Djup och lekfullhet av Matthew E White

Håkan Steen

Matthew E White

Fresh blood

Spacebomb/Domino/Playground

helskärm

POP Med debuten ”Big inner” blev Matthew E White snabbt en favorit. Hans sätt att i en skamlöst 70-talssoft ljudmiljö bygga ihop halvviskande soulrock av finstilt orkestrerade lager på lager-arrangemang gick inte att motstå. Det var helt enkelt väldigt svårt att inte absorberas av den skäggige Richmond-bons insikter och stämningar. Andra albumet har kommit till på liknande sätt, tillsammans med det egna skivbolagets eget husband, och rymmer mer av både djup och lekfullhet. Mjukrockiga singeln ”Rock’ n’roll is cold” snubblar skickligt runt på ironigränsen. En av skivans mer laddade låtar heter de facto ”Holy moly”. Men White hittar också bitvis längre in i det blå än någonsin, främst i den mäktiga balladen ”Tranquility” som lär handla om skådespelaren Philip Seymour Hoffmans sorgliga öde.

BÄSTA SPÅR: ”Tranquility”.