Syrror med supersång
Uppdaterad 2018-08-23 | Publicerad 2012-02-04
till First Aid Kit
LUND. Jag är evinnerligt trött på att läsa om den.
Ännu värre känns det att själv behöva skriva det igen.
Men det går givetvis inte att komma undan systrarna Söderbergs röstmagi.
Låt oss åtminstone börja nån annanstans. Det är varmt, trångt och så koncentrerat på Mejeriet att lite slarvigt sorl mitt i ”New year’s eve” får en av besökarna att explodera i ett
irriterat ”käften!”.
Det krävs mycket att nå dit. Speciellt med försiktigt ljuva sånger som inte gömmer sig bakom storslagna ljusshower eller uppkäftiga förstärkarväggar. Publiken i Lund är ett vackert möte av åldrar, män, kvinnor, skinnvästar, färglada blusar och välsnittade kostymer. Att bandet har turnépremiär
exakt samtidigt som de
sitter folkliga och förinspelade hos Skavlan är efter senaste albumet fullständigt logiskt.
Slingrar i varandra
På vägen till fredagsmyset har First Aid Kit turnerat sig självklara på scen. I ett dunkelt klubbljus och med bara Mattias Bergqvist på trummor i ryggen får systrarna kompet, Johanna keyboard-varvar melodier och basgångar och Klara övertygar på gitarr, att framhäva rösterna ännu mer. Som ett avancerat rotsystem klättrar och klamrar de sig vid varandra. Där den ena rösten lämnar en knappt synlig lucka slingrar den andra sig in och fyller ut. Samspelet är precis alla hyllningar som slitits till klyschor de senaste månaderna.
Nära till tårar
Och precis när duon låter en redan magisk ”Lion’s roar” mynna ut rå Bright Eyes-energi på scenen är de där tjatiga tårarna inte långt borta heller.