Musikalisk lekstuga

Per Magnusson

Peter Bjorn and John

Living thing (pop)

Jag tillbringade sommaren 2006 längs Kaliforniens västkust. I varenda bilradio, på vartenda hamburgerhak och på vartenda strandbeläget tivoli spelades en och samma låt. Den svenska independentorkestern Peter Bjorn and Johns ”Young folks”. Det var ett lika absurt som glädjande semestersoundtrack.

Efter det visslande världsherraväldet kom den självvalt förbisedda instrumentalskivan ”Seaside rock”. Fantastisk musik med icke-internationellt gångbara titlar som ”Norrlands riviera”, ”Erik’s fishing trip” och ”Next stop Bjursele”.

Men det är förstås ”Living thing” som är Den Svåra Uppföljaren.

Ingenting kunde dock röra trion mindre i ryggen. Ingen superhit i världen får störa den musikaliska lekstugan.

PBJ roar sig med ELO-pastischer, västafrikanska rytmer och Depeche-syntar. Albumet präglas av ett slags vuxna-män-gör-saker-tillsammans-känsla. Där det alltid är lika nära till A-has klistrigaste falsettrefränger som fransk hipsterelektro.

I Peter Moréns Lennon-lika röst bor en melankoli som gjuter liv i den syntetiska bakgrunden. Inte ens det mest häpnadsväckande ljudexperiment kan överrösta de bitterljuva melodier som sitter i gruppens ryggmärg.

”Living thing” är minimalistiskt, modernt och, framför allt, väldigt Peter Bjorn and John. Enda orosmolnet är att bandet – precis som de 80-talsdoftande kollegerna i Empire of the Sun – pratar om science fiction-film i intervjuer. Låt oss hoppas att det är en övergående fas. Precis som det där med visslandet.

BÄSTA SPÅR: ”It don’t move me”.