Jesper Lindells Ludvika-americana är lite för bra
KRÖNIKA Jag brukar ha svårt för alltför traditionalistiska traditionalister. Men Jesper Lindells Ludvika-americana är helt enkelt alldeles för bra för att vifta bort som simpel pastisch.
De senaste 20 åren har en rad artister firat stora framgångar med att skickligt rekreera klassiska soul-, country- och rocksound. Inte minst en våg av retrosoulakter som Sharon Jones & The Dap-Kings, Charles Bradley, Nathaniel Rateliff & The Night Sweats och Durand Jones & The Indications fick fäste med start i mitten av 00-talet. Mycket tack vare att Amy Winehouse lånade in delar av The Dap-Kings som kompband på sitt andra och sista album, det storsäljande ”Back to black” 2006.
Somligt av det där har jag tyckt mycket om, men på samma sätt som med andra retroscener där oskrivna lagar om ”autenticitet” uppstått, som rockabilly, garagerock och powerpop, har jag inte sällan haft svårt att engagera mig på djupet. Varför lyssna på det här istället för att gå direkt på urkällan? Populärmusik där det blir viktigt att inte bryta regler går någonstans emot popens grundläggande idé om ständig framåtrörelse.
Jag borde således ha svårt att förlora mig i Jesper Lindells tredje album ”Before the sun”, för det är så djupt nedborrat i samma Woodstock-jord som drev upp The Band och det tidiga 70-talets Van Morrison som någonting kan bli.
Men det finns en så väldigt tydlig kärlek till just den här sortens musik som tränger igenom och får de tio låtarna att bli något mer än bara en skicklig stilövning. Känslan som dominerar är att den blott 30-årige Lindell och hans ypperliga kvintett inte gör den här musiken för att det är viktigt att återskapa något utan för att det helt enkelt är så här de allra helst vill låta.
Gissningsvis spelar det även in att Lindell verkligen hade något att sjunga om på den här skivan. Låtarna kom till under en sällsynt mörk tid i Lindells 30-åriga liv, där han parallellt med pandemin kämpade med oron kring och behandlingen av en komplicerad njursjukdom.
Jag har gillat Lindell ända sedan First Aid Kit började lyfta fram hans folkiga countrysoul i höjd med hans första singlar för sju år sedan. Men det var på två år gamla ”Twilight” och inte minst på fjolårets samarbete med Magnus Carlson kring albumet ”Brunnsvik sounds”, döpt efter Lindells lantliga studio utanför Ludvika där allt han gör spelas in, som han verkligen presenterade sig.
Mötet med Carlson – helt omtumlande bra på en konsert i Norrköping i höstas – tänjde dessutom americanaramarna föredömligt.
”Before the sun” är det bästa som Jesper Lindell har gjort i eget namn.
Ryktet om honom är tack vare diverse Europa-turnéer redan internationellt och i februari gjorde han högst stilenligt en kortare Sverige-turné med självaste Scarlett Rivera, känd från Bob Dylans legendariska ”Rolling thunder”-turné.
Under våren turnerar han och bandet vidare genom landet på egen hand. Passa på att se dem.
4 tips: cirkelslutning i Berwaldhallen och klaustrofobisk comeback
Carlson tolkar Walker
På tal om Magnus Carlson: När Weeping Willows drog igång var en av deras främsta inspirationskällor Scott Walker och hans dramatiska 60-talsband The Walker Brothers. Nu sluter Carlson ett slags cirkel i Berwaldhallen i Stockholm 21-23 mars när han ihop med Sveriges Radios symfoniorkester tolkar låtar ur Walkers hela karriär. Bör kunna bli lysande. Den som missar konserterna kan höra en inspelad version i P4 den 9 maj.
Teater Hyvönen
Och på tal om att utmana sig själv: för tre år sedan gjorde Frida Hyvönen en ”performance concert” på Orionteatern i Stockholm där hon bland annat lastade in sex ton sand på scenen. Nu tar hon det ett steg längre med föreställningen ”Make me an instrument”, även den på Orionteatern med en ensemble av både musiker och dansare och i regi av ingen mindre än Lars Rudolfsson. Premiär i morgon, spelas till slutet av april.
St Vincent är tillbaka
Senast vi hörde från Annie Clark var på 70-talssleaziga plattan ”Daddy’s home” för tre år sedan. Som den nutidsversion av David Bowie hon på flera sätt är blir givetvis april-albumet ”All born screaming” något helt annat, enligt uppgift betydligt hårdare och mörkare. Första singeln ”Broken man” lovar mycket gott i sin klaustrofobiska minimalism. Dave Grohl spelar trummor men låt inte det på något sätt hindra er.
Verlaine-litteratur
Veckans bästa text om musik handlar de facto om litteratur. Det är författaren Alex Abramovich som i London Review of Books skriver om försäljningen av den i fjol bortgångne Television-ledaren Tom Verlaines lika monumentala som eklektiska boksamling. Texten vindlar sig vidare till gitarristens nästan lika imponerande samling av rörförstärkare och vinylskivor. Även de senare lär för övrigt vara på väg ut för försäljning.
LYSSNA PÅ HÅKANS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik