Foo Fighters mötte det oförklarliga i studion
Dave Grohl om spökerier, nya skivan och det där benbrottet
Uppdaterad 2021-10-03 | Publicerad 2021-02-05
Det spökade i huset där Foo Fighters spelade in sin nya och tionde skiva ”Medicine at midnight”.
Säger sångaren och gitarristen Dave Grohl, 52.
Ok, men det var inte lika konstigt som när han bröt benet i Göteborg 2015.
– Det är den bästa konserten vi har gjort, men de åtta förbannade månaderna efteråt var också mitt livs största utmaning.
”Hallå? Hur är läget? Vad gör du?”
Det är inte ofta som världsstjärnor inleder en telefonintervju med en fråga och ett personligt tilltal. Men Dave Grohl är inte vilken världsstjärna som helst. Energin är lika stor i intervjuer som på scenen. Rocken tar aldrig slut. Showen måste fortsätta. Ge 52-åringen från rostbältet i USA en minut, eller ännu hellre en konsert, och han kommer försöka vara din bästa polare som tar nästa runda i baren.
Öhm. Tja. Sedan förra mars har jag mest suttit hemma och tittat ut genom fönstret.
– Ha! Det låter precis som mitt liv. Visst suger det? Men jag har i alla fall blivit jävligt bra på att laga mat.
Dave Grohl betonar ordet ”suger”. 2020 sög. Meningen var att Foo Fighters skulle fira 25-årsjubileum med ny skiva och världsturné. De skulle rocka runt på de största scenerna och festivalerna i månader. Allt är fortfarande uppskjutet på obestämd tid. När intervjun sker har brittiska jättefestivalen Glastonbury precis ställt in. Trots vaccinet verkar möjligheterna för konserter och festivaler i större skala i år krympa.
Om även 2021 är rökt, när blir förutsättningarna för live- och konsertbranschen någorlunda normala igen? 2022? Dave Grohl har ingen aning. En sak är dock säker. Så fort världen öppnar tänker Foo Fighters att störta ut med sänkta horn. När Grohl får fantisera högt om att möta publiken igen gör hans entusiasm en duck walk genom telefonen.
– Det kommer bli episkt. Då är pandemin över på riktigt. Jag kan fan inte bärga mig. Jag tänker hellre på det än deppar ihop.
”Min dotter trodde hon såg folk i sitt rum”
Flera av låtarna på ”Medicine at midnight” är skrivna med det mötet i åtanke. Riffen och refrängerna ska lyfta och välta festivaler. Men det finns även ett annat slags party som bandet inte har utforskat tidigare: ståldisco och funkig rock som ska vara inspirerad av bland andra Sly And The Family Stone och David Bowies ”Let’s dance”.
Fansen som föredrar raka riff med en trimmad fyrtaktsmotor vid trummorna riskerar att bli förbryllade.
– Visst, det är lite som att öppna garderoben och ta på sig något annorlunda som man inte brukar använda. Ungefär som när du ser en gammal människa på stan i kläder som inte riktigt går ihop. Vad är det där för klänning? Det kan vara vi i dag, absolut. Men hellre det än att spela säkert.
”Medicine at midnight” spelades in i ett gammalt hus i Encino, Kalifornien. I andra intervjuer har Dave Grohl berättat att inspelningarna gick fort eftersom det hände kusliga saker. Stämda gitarrer blev ostämda utan förklaring. Märkligt brus spelades in på kanaler som bandet inte hade använt. Mixerbordets reglage ändrades trots att ingen var där.
Vad var det egentligen som hände i det där huset?
– Mina barn har alltid tyckt att det är något konstigt med kåken. Min dotter Harper trodde att hon såg folk i sitt rum. Hon kunde inte sova för att någon var där hos henne. Jag hade aldrig märkt något. Men nu när vi gjorde skivan började jag att få samma krypande känsla, att någon stod bakom mig. Det hände en massa grejer som skrämde folk.
Har gjort skiva under pandemin
Ni ska ha fångat något på film, vadå?
– Ja, vi försökte undersöka saken som i de där programmen om övernaturliga saker på tv. Någon dag kanske du får se vad jag pratar om.
Inte för att vara sådan, men var ni fulla?
– Hahaha. Jag dricker inte när jag är i studion. Det har jag aldrig gjort. För mig är det som att köra bil. Jag måste hålla mig på vägen.
