Metallica slog nytt publikrekord på Ullevi
Så bra var Metallicas spelning – betyg låt för låt
KONSERT Ett stabilt, men knappast överraskande, Metallica förför Ullevis massiva publikhav.
Och slår sitt förra publikrekord på kuppen.
Metallica
Plats: Ullevi, Göteborg. Publik: 64 050 – nytt personligt rekord på Ullevi. Längd: ungefär två timmar och en kvart. Bäst: ”One”, sett till både famförandet och den läckra krigsanimationen på storbildsskärmarna. Sämst: Att bandet inte lyckas slå Håkan Hellströms publikrekord på Ullevi. Attans. Samt ”Spit out the bone”, som tyvärr står för kvällens antiklimax.
Om man vill föra flera generationer samman på en och samma plats är lösningen busenkel – arrangera en hårdrockkonsert.
Eller gör som Ullevi. Stå värd för Metallicas enda Sverigebesök i år.
Ett stabilt spektakel som lockar rutinerade 60-talister såväl som barn och tonåringar som ännu inte har hunnit tröttna på ”Nothing else matters”.
Samt delar av kungafamiljen. På plats är också prinsessan Estelle, kronprinsessan Victoria och prins Daniel, som roar sig kungligt i en av arenans loger.
Det kvittar förstås hur få eller många födelsedagsfiranden man har i bagaget. Eller om man heter Bernadotte eller Svensson i efternamn.
Bara man kan sjunga med i allsångsvänliga ”The memory remains” och ”Master of puppets” passar man in alldeles utmärkt på en Metallica-konsert.
Och det kan de allra flesta i kväll. Ibland blir publiktrycket så kraftigt att det borde ge utslag på Richterskalan.
Vilket inte är så konstigt.
För även utomhusvändan av ”Worldwired”-turnén är som en ambulerande ”Greatest hits”-skiva, med en låtlista som mestadels stryker publiken medhårs.
Inte minst femstegsraketen ”One”, ”Master of puppets”, ”For whom the bell tolls”, ”Creeping death” och ”Seek & destroy” under spelningens andra hälft.
Publiken hinner knappt hämta andan innan nästa publikfriande låt avfyras med en näst intill pervers precision.
En otippad tolkning av ”Staten och kapitalet”
Dessutom har publiken fem massiva storbildsskärmar – och vad som kan vara samtida Metallicas maffigaste scenbygge – att vila ögonen på. Närbilder på bandmedlemmarna, snuttar ur musikvideos och läckra animationer samsas om utrymmet. Och i takt med att mörkret lägger sig över Göteborg blir skärmshowen allt mer effektfull.
Ibland är det dock svårt att utröna exakt var Kirk Hammett och Rob Trujillo håller hus. Gruppens gitarrist respektive basist smälter stundtals in i skärmarna likt skygga kameleonter.
Det gör de dock inte under sin sedvanliga jamsession och spelningens stora skräll. En otippad tolkning av ”Staten och kapitalet” framkallar kvällens mest intensiva allsång. Förvånad är bara förnamnet.
I övrigt är överraskningarna förstås få. Det mesta går på rutin i Metallicas värld.
På både gott och ont.
Lars Ulrich är taggad till tänderna
Huden täcks av gåshud redan under introlåten ”The ecstasy of gold”.
Låtlistan som följer är enormt förutsägbar.
James Hetfields mellansnack domineras av ord som ”family” och ”beautiful”, ibland i en och samma mening, och en herrans massa ”oh yeah!”.
Och Lars Ulrich är taggad till tänderna och har svårt att sitta still på sin slitna trumpall.
I kväll har Ulrich & co dessutom en extra anledning att dra på smilbanden.
Bandets medryckande metal möts med kärlek, svett, tårar och lysande mobilskärmar från över 64 000 tusen fans.
Vilket innebär att de slår sitt förra publikrekord på arenan, och därmed fortfarande innehar rekordet för Ullevis – faktiskt Nordens – största metalkonsert.
Metallica och dess publik har helt klart haft betydligt sämre tisdagskvällar.
BETYGEN LÅT FÖR LÅT
Hardwired
Gör sig hyfsat bra som inledningslåt. Men det är svårt att höra James Hetfields pipa.
The memory remains
Får gåshud när publiken ersätter Marianne Faithfulls skorrande stämma.
Ride the lightning
Sympatisk 84:a som får marken under Ullevi att skaka. Men ljudet är svajigt, hoppas det tar sig.
The God that failed
Ett rätt så förbisett spår från det svarta albumet som inte heller sticker ut live. Men det är svårt att inte ryckas med i det förföriska midtempo-gunget.
The unforgiven
Fantastiskt fin. Intet nytt på Metallica-fronten alltså.
Here comes revenge
Pärla från senaste albumet som växer så det knakar. Inte minst i sammanhang som dessa. Av publikens febrila klappande att döma så verkar de hålla med mig.
Moth into flame
”Light it up ah, light it up!” Självfallet får bandet sällskap av lite värmande pyro.
Sad but true
Blytung ångvält till 90-talist som krossar allt motstånd.
Halo on fire
Jääää…rnspikar. Hade hoppats på att få höra ”No leaf clover” här i stället. ”Halo on fire” är dock ett värdigt – om än tråkigare – alternativ.
Jamsession med Kirk Hammett och Rob Trujillo, som spelar delar ur ”Staten och kapitalet”, ”ManUNkind” och ”Orion”.
Frantic
Hade knappast fällt en tår om den strukits från kvällens låtlista, men detta ”St. Anger”-spår har trots allt sina stunder. Den lökiga textraden ”My lifestyle determines my deathstyle” till trots.
One
Kvällens klimax – hittills i alla fall. Soldatsiluetterna på storbildsskärmarna är satans stiliga.
Master of puppets
Makalöst magiskt, Metallica!
For whom the bell tolls
Lars Ulrichs trumset har flyttats fram till podiet framför scenen, och resten av bandet gör honom sällskap. Mäktigt är bara förnamnet.
Creeping death
Storslagen samstämmighet mellan publik och band, men nu är det svårt att höra Hetfield igen. Tur att låtens stämningsfulla riff inte dränks i alla fall.
Seek & destroy
Oh yeah? Oh yeah!
Extranummer
Spit out the bone
Lämnar en hel del att önska som livelåt. Lyfter inte riktigt. Ullevipubliken känns obekvämt hämmad.
Nothing else matters
Tusentals mobilskärmar lyser upp publikhavet, som tycks bada i balladens slagkraftighet. Ett starkare framförande än på Globen förra året. Helt klart.
Enter sandman
Publiken på läktarna reser sig upp och möter kvällens sista låt med kärlek, svett och tårar. Som sig bör efter en stabil Metallica-konsert.