35 minuter hjälterock

Markus Larsson

Moneybrother gör som vanligt och gör det bra

Mount Pleasure (Extasrock)

Ledsen.

Men jag tröttnar aldrig på det här.

Den musik som Anders ”Moneybrother” Wendin i huvudsak utgår ifrån på sin fjärde skiva – Thin Lizzys och Mink DeVilles vackraste gatuserenader – har varit en del av mitt DNA sen högstadiet.

Precis som förebilderna sjunger Moneybrother ofta om en vardag som de flesta kan känna igen så fort de tittar ut genom fönstret.

Men texterna om att jobba sent eller stå på samma gamla jävla uteställe utan att veta hur eller varför blir aldrig bittra eller uppgivna. Stoltheten i musikens klaviatur, blås, melodier och överladdade soul går inte att knäcka.

Alla anthems skrålar med höjda och knutna nävar till klockan tre på morgonen, alla ballader gråter tills de ramlar av stolen.

”Mount pleasure” känns redan som en av höstens starkaste och mest dramatiska rocksshower.

Mycket tack vare Clash-festen ”Guess who’s gonna get some tonight”, den växande explosionen ”It will not happen here” och magnifika rockoperan ”Any other heart”.

Eller när de ständigt närvarande knivsöderkörerna sjunger om att bryta ihop i ”It is time for falling apart” eller... nån annan av skivans alla extranummer.

Enda ambitionen verkar vara att du och jag ska få känna oss som hjältar i drygt 35 minuter.

Det låter med andra ord som vanligt. Inget har förändrats.

Men varför ska man ändra eller laga nåt som inte är trasigt?

Bästa spår: ”Down at the R” .