gången. Popstjärnan månar om sina unga beundrare. Hon snackar om hormoner, enskilda fans födelsedagar och ordnar små vattenprovningar. Stoppar om och om igen konserten för att folk svimmar och vägrar att fortsätta förrän en vakt har varit där och hjälpt. Men, och nästan mer imponerande, gör hon det utan att konserten tappar fart. Hennes aldrig sinande inre monolog är snarare en del av showen.
Luftkvaliteten förblir till exempel en het potatis. ”It turns out we’re in a fucking gym hall”, för att citera huvudpersonen. I stunder påminner kvällen mer om en föreläsning om olika ventilationssystem i norra Europas konserthallar än om traditionell spelning.
För den som uppskattar Girl In Reds sånginsatser saknas inte heller höjdpunkter. I briljanta ”Serotonin” lovsjunger hon sin egen OCD och radar upp tvångstankar till ett rusande beat. Det är mer än lovligt befriande popmusik.
Och om inte vårens knoppar spricker av den blotta värme som väller ut tillsammans med alla halvsvimmade kroppar efter avslutande urladdningen ”I wanna be your girlfriend” så vet jag inte vad.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik