Loreen lyfter av publikens kärlek
Publicerad 2023-11-24
KONSERT När Loreens Europaturné stannar till i Stockholm känns det som att hon kommer hem, på flera sätt.
Här har hon passionerade fans som emellanåt lyfter henne till oanade höjder.
Loreen
Plats: Cirkus, Stockholm. Publik: 1 700 (utsålt). Längd: 83 minuter. Bäst: Den intima versionen av ”Is it love”. Och förstås ”Euphoria” och ”Tattoo”, inte minst för publikextasen. Sämst: Alla låtar känns inte fullt så speciella.
En framgångsrik artist förväntas ofta vara tydlig och konsekvent men Loreen svävar omkring och doppar tårna lite här och var. Hela hennes uppenbarelse är allmänt mystisk och Björk-eterisk. Ändå lyckas hon som första kvinnliga artist någonsin och enda artist jämte Johnny Logan vinna Eurovision Song Contest, det bredaste av evenemang, två gånger.
En annan sanning är att en artist i dag helst ska hålla sig konstant aktuell för att inte försvinna i streamingflödet. Även där skiljer sig Loreen från mängden. Sedan genombrottet med ”Euphoria” för elva år sedan har hon bara släppt två album och några spridda singlar. Som dragit åt ganska många musikaliska håll dessutom.
Konserter har det inte heller varit något direkt överflöd av och det här stoppet på den 18 datum långa Europaturnén är det enda i Sverige.
Den sparsmakade mystiken kring Loreen har sannolikt inte genererat största möjliga publik men uppenbarligen en väldigt hängiven.
Det var länge sedan jag hörde så mycket hänförda tjejskrik och såg så många handhjärtan i luften som på Cirkus i kväll.
Loreen, som alltid har sett sin musik som något andligt och helande, både för sig själv och sin publik, konstaterar på slutet att som man verkligen genererar och sänder ut kärlek får man den även tillbaka.
Annars säger hon inte så mycket utan låter sina låtar bli en lång, dunkel motljusdröm av rök, vindmaskin och tunga, skruvade elektroniska beats.
Två skäggiga män omringade av varsin maskinpark är hela den musikaliska uppbackningen och låtarna vävs inte sällan sömlöst in i varandra. Det som spretar på skiva blir ett mer sammanhållet klubbigt uttryck här, trots att det i grunden böljar mellan meditativ pop, robust reggaeton, jublande house, disco, Abba, Madonna och klassiska schlagerrefränger.
Loreen behärskar att vara såväl stötigt dansande publikdomptör som avsevärt mer sårbar balladsångerska sittande i ögonhöjd med fansen längst fram.
Det är också till stor del fansen som lyfter Eurovision-bomberna ”Euphoria” och ”Tattoo” till lyckojublande höjder. Även färska singeln ”Is it love”, som görs både i full elektronisk och en med nedstrippat akustisk version, verkar ha hittat hem till publiken direkt. Men så är det ju en av de starkaste poplåtar vi har fått från Loreen.
Finalen rullar ut tung och mäktig med ”Statements”, låten som var lite för bra för 2017 års melodifestival.
Resten av setet är en blandning av obligatoriska hits och något mer udda nummer, som ”Batwanes beek” av den algeriska sångerskan Warda, för att bädda in en smak av den arabiska musiktradition som Loreen har med sig från rötterna i Atlasbergen.
Loreens magnetiska karisma lyfter somliga kanske i grunden inte så märkvärdiga låtar till oväntade höjder. ibland händer det emellertid att showen känns lite väl minimalistisk och jag kan inte låta bli att sakna ett lite större band.
Men den nyblivna 40-åringen Lorine Talhaoui är tveklöst en avväpnande sorts estradör, och om publikens dånande respons var en liten chock i början förstår jag den betydligt bättre 83 minuter senare.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik