Avväpnande varm soul med Seinabo Sey

Per Magnusson

helskärm

Seinabo Sey
Plats: Popaganda, Stockholm. Publik: 3 150. Längd: En dryg timme. Inga extranummer, inget tjafs. Bäst: Nya ”Butterfly”, och ”Breathe”. Sämst: Möjligen har ljudet lite svårt att hitta hem på parkeringsplatsen.

KONSERT Trots att den första hösten gör sig påmind i luften blir allt lite varmare när Seinabo Sey börjar sjunga.

På scen gör hon det för första gången på tre år.

Popaganda har länge varit en utmärkt punkt för konsertsommaren på Eriksdalsbadet i Stockholm. Tanken var att den 20-årsjubilerande festivalen i år skulle återvända till ursprungsplatsen Universitet, men för en månad sedan meddelades att den precis som ifjol hålls på Fållan.

Tre scener, naturvinsbodega och finpizza på en parkeringsplats – Popaganda passar alldeles utmärkt även i mer slimmad kostym.

På den största utomhusscenen bjuder en av årets mest tongivande internationella bokningar, North Carolina-kvartetten Future Islands, på en konsert av anglofil amerikansk indie i svart t-shirt.

Lördagens dragplåster är emellertid svenska Seinabo Sey. Hon har gjort till sitt signum att synas sparsamt – som för att accentuera att varje gång är på allvar. Senast var 2019, då hon bland annat gjorde en strålande konsert på Way Out West.

I fredags kom nya singeln ”Swim away” – en eskapistisk simmarsoul i svallvågorna av Frank Oceans ”Swim good”. Tredje albumet släpps till hösten.

Påannonserad av en ösig öppning kommer Seinabo in i grön jacka och klänning med ett ”hej allihopa”. Sedan börjar hon sjunga.

Den här texten kunde egentligen ha slutat där. För det är hela grejen med Seinabo. Som hon sjunger.

Sommaren slutar i kväll, sägs det. Och trots att temperaturen krupit ner till nitton grader är det som om hela Johanneshov smälter en smula när Seinabo lånar oss sin sällsamt djupa röst.

Med sig har hon ett svängigt band om tre och lika många körsångerskor. Allt blir i ”Good in you” och ”Rom-com” till en nästan nostalgiskt uppsluppen soulafton.

Som scenpersonlighet är Seinabo, trots att hon ”inte upplevt så här mycket folk på tre år”, avslappnad. ”Vi spelar en låt till, så babblar jag lite sen.” När hon börjar sjunga för tidigt i ”Still” parerar hon med ett avväpnande gapskratt.

Hon sammanfattar tiden som gått med att hon ”levt”, och bjuder på nya låten ”Butterfly”, en trevligt nedtonad Coldplay-pop med saxofon.

Balladen ”Breathe”, då sångerskan får lysa klart över en klassisk orgel, är en annan höjdpunkt.

Lika ledigt rappar hon i nästa stund, inspirerad av idolen Mos Def, i ”Black star”.

När rösten lyfter över Slakthusområdet i hiten ”Hard time” är det svårt att inte snegla mot siluetterna av Globen och Tele 2 Arena alldeles intill. Det är ju egentligen där den hör hemma.

Seinabo Sey är barfota på scenen. Jag nämner det för att det säger någonting om stämningen. Men när allt nästan blir väl tillbakalutat väcker hon Popaganda med sin livligaste stund, genombrottet ”Younger”.

Konsertsommaren slutar här, och det är vackert så.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik