Snyggt – men inte bländande
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-02
Med en stark sättning, en Peter Tägtgren som sjunger bättre än någonsin och en alltmer självklar låthink att ösa ur försöker Pain få väldigt glesa rader på Klubben att glömma utanförvarande novembervindar.
Det går enligt planerna i stycken som ”It’s only them”, ”Zombie slam” och ”End of the line”, där balansen mellan svennetechno och metallkross är närmast perfekt.
Men tomma ytor i lokalen distraherar, riktiga trummor hjälper medan studioperfekt förinspelad körsång stjälper, och bitvis snygg koreografi till trots skickas inga bländande blixtar från scenen.
Man blir underhållen, glad och lite varmare. Inte så otroligt mycket mer.