Spänst i skinkorna
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-14
till AC/DC
ROCK Att lyssna på AC/DC en tidig novembermorgon, då världen utanför fönstret tröstar sig med ännu en bitterljuv vila, är som en motsägelse i sig. För så fort Malcolm Young slår an det där första riffet i ”Stick around” vill jag bara rusa ut och väcka Johanneshov ur förvinterdvalan, skvätta öl på köksväggarna, göra en volt från balkongen – och landa på fötterna först två cd-skivor och en dvd senare med en finfin livetagning av ”Highway to hell”.
En helt naturlig reaktion på en låda bräddfylld med brunstiga rock’n’roll-endorfiner från Y-fronten, så klart.
Desto mer överraskande är att gruppen med så enkla medel lyckas sudda ut gränserna mellan tid och rum. Med tanke på att materialet på ”Backtracks” första skiva spänner över hela 26 år och utgörs av udda inspelningar är det imponerande hur sammansatt det är. Vare sig det handlar om ett småobskyrt lp-spår som ”R.I.P. (Rock in peace)” från 1976 eller en singelbaksida som ”Cyberspace”, hämtad från den här sidan millennieskiftet, är det ack så tydligt att allt är levererat av samma trupp. Och det är en samling som har ordet ”högspänning” tatuerat på skinkorna. Helst i versaler, och gärna med en blixt insprängd på valfritt ställe.
Det gör att det kliar betänkligt på sydliga breddgrader under ”Crabsody in blue”, att en halvballad som ”Love song” förvånar i det lilla och att ”Moneytalks”-uppbackaren ”Borrowed time” faktiskt överträffar huvudspåret.
Och, ja. Just det.
Därutöver presenteras, i budgetutgåvan, en liveskiva med ett liknande tidsperspektiv samt tredje installationen i dvd-serien ”Family jewels”.
Bästa spår: ”R.I.P. (Rock in peace)”.