Vid sidan av Foo Fighters har Dave Grohl blivit en sorts rockmissionär i Converse-skor. Precis som Bruce Springsteen och Bono i U2 brinner han för att förklara och sprida ordet om vad det var som fick honom att tända och flamma upp. 2014 gjorde Foo Fighters en dokumentär i åtta delar, ”Sonic highways”, där de berättade om rockhistorien utifrån åtta amerikanska städer.
Under pandemin har Dave Grohl även färdigställt ”What drives us”. Den kommande dokumentären söker svaret på en enkel fråga – vad är det som gör att vissa vill bli musiker, lämna allt, sätta sig i en van och leva som luffare utan att ha en aning om ifall de någonsin kommer att lyckas?
– Vad är det med musik som får människor att göra sådant? Jag har intervjuat alla ifrån St Vincent till Guns N’ Roses, till Metallica, till AC/DC, till Ringo Starr, till U2, till små band som knappt någon har hört talas om. Alla har känt och upplevt samma sak, oavsett ålder eller genre. En dag sa hjärtat att det var dags, det här måste jag göra. Det är inte magi och hokus pokus utan en mycket enkel och mänsklig process. I dag är det ju svårt att föreställa sig att AC/DC brukade resa runt i en mjölkbil.
Saknar Sverige – men inte sjukhuset
Din dotter Violet vill bli musiker. Hur kommer det att kännas om och när hon sätter sig i en van och drar i väg?
– Lyckligtvis kan jag förklara för henne vad hon inte ska göra (skratt). Det viktigaste för mig är att hon följer sitt hjärta. Det kommer att belöna henne med bra saker.
Foo Fighters lär aldrig bli lika legendariska som Dave Grohls förra band Nirvana. Tack, han är medveten om det. Han kan inte skriva låtar som Kurt Cobain. Tack, uppfattat, det kan ingen annan heller. Han vet att Foo Fighters kanske inte är världens viktigaste band. De representerar ofta klassisk papparock som har dödförklarats oftare än gitarrer. Men han är beredd att jobba hårdare än alla andra för att visa att han ändå har världens roligaste jobb. ”Kul” kan vara rockens viktigaste och mest inspirerande grundämne. Det blev om inte annat tydligt på Ullevi i Göteborg 2015.
– Jag saknar Sverige men inte sjukhuset. Det är min absoluta favoritkonsert. Att jag ramlade av scenen och bröt benet är det knäppaste som har hänt mig. Helt galet. Men när jag bestämde mig för att fortsätta blev konserten något större. Den representerar hur mycket vi är beredda att kämpa för att fortsätta spela musik. Det är mitt hjärta, mitt huvud, min själ. Det är vårt band. Men att sedan sitta still i åtta månader var mitt livs största utmaning. Jag är en väldigt aktiv person. Det var så förbannat frustrerande.
Medan benet läkte brukade Dave Grohl drömma om att han sprang över en blomsteräng, bara för att vakna upp i en rullstol. Hur han reagerade då? Innan en pr-person bryter in och avslutar intervjun hinner Dave Grohl beskriva känslan med sitt favoritord, denna gång i versaler:
– FUCK!
Dave Grohls tre bästa trumdueller
1. Dave Grohl vs Nandi Bushell
Det ironiska är att en av världens bästa rocktrummisar, Dave Grohl, inte spelar trummor utan gitarr i Foo Fighters. Här blir han utmanad av det virala brittiska trumfenomenet Nandi Bushell. Det är inte varje dag som en tioåring från Ipswich spelar flanellskjortan av sin idol.
2. Dave Grohl vs Animal
Grohl möter äntligen sin lurviga läromästare. Lite som att Karate Kid (Grohl) tar examen med Mr Miyagi (Animal). Utan muppen Animal hade vi fått skriva om rockhistorien. Att röka en puka får här en helt ny innebörd. Bånkandet är en hyllning till trumduellernas Mount Everest – den klassiska och oöverträffade tvekampen mellan Animal och jazzlegenden Buddy Rich.
3. Dave Grohl vs Taylor Hawkins
Ok, trummisen i Foo Fighters har också svart bälte i att banka skinn. Taylor Hawkins ger i alla fall sin chef en match om titeln ”bandets bästa trummis” i det här liveklippet. Från 02.51 vrids intensiteten upp till elva